Vi har mycket fin och gammal arkitektur runt och i närheten av torget. Men här finns en del byggnader som inte riktigt smälter in i miljön. De har ändå på sitt sätt blivit en del av staden, såsom Zilton, som väckte massor av minnen då jag delade länken på Facebook.
I byggnaden på bilden här under har också genom tiderna funnits massor med olika företag. I andra våningen längst bort till höger fanns en bar på 1980-talet, på gatunivå såldes en tid möbler. Just nu har vi tyvärr inte någon möbelaffär i Lovisa. En sådan skulle säkert inte få det att gå runt ekonomiskt, så det finns affärer som hör till stora möbelkedjor på 30-60 minuters körtid.
Fastän vi aldrig träffats IRL (in real life), så tycker jag att den här veckans Året Runt skriver om en fin person som jag känner. Hon är en flitig bloggare och vi besöker ofta varandras sidor. Härhittar du hennes inlägg om reportaget.
Gerd har gett en av sina njurar till sin dotter Sarah.
… och våra välskötta parker i Lovisa. En del riktigt gamla träd tvingas ge vika för nya (25 år gamla från trädbank), men bättre så än att de faller vid någon storm och skadar någon.
Ankarparken heter den där jag står, Polisparken lär den andra heta.Parken har fått sitt namn av ett gammalt ankare.I solens sken i lördags såg en av stammarna ut så här.
Eftersom bilder av hus i Lovisa får många att skriva kommentarer på Facebook fortsätter jag med dem ett tag.
Skriv gärna kommentarer på bloggen också – en del har faktiskt börjat göra det, och det är jag glad för!
Ja, det här är vårt apotekshus i dag. Tidigare fanns det också i hörnet av torget, men i korsningen av Brandensteinsgatan och Alexandersgatan. Nu står det i korsningen av Mannerheimvägen och Drottninggatan.
En knopp jag gläds över!
Många jag känner har enormt fina novemberkaktusar. Min är ganska anspråkslös. Den borde få ny jord, tror jag 🙂 Men nu gläder den mig med EN knopp. Jag ser det som ett tecken, om ännu porslinsblomman börjar blomma efter en vila på ett par år (som den även tidigare haft), tror jag att det betyder att mitt liv fått en positiv vändning efter en del sorger och bekymmer.
Gäller att vara ute i god tid. Jag vill ha exakt en sådan här kalender.
Telefonkalendrar i all ära, men för mig finns det inget bättre än en gammal hederlig pappersalmanacka. Med plats för noteringar invid klockslag.
Memo för 2017.
Att kalendern är tillverkad av återvinningsmaterial ger ett extra plus. Såg först när jag kom hem att jag hade köpt en med finska namnsdagar och inte våra finlandssvenska, men det spelar ingen roll.
Lättare att hantera med spiralrygg.I affären hittade jag också hyacinter, så den här som ska bli vit blev årets första. Älskar dem.Och så fick torget sin julgran. Snön har försvunnit, men på fredag tänds ljusen i granen och det blir mysigare i kvällsmörkret.
Jag hoppas det blir en glad måndag!
Ute är vädret trist, snön har regnat bort – men vi får se det fina i att vi inte har halka i alla fall.
Ofta känner jag mig full av energi, har massor av idéer, vill utveckla allt jag jobbar med och brinner för. Det handlar om flera olika projekt jag är engagerad i.
Innerst inne är min vilja god, men ibland undrar jag om jag är för framfusig ändå? Det är så lätt att bli missförstådd då man själv saknar det där berömda tålamodet 😀
Med dessa glada nunor från en reklam för en film på bio önskar jag alla en bra start på veckan!
… ha en spegel och en hylla. Men ni vet hur det går!
Man kommer hem med LITE mer än doktorn ordinerat 🙂
En spegel hittade jag, men den är inte monterad än, för det är en flyttbarsådan. Fanns inte i svart, men man kan inte få allt som man vill i livet.
Jag har i snart tre månaders tid speglat mig i en Bond-tavla! Hörni, det lyckas också – och kan vara en av förklaringarna till att jag sett ut som jag gjort på senaste tid. Men hahaa, det GÅR att leva utan en spegel som visar bild av helfigur! Kanske vi alla rentav skulle må bättre av att inte ha en massa speglar omkring oss 😀
Levande ljus.
Jag vill köpa bara sådant jag behöver och använder. Som till exempel levande ljus. Doftljuset i mitten har jag inte öppnat än.
Blå badrumsmatta.
Färgen på bilden stämmer inte helt överens med verkligheten, men köpte en blå matta till badrummet som går i blått och vitt. Den svarta hade tjänat ut sin tid, men finner ändå ännu en ny plats i mitt hem ❤
En mugg i plast för tandborste och kräm.
Mera blått i badrummet. Men bör vara av plast. Ett glas som går sönder mot kakelgolvet vill jag inte se.
Jag köpte också en fin bordslampa. Tycker det är så mörkt just nu, men ni får se en bild av den då jag fått en lampa monterad i den, för den kom ju inte med på köpet.
Någon hylla som jag gillade hittade jag inte just nu – men jag har tid att vänta.
Mitt hem blir bit för bit mera bara mitt. Möbler som finns kvar från tiden i äktenskapet byts bort. Inte för att ta kål på det förflutna och minnen, men mest för att det för arton år sedan blev en mischmash av allt möjligt då vi hade med oss prylar och möbler från tidigare förhållanden. Vi började aldrig från noll med en gemensam stil, fastän vi någon gång talade om att det var så vi borde ha gjort.
But, those were the days. Nu blåser nya vindar!
Heja Tor! En del av tejpningen på föreningens lilla buss.
Detta är en måste-skyltning i dag. Mitt favoritlag i innebandyns division ett är uppe i Österbotten den här helgen. I går vann laget mot Blue Fox i Nykarleby, i dag möter Tor SB Vaasa i Vasa.
Vi fick inte ihop ett tillräckligt stort gäng för att åka med upp och heja ens till första matchen. Så det blev att sitta hemma vid floorball.fi:s resultatservice istället 🙂
Samma procedur upprepar sig klockan 16 i dag.
När jag nu har börjat presentera hus / byggnader i Lovisa, måste jag fortsätta.
Det är så underbart med responsen på Facebook! Gärna tar jag ju den här också, för då får även de som inte är med på Feijan läsa vilka minnen byggnaderna väcker.
Alla som någon gång bott i Lovisa i vuxen ålder har minnen från legendariska restaurang Zilton. Och inte bara från den.
I samma hus, vid gatunivå, har det funnits allt från försäkringsbolag till mataffärer och butiker som säljer elektronik.
Inte den vackraste lådan i stan 🙂 Men oj så många minnen huset väcker!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 