Tänk vad lite sol kan göra

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Kom hem från jobbet kvart över ett på natten mot måndag. Vi var ett gäng som jobbade med riksdagsvalet för tidningen Östnyland från redaktionen i Borgå.

Skönhetssömnen reducerades från vanliga 7-10 timmar till bara fem, så om jag såg ut som ett mosat äpple i dag fanns det en förklaring.

Men! Någon måste ha tänkt på mig, bett för mig, sänt energi… för den här dagen blev riktigt bra!

Lovisa har fått cyklar till uthyrning.
Lovisa har fått cyklar till uthyrning.

Efter en vecka med uppgifter som inte alla var så där väldigt sprittande fick jag göra en KUL grej i dag.

Såpbubblor!
Såpbubblor!

Och sedan, bara för att solen lyste, fick jag för mig att köpa en blandning som jag kan blåsa såpbubblor från. Ja, jag vet att man kan göra en sådan själv men det var ett riktigt impulsköp som jag gillade 😀
När och var jag ska blåsa bubblorna är ännu oklart.

Kapellparken.
Kapellparken.

Nu var det åter så pass torrt och fint på marken att jag kunde promenera genom parken hem.

Och hemma… där hastade jag ut på balkongen.

Livsnjutning.
Livsnjutning. Vardagslycka.

Här gör jag som jag vill. Det finns ingen som säger att jag borde göra något annat. Jag duger precis som jag är.

När jag känner doften av pärlhyacinterna återupplever jag minnen från barndomen och faster Gretas trädgård. Jag känner solens strålar mot min kind. Hör hästarna från travbanans stall och utegårdar gnägga.

Livet är här och nu och det är just de här mikrostunderna av vardagslycka som jag vill lära mig njuta av.

Flaggdag och skyltsöndag

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vi har riksdagsval i Finland i dag. Därför är flaggan i topp.

Jag ska jobba i kväll, dels på en valvaka i Lovisa, dels med valjobb i Borgå. Så då jag hämtade kamera, block och bil från redaktionen passade jag på att föreviga två skyltar och två flaggor. Knappt så man ser flaggorna för det blåste naturligtvis inte just då när jag skulle fota.

Försökte hitta andra skyltar på vägen mellan redaktionen och affären i Fredsby där jag handlade men nix, inget intressant. Så jag kan säga att jag bara fuskdeltar i BP:s skyltsöndag med de här exemplaren 🙂 Det är ju inga jättestränga regler där, man kan kombinera skyltar med annat.

Flaggan i topp för riksdagsvalet, och två skyltar på köpet :-)
Flaggan i topp för riksdagsvalet, och två skyltar på köpet 🙂

Nu kan sommaren komma

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

… för nu har jag köpt sommarskor 🙂
Jag som bara skulle åka med som sällskap åt min syster och en väninna till Tokmanni i Gammelby, och samtidigt köpa bröd och smör… kom hem med en tunika, ett par sommarskor, ett ljus som doftar ren bomullstvätt, mjuka hårrullar, ett paket struvor etc. smått och gott.

Det är väl så de har funderat ut det, affärsmänniskorna som skapar de stora lågprisvaruaffärerna.
Att när jag väl är där och bara ska komma ut med bröd och smör så inser jag på vägen från den avdelningen till kassan att jag behöver allt möjligt annat också 🙂

Skor

Skyltfredag

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

I stället för skyltsöndagen som jag länge följt med men nästan aldrig deltagit aktivt i presenterar jag nu skyltfredag 🙂

Det blir definitivt inte en serie. På väg hem från väninnan ikväll kunde jag bara inte låta bli att föreviga detta skyltfönster. Eller strumpbyxorna i fönstret.
Ser ju ut som en tatuering på låret.

Tatuering

Nu vill jag blicka framåt

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

Så här är det bara. Känslorna går i vågor fortfarande.
Jag var ledsen i tre dar, grät alla kvällar.

Men nu handlar det inte längre om en desperat gråt, det kommer inga störtfloder av tårar. För det gjorde det i somras. När jag låg på golvet och grät kunde jag plötsligt upptäcka att det hade bildats en pöl av tårar under mig. Faktiskt något jag aldrig hade upplevt förr.

I dag känns det lättare att blicka framåt. Jag läste förhandsinformationen som vi hade fått om tidningen Östnylands läsarresa till Amsterdam. Där är jag tidningens representant och det känns som en såväl spännande som kul och lagom krävande uppgift.

Älskar den här sortens gamla hus.
Här ska vi bo.

Har lånat bilderna från en sajt som marknadsför hotellet där vi ska bo. Vad jag älskar den här sortens arkitektur. Hoppas jag får ett rum precis där långsidorna möter varandra, ska man säga ”i hörnet”?

Här ska vi glida fram på kanalkryssning.
Här ska vi glida fram på kanalkryssning.

Det här lär också bli en upplevelse, kryssning på kanalerna.
Dessutom ska vi se Keukenhof in Lisse som anses vara Hollands blommande hjärta. Låt er bedövas av blomsterprakten på bilderna.
Oststaden Edam står också på programmet.

Så nu blickar jag framåt, läser mig in på platserna och kollar stadskartan.
Inte för att det är jag som är guide utan för att jag alltid brukar göra så här inför resor – planering och drömmar utgör ju en stor del av dem.

Har jag sagt det förr…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… att jag har förkärlek för gamla murar, ju mossigare desto bättre.
Den här hittade jag på kyrkogården i Lappträsk där jag strövade runt en kvart innan företagarnas diskussionskväll började.

Det är så rofyllt på kyrkogårdar.
Vilket passar min sinnesstämning just nu.
Kanske jag borde börja röra mig mer i naturen med kameran.
Stunderna där ger styrka och därmed även viss glädje.

Mur

Ny dag, nya möjligheter

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Klarar blommorna på balkongen tillfällig kyla ska väl jag också göra det.
Klarar blommorna på balkongen tillfällig kyla ska väl jag också göra det.

Har två lite tyngre dagar bakom mig. En del minnen har gjort förvånansvärt ont.

Men då jag väljer att berätta hur jag känner mig får jag stöd från många olika håll. Det skulle jag ju inte få om jag gick ensam för mig själv och grubblade, om jag låtsades att livet var en dans på rosor och bara skrev klämkäcka inlägg om hur fantastiskt allt är…

Livet är inte hela tiden fantastiskt. Men för det mesta är det ändå det.

Vi ser inte alltid solen men den finns, även under de allra mörkaste dagarna.

Och jag är en obotlig optimist som fortfarande går och väntar på att också jag ska kunna bli lika tokkär som ex-maken blev förra våren…
Tänk att åter få uppleva den känslan ❤

Jag lever på hoppet och fortsätter ta en dag i taget. Eller ibland handlar det om att ta någon timme i taget.
Ett par ljusglimtar finns just nu, men jag vågar inte berätta något om dem. Tidigare då jag gladeligen gått ut här och skrivit vad som gjort mig lycklig har det tyvärr blivit ett abrupt slut på glädjen… så nu tänker jag hålla tyst LÄNGE.

Men det betyder inte att jag slutar blogga om stort och smått som händer i min vardag 🙂

Rapporter och seminarium

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Har läst en 60 sidor lång rapport i dag, eller rättare sagt är det en plan som ska ge beredskap för översvämningsriskerna i staden där jag bor.
Resten av dagen satt jag på den lokala företagarföreningens 65-års jubileums seminarium. Föredragen handlade om kommuners servicestrategier.

En reporter på en lokaltidning är väl en av dom där som kan lite om allt möjligt men inte blir expert på nåt 🙂

Bilden är från vår fina biograf, där seminariet arrangerades.

KinoMarilyn

En flodvåg av minnen…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… sköljde över mig då jag uppdaterade Plagens kiosks FB-sidor och gav administratörsrättigheterna till ex-maken.

Det att han har kiosken också den här sommaren är kul, så missförstå mig inte. Det är fantastiskt att han åtog sig skötseln av den ytterligare en sommar, den sjuttonde faktiskt.

Finaste platsen i Lovisa, badstranden Plagen.
Finaste platsen i Lovisa, badstranden Plagen. Kioskbyggnaden syns i bakgrunden.

Men jag hade aldrig kunnat tro att en så liten sak som att jag gick in på kioskens FB-sidor skulle röra om så mycket i mitt inre. Jag grät nästan hela kvällen och det är inte lätt att skriva det här inlägget heller.

Med åren blev ju kiosken ”vår kiosk, vårt lilla sommarställe”, fastän det är staden som äger byggnaden. Femton härliga somrar här fick vi tillsammans, den sextonde i fjol var fin den med men förstås lite annorlunda eftersom vi separerade i maj.

Klart att jag ska besöka både stranden och kiosken i sommar också. De fina minnena av alla härliga människor jag lärt mig känna och haft att göra med där kan aldrig tas ifrån mig. Platsen kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta.

Det är så många minnen som jag måste lära mig leva med. Att många av dem är vackra och får mig att gråta är ju egentligen inte farligt. Värre hade det väl varit om alla minnen från mitt sjutton år långa förhållande var hemska…
Eller om jag inte hade några känslor, inte kunde gråta.

Funderingar om livet

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer
Hej! Här är vi igen!
Hej! Här är vi igen!

Jag väntar på dem varje år. Krokusarna som dyker upp i parken som ligger närmast kyrkan. De kämpar sig upp fastän gruset från sandningen under vintern stänkt ända upp på gräsmattan.

Själv har jag också kämpat mig upp. Bokstavligen var jag väl inte golvad som en boxare efter knockout men särskilt långt från den liknelsen var jag inte heller. För jag låg i somras ofta på golvet och grät floder.

Livet känns bättre i dag, men jag funderar ändå mycket. Hurudan framtid vill jag ha? Hurudant liv vill jag leva och var? Vad gör mig glad och varför? Hur viktig roll spelar en trygg inkomst? Finns det förresten sådana?
Stora frågor tumlar runt i mitt innersta just nu. Någon dag måste jag kanske fatta ett ganska stort beslut.

Tills dess får jag fortsätta fundera och känna efter och slutligen följa hjärtats röst.