Det är ett rejält tag sedan jag arrangerade den här lilla roliga tävlingen på min blogg 🙂
Den här gången visar jag inte bara en detalj av bilden. Jag vill gärna veta hur många av er som vet vad det här är.
Det är fritt fram att gissa en eller flera gånger till och med i morgon kväll.
Du som gissar helt rätt får allmän ära och berömmelse 🙂 … och har du en blogg länkar jag till den, vilket förhoppningsvis ger dig fler läsare. Har du inte en blogg får du din signatur/ditt namn publicerat.
Jag har kommentarsgranskningen på, så era kommentarer publiceras tidigast i morgon kväll!
… fortfarande i Tranbrunnsparken i Lovisa. Vi har haft +16 grader och sol i dag så man klagar inte. Det fina vädret lär fortsätta i morgon.
Ställvis har det varit så kallt om nätterna att de som åkt iväg tidigt med sina bilar tvingats skrapa is från rutorna.
I kväll jobbar jag hemma med en intervju med en östnylänning som bor utomlands. Sådant sköter man praktiskt via mejl.
Dessutom fortsätter jag i sakta mak sortera prylar. En del försöker jag få sålda via Facebook, böcker kanske går bäst på ett loppisbord.
Det enda jag behöver köpa till bostaden är en spegel till hallen och ett datorbord som ersätter den mycket provisoriska lösning jag i all hast gick in för då jag flyttade hit … för tre veckor sedan … TÄNK! Tre veckor har jag redan bott här 🙂
Ett minne från Trädgårdsföreningens resa. På väg bort från Heliga Birgittas kapell i Vivamo i Lojo hittade jag den här kulissen. Ett annorlunda, grönskande och öppet sommarfönster 🙂 Det hade arrangerats någon form av kristet skådespel här.
Påbörjade städningen av smått krafs. Mycket är sådant där som jag inte vet vad jag ska göra med, eller när jag eventuellt kunde behöva det.
Då ville det sig inte bättre än att jag hittade de här säkerhetsnålarna. Jag kom inte ens ihåg att jag ägde just det här perfekta antalet. Hade tänkt köpa ett litet paket från affären men glömt bort det och bra var väl det!
Eftersom jag inte äger en symaskin, och minsann inte tänker köpa en heller, behöver jag nålarna för en gardin som är för lång 😀
Det är lite Pippi Långstrump och Kajsa Varg över mig. Det är inte så noga med allt och man tager vad man haver!
Egentligen vill jag inte ha gardiner heller, men EN enda har jag satt upp. Inte som insynsskydd utan mer som stopp för flygfän om jag har både balkongsdörr och -glas öppna.
Och som sagt – problemet med längden löser jag med nålarna!
Önskar er alla en bra start på veckan – min börjar i arbetets tecken med olika skrivuppdrag som jag gör i egen takt här hemma.
Ute verkar det bara vara +4 grader nu, var frost i natt – men temperaturer på upp till +15 har ännu utlovats och solen lyser!
Vem är det som säger att tavlor ska hänga på väggar?
Man kan ha en i taket också. Till exempel ovanför sängen. Och ligger man på rygg där är tavlan det första man ser då man vaknar 🙂
Marika Tihulas fina tavla och underbara idé!
Var på en utställning i ett hemgalleri i dag och skriver senare om den i Nya Östis. Men där får jag ju inte med hur många bilder som helst, därför visar jag den här tavlan här. Konstnären hade fått idén då hon satt i tandläkarens väntrum och önskade att hon hade varit någon annanstans.
Nallade direkt från limpan då den kom ut från ugnen 🙂
Själv har jag just nu inga tankar om att behöva vara någon annanstans. Jag trivs bra i mitt nya hem och med de arbetsuppdrag jag för tillfället har. Jag lever verkligen i nuet.
Bestämde mig så där för övrigt att skärpa mig lite på matlagningsfronten. Det är ju inte så kul att göra mat i ett singelhushåll, men åtminstone då och då ska jag göra det. Köttfärs är favorit nummer ett. Det går att göra många varianter med färs!
Stockforsär en före detta herrgård i Pyttis, sedan ett sliperi – ett bruk – och numera en plats där man kan ha fester. På området finns också en byggnad där man tar hand om skadade fåglar, och här finns olika utställningar.
Ett minne från slutet av augusti då jag besökte kafeterian Tuhannen Tuskan Kahvila.
Jag önskar att det kommer en dag då jag helt öppet kan skriva om allt. Både om saker som gör att jag sprudlar av glädje och som sådant som gör att jag känner mig ledsen och nedtryckt.
Många av mina följare, speciellt läsare i Sverige, skriver ofta till mig ”det är din blogg, du skriver vad du vill, det har du rätt till, de som inte gillar dig kan sluta läsa”.
Ack om det vore så enkelt!
Hur jag än gör finns det alltid personer som kan uppfatta det jag skriver på fel sätt. Vilket får mig att undra om vi i lilla Svenskfinland är mer känsliga än andra? Och om ankdammen är så jäkla liten att det finns personer som tycker att de har makt tysta mig.
Jag har vägt mina ord här på guldvåg de senaste två åren, men ändå fått höra bland annat av före detta chefer att det inte passar sig att jag skriver si och så på min blogg. ”Folk tar åt sig” har jag fått höra, eller ”jag har fått reaktioner på ditt inlägg”.
Tar jag upp mobbning, avundsjuka, missunnsamhet, förtal och annat som jag upplever att jag har blivit utsatt för är det också känsligt.
Mest blir det så att jag visar fina fönster och vackra väggar, blommor och blader och vyer från Lovisa. Jag berättar om hur glad jag kände mig då jag körde hem från Liljendal i dag och såg tre svanar i skyn. De tog sannerligen fågelvägen mot Lovisaviken, för mig dröjde det längre att nå dit.
Jag fick höra ”Jotain niin oikeaa” på Radio Aalto och minnen från min härliga sommar väcktes. Det var första gången jag lyssnade på låten efter en fyra veckor lång paus.
Jag kände mig tacksam och lycklig.
Men ibland skulle jag också vilja skriva om så mycket annat.
Det var höstmarknad i Liljendal som är en del av Lovisa och där delade jag ut tidningen Nya Östis och pratade med folk. Jag är alltså bara en av många medarbetare på den ultralokala tidningen. Den har ingen anställd, alltså ingen med fast månadslön och tidningen har inte heller en redaktion. Men alla som skriver redaktionellt, på förhand överenskommet material, får arvode enligt utfört jobb.
Det här är helt enkelt ett nytt sätt att göra en tidning. Tillsvidare utkommer NÖ en gång i veckan.
Väldigt många kom fram och tackade för att tidningen finns. Det gör oss medarbetare varma om hjärtat ❤
Jag tycker om att träffa läsare, prata med dem och höra vad de tycker att tidningen är bra på och vad som kunde bli bättre.
Nu hoppas jag verkligen att ingen ska gå och klottra på den här väggen. Den har ju redan formationer som ser ut som konst. Men ytan är väldigt stor, så här kunde ett beställningsverk sitta bra. Samtidigt tycker jag att den här fönsterlösa väggen är vacker som den är.
I dag har jag inga direkta arbetsuppgifter. Endast en träff på eftermiddagen som gäller frivilligjobb för en förening.
Men nånting att göra finns alltid, till exempel ska jag skriva ut en faktura i dag – helt kul jobb 🙂 Och så ska jag träffa en väninna också i kväll.
Det är friheten jag gillar i mitt jobb som egenföretagare. Dagarna går inte enligt ett visst mönster från 8.30 till 16.30.
Samtidigt behöver jag hela tiden tänka på att jag har tillräckligt med uppdrag för att kunna försörja mig. Hittills har det fixat sig!
I morgon lördag jobbar jag fyra timmar, på söndagen likaså. Den rytm jag har just nu stortrivs jag med.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 