Del två i serien publicerades den 16 mars så det är över sex veckor sedan.
Däremellan fick vi faktiskt lite snö… men den perioden hoppade jag glatt över 🙂
Balkongserie, del 3
Att dejta på nätet, del 7
Något liknande sker då man skapar kontaktar via nätet. Man ”sår ett frö” och ser med tiden om något växer fram ur den nya bekantskap som eventuellt skapas.
På senaste tid har jag låtit allting ta sin tid.
Jag har inte träffat någon av mina nya nätbekantskaper på TVÅ månader 🙂
Dels har det att göra med det faktum att många killar i 30-års åldern vill bli närmare bekanta med mig.
Jag tycker det är helt kul och mer än okay – men just för att killarna är så unga vill jag ta reda på vad de egentligen är ute efter. Genom att kräva att vi mejlar och kanske chattar innan vi byter telefonnummer skiljer jag snabbt agnarna från vetet.
Då jag säger att jag är totalt öppen och ärlig och kräver samma av honom har jag plötsligt kvar en eller två personer på en lista som från början var kilometer lång 🙂
En annan sak jag reflekterat över är intresset som finns för de här dejtinginläggen.
Dagligen har jag mellan 250 och 800 besök på min blogg. Ändå är det bara en bråkdel av alla läsare som ger sig till känna genom kommentarer. De flesta som skriver något är vänner från Sverige.
När jag skriver dejtinginläggen får jag ofta mer än tusen besök. Så jag antar att det här inlägget åter är ett av dem som lockar nyfikna. Många vill helt enkelt bara veta hur det går i mitt singelliv.
Och de himlar kanske med ögonen när de läser det där om ”30-åringarna”. Alternativt mumlar nåt om att jag är en ”snusktant”.
Men själv tänker jag så här.
Få reagerar på att män har förhållanden med kvinnor som är trettio yngre än dem.
Så om jag ens funderar på att träffa nån av de män som är tjugo år yngre än jag. What´s the big deal?
Del sex i serien finns här.
Lev dina drömmar
Något jag velat göra länge är att åka Hurtigruten.
Den enastående natur som de norska fjordarna bjuder på vill jag se åtminstone en gång i livet.
Av olika anledningar har resan inte blivit av. Med ex-maken reste vi till en massa andra ställen. Bland annat har vi sett rätt mycket av den grekiska övärlden och dessutom olika städer runt om i Europa.
Men Hurtigruten passade inte in i vårt schema, bland annat för att vi hade kiosken sexton somrar tillsammans.
Då jag fyllde 50 fanns den på listan som ett drömalternativ, men den gången blev det Nice i Frankrike i stället.
Att pussla ihop resan med Hurtigruten själv, med allt vad det innebär från punkt A till B och hem igen visade sig bli en dyr historia. Över 4000 euro kom jag fram till 2012 då jag försökte. Så det fick bli en av Kurirens gruppresor i stället.
Jag hittade en annons i tidningen i går. Ringde researrangören i dag och tvekade inte en sekund då damen i telefonen frågade om jag bokar.
En avgörande orsak till att jag bestämde mig så fort var att jag fick ett dödsbud i går. En människa jag känt tjugo år och som var yngre än jag hade gått bort bruten av en sjukdom.
Varför spara pengarna på banken? Okay, en del kan vara bra att ha… men om det här är en av mina drömmar (Kenya, Transibiriska järnvägen och Miami i USA är andra)… så varför inte slå till?
Förra sommaren orkade jag ingenting. Många försökte pigga upp mig med att säga ”åk iväg på en resa, släpp loss”. Men jag skulle inte ha klarat av det. Inte kunnat njuta av upplevelserna.
Nu känner jag att jag åter lever.
Men vem vet hur länge jag får vandra här på jorden?
Jag vill inte sitta och vänta på det här tills jag blir pensionär.
Jag åker Hurtigruten Bergen – Kirkenes under en vecka i augusti.
Fina fönster, del 46
Det här fönstret hittade jag på Elisabetsgatan i Helsingfors. Först retade jag mig lite på att fönster från fasaden på andra sidan gatan speglade sig i det fina fönster jag skulle fotografera. Men sedan tyckte jag det blev ganska fint ändå 🙂
Nu ser jag fram emot att få ta bilder av fina fönster i Amsterdam om några veckor. Fasader och balkonger inte att förglömma 🙂
Del 45 i min serie av fönster hittas här.
En sådan härlig vårdag
… som vi hade i går vill man ju inte riktigt tro sina ögon då man ser ut genom fönstret i dag. Grå himmel och regnblöt asfalt.
Men så här fint väder hade vi på lördag, så det gäller att leva på de minnena och veta att fler sådana här dagar är att vänta bara vi har tålamod.
Det enda som kändes lite olustigt var då jag åkte hem senare på eftermiddagen och på bussens tv såg textnyheterna om jordbävningen i Nepal som också drabbat Mount Everest… Ett sådant sammanträffande att vi valde just den här restaurangen.
På väg till platsen där vi hade en förenings möte fanns en liten park med en staty och härliga vårblommor som prydde gräsmattan.
Jag tröttnar aldrig på att beundra fasader, fina fönster och arkitekturen överlag då det gäller gamla byggnader i Helsingfors. Har ett par fina fönster på i mitt bildlager och visar dem lite senare.
På kvällen hann jag ännu på Lovisa Tors supporters vårfest. Alltid lika kul att träffa likasinnade människor och snarvla bort en stund.
Jag höll ett löfte…
… jag gav till mig själv, efter att jag hade läst den här artikeln i Hufvudstadsbladet.
Jag lovade mig själv att om jag ser någon som säljer tidningen Iso Numero nästa gång då jag besöker Helsingfors, då köper jag den.
Jag vet, det finns många som säger att tiggeri borde förbjudas. Att pengarna går till brottsliga ligor osv.
Men då någon säljer en tidning, ungefär lik Situation Stockholm i Sveriges huvudstad, är det något jag vill tro på. Särskilt efter att ha läst artikeln jag länkade till.
I en värld av främlingshat, avståndstagande, ovilja att se och förstå andras nöd… ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det här att vi bara går förbi människor som sitter och ber om vår hjälp om den bara var så liten som femtio cent eller två euro… vill jag göra något konkret.
Nej, vi kan inte hjälpa alla… och ja, det finns säkert ligor bakom tiggarna… och okay, jag kanske bara dövade mitt samvete för en kort stund. Men jag höll mitt löfte som jag hade gett mig själv. Jag köpte tidningen.
Och nu ser jag fram emot att läsa uppföljningen på artikeln. Den kommer i maj då min kollega Jeanette Björkqvist med fotograf besökt Rumänien.
Åter i Lappträsk
Den här gången gällde besöket Kapellby skola där föräldrar, lärare, elever och andra frivilliga med talkokrafter byggt en rink till barnen på skolgården. Med ekonomiskt stöd från en minnesfond. Artikeln och fler bilder finns här.
Åkte till Lappträsk med egen bil, ni ser baken av den till vänster på bilden faktiskt 🙂
Östnylands bil var på tejpning hela förmiddagen och resultatet ser ni här!
På Monicas café i Lappträsk
… är det alltid mysigt! Var där och intervjuade några trevliga Lappträskbor i dag. Vad intervjun handlar om kan jag inte berätta ännu men passade på att ta bilder av caféägarens utställningar.
Gamla kaffepannor och lite nyare konstverk. Dessutom finns där konstverk som barnen i lågstadiet gjort och gamla kastruller i ett annat fönster.
Inte bojkottad av teve
Ja, eller kanske det är för tidigt att ropa hej, vi är inte över bäcken än…
Inslaget där jag får uttala mig har ju inte sänts än 😀
Ni minns säkert att jag lite skämtsamt skrev att jag säkert bojkottas av Yle efter ”stormen” kring det där med att tv-bolaget inte ville visa inlägget de bandat hos mig om min blogg.
Men jag vill inte tjata om det mer utan hellre gå vidare. Tyckte därför det var kul när TV-nytt ville intervjua ett par av oss på tidningen Östnyland för att få veta hur det känns då vi snart får en konkurrerande tidning till orten. Nyhetsinslaget, som jag tror går ut på torsdag kväll, handlar alltså om våra tankar kring nya Lovisatidningen Nya Östis. De första numren kommer ut den 28 april och den 15 maj. Därefter är tanken att den ultralokala tidningen ska ges ut en gång i veckan, varje torsdag.
Det var inte lätt att ändra språkinställningar för tangentbordet, eller så är det bara så att det inte funkar i WordPress, för jag fick inte dom där slängarna jag ville ha på Berislavs släktnamn.
Men det var väldigt kul att ha honom och Lena på besök. Jag fick också ett tips om en artikel jag kan skriva till Östnylands sommarbilaga 🙂
Och Lenas fina blogg om olika böcker hon läst hittar du här.
Jippii – jag vann!
Vi hade en skojig tippning om riksdagsvalet på jobbet. En fråga var vilken färg på slipsen SFP:s ordförande skulle ha, en annan gällde hur många röster en viss av Sannfinländarnas kandidat i Borgå skulle få. Dessutom skulle vi med relationstal gissa vem av två Sibbokandidater fick fler röster, hur stort valdeltagandet i Gammelbacka blir och hur många röster som inte går till Svenska folkpartiet på Sarfsalö.
Jag lär ha fått fyra rätt och vann därmed tävlingen. Den skojiga vinsten är VAL-nötter och CENTER-choklad. Det var ju Centerns parti som segrade i valet.
I dag har solen skinit, jag har haft trevliga och tillräckligt krävande arbetsuppgifter och något lite spännande händer också i morgon – men det skriver jag först om då det verkligen hänt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 