Ett härligt projekt som leds av föreningen Hakeva håller på att ta form i vår stad. Trasmattor målas på rad på Alexandersgatans trottoar. Härligt med initiativtagande människor som sedan också ser till att projekt förverkligas.
HÄR kan ni läsa mer om mattorna.
I bakgrunden syns Generalshagens skola, den brunröda tegelbyggnaden. Där går elever i klasserna 1-6.
Jag förde Svensson, vår Volvo som vi har delad vårdnad om med ex-maken, till busstationen så den finns där då han kommer hem från en resa i natt. På samma sätt gör vi då jag åker tidig morgon till Amsterdam. Han tar bort Svensson och ser att bilen finns där den natt jag återvänder hem.
På väg hem från busstationen gick jag genom Kapellparken. Vinden är kylig i dag men ändå perfekt väder tycker jag.
Det här huset syntes också på första bilden. Jag tycker om arkitekturen. Har inte sett någon av de större lägenheterna inifrån, de som har utsikt över parken. Men tror att de är fina.
Parken är på ett sätt som en liten ansad skog mitt i stan. För här finns träd av alla de slag, både äldre med mossiga stammar och yngre ganska nyplanterade. Mossiga stenar och murar finns här också, en damm, en lekpark, kullar och sluttningar.
Då jag besökte Konst eller konstigts blogg såg jag att Fototrisstävlingen hade rubriken ”Så här ser det ut där jag är”. Så jag kan ju bra vara med med det här inlägget 😀
Fler bidrag och tävlingsregler hittar du HÄR.
En länk till alla Coolstuffs nyheter finns HÄR.
… passar det bra att studera kartor.
Om en dryg vecka bär det av på läsarresa till Amsterdam.
Kanalkryssning, oststaden Edam, tulpanodlingar och andra vackra blommor i Keukenhof – och kanske ögonfägnad i form av långa, ståtliga holländare? Nån sa att poliserna där är snygga. Gäller väl att hitta på nåt bus då så dom haffar en 😉
… har jag klarat året som gått efter skilsmässan.
Två vänner har också hjälpt mig få upp det här skåpet till bostaden, och Merja hjälpte mig flytta det från en plats till en annan i arbetsrummet i går. Tusen tack för det!
Äntligen fick jag boklådorna ur synhåll. Jag har en låda kvar av min senaste bok ”Skuggor av svek”. Vill gärna bli av med dem så är du intresserad får du en signerad bok för 5 euro + porto (50 kronor + porto). Anmäl i så fall ditt intresse i kommentarsfältet, så tar jag kontakt och ber om din adress – du behöver inte lämna ut den här.
Tack till min syster som visade ett knep hur jag snabbt får plastdelarna mellan toastolens lock och sits ren.
Och tack till Merja som kunde upplysa mig om hur jag skulle lyfta bort lock och sits… hade inte en aning om att det fanns skruvar, muttrar eller vad de ska kallas… på ett mycket svårtillgängligt ställe… Tror jag å de snaraste byter ut sitsen mot en som går lättare att få bort då det är dags att städa…
Första maj var solig och skön, men nere vid havet där vi firade att sommarrestaurangen Saltbodan öppnat blåste det lite. Då vattnet i viken inte kan vara mer än några grader varmt gällde det att vara varmt klädd.
Aaro till vänster på bilden är inte någon surpuppa fastän han ser sammanbiten ut 🙂
På Facebook kommenterade hans hustru Marina, andra från vänster, att så där ser man ut då man varit tillsammans med henne 37 år 😀
Firade såsom planerat vårens ankomst med min syster och några vänner som alla betytt mycket för mig under året som gått. Första maj 2014 går till historien som en av de bedrövligaste helgerna i livet, men första maj 2015 blev en glad fest, tack för det också till Merja till höger på bilden.
Av Marina och Aaro fick jag skumpa och kort. Och tack även till Tia från Borgå för handkrämen och nyckelringen och den varma kramen. Tack också till många andra för kramar på årsdagen, ingen nämnd, ingen glömd.
Den här morgonen startade med kaffe och nygräddat bröd tillsammans med Merja innan hon åter åkte hem till katterna på landet ❤
Skönt att ännu ha två lediga dagar framför sig.
(förresten… det lär ha varit nån hockeymatch i VM igår… äsch, vi tar nya tag mot Danmark i morgon…)
Den här sluttningen med vårens fina små blommor, grönt gräs och lite fjolårsskräp i form av vissnade löv – den tycker jag beskriver rätt bra hur mitt liv ser ut just nu.
Jag tog en liten promenad. Solen lyser, inte från en klarblå himmel, och det blåser lite, men inte iskallt – så jag är riktigt nöjd med livet just nu.
Jag läste mina dagböcker från april och maj månad i fjol. Klart att det var sorglig läsning. Men mycket av det jag tänkte och våndades över då har jag redan hunnit glömma. Därför är jag glad för att jag skrivit dagbok alla dagar sedan skilsmässan, och faktiskt nästan fyrtio år innan den också. Började skriva 1976 🙂
I maj och hela sommaren 2014 hade jag inte mycket livsglädje. Att tro på en bra framtid var svårt.
Men här är jag nu – ungefär som den där sluttningen, full av blommor. Gräset har åter blivit grönt. Lite fjolårsskräp finns kvar på marken, så också i mitt liv. Men så småningom blåser det bort, eller plockas för hand av mig själv eller någon annan.
I dag ska jag ha en bra dag tillsammans med vänner på Skeppsbroområdet i Lovisa. Du som vill, kom och höj en skål med mig för mitt nya liv.
Sedan hoppas jag att vi också kan skåla för en öppningsseger för de finska Lejonen som i hockey-VM möter USA i grundseriens första match som börjar klockan 17.15.
Solen lyser genom muggen med muminmotiv på en oskriven sida i dagboken.
Det här skrev jag redan i går för att ha ett inlägg att gå ut med i dag om jag inte hinner skriva något i samband med mitt förstamajfirande. Vem vet vilka tider på dygnet jag kommer hem 😉
Efter en dag med hällregn och blåst satt det åter bra med sol och en temperatur på cirka +11 grader. I Ankarparken invid glasskiosken, som öppnade i dag!… arrangerades ponnyritt för familjens minsta valborgsaftonen till ära.
Nåja, så var första glassen från Tamaras kiosk avnjuten för i år. Förhoppningsvis blev det inte min sista.
För man vet ju aldrig… om olyckan är framme. Att man snubblar och bryter nacken, att man krockar med bilen på motorvägen i 120 ryck – färdas ju allt oftare där nuförtiden… ja, riskerna är många. Man kan trilla ner med flygplan också, men att färdas på vägarna är ju mycket farligare.
Fick ett samtal i dag. Av en vän som varit aktiv på många sätt i livet. Nu sitter han plötsligt i rullstol och vet inte hur livet framöver ska bli. Just nu är han helt beroende av andra människor.
Det här fick mig att tänka till, att stanna upp, ytterligare en gång på mycket kort tid.
Livet det är här och nu. Allt det vi vill och kan göra ska vi passa på att göra medan vi har tid. I morgon kan det vara för sent.
Njut av valborgshelgen med era nära och kära, eller ensamma, så som jag tror att jag gör. Men tyck inte synd om mig – jag trivs i mitt eget sällskap.
I morgon tänkte jag däremot gå ut bland folk. Med studentmössan på svaj!
Detta ska INTE bli ett sorgligt inlägg. Och första maj ska INTE bli en dag då jag med tungt hjärta minns vad som hände för ett år sedan.
Men vi kommer inte ifrån att datumet första maj för alltid kommer att förknippas med den dag då jag fick VETA. Min man hade träffat en annan kvinna. De facto hade han gjort det redan några månader innan.
Min lilla värld rasade samman.
Året som gått efter att jag hittade de avslöjande sms:en har varit svårt på många sätt. Men tack vare goda vänner och terapi har jag kommit en bra bit på väg mot något nytt.
Sommaren 2014 krävdes en psykisk kraftansträngning då jag skulle ta mig från åsen där jag bodde då till Skeppsbroområdet. Jag tyckte att alla stirrade på mig, jag kände mig fet och ful. Där går hon den där som blev lämnad efter sexton års äktenskap.
Många sa då till mig att jag skulle hålla huvudet högt. Det var inte mitt fel att maken hittat en ny kärlek. Jag fick också rådet att festa loss, resa bort osv.
Men jag klarade inte av det, inte då för ett knappt år sedan.
Sedan dess har mycket hänt. Jag lever inte i ett nytt förhållande men både nya och gamla manliga bekantskaper har lärt mig förstå att jag är fin som jag är.
Jag är alltså ensam men känner mig inte längre övergiven som då. Jag trivs i mitt eget sällskap och för att kläcka ur mig en kliché – jag har lärt mig glädjas åt små vardagliga ting. Bara jag, och ingen annan än jag, kan se till att mitt liv blir just så som jag vill att det ska bli.
Om en dryg vecka reser jag till Amsterdam och om knappt tre månader till Norge där jag ska åka Hurtigruten, i grupp men ändå ensam.
Fredagen den första maj tänker jag gå till Saltbodan med några vänner. Är du också på väg dit så är du välkommen att komma fram till mig och skåla för mitt nya liv. Jag lovar ge dig en kram!
Under veckan som jag är i Amsterdam har jag gjort en del förhandsinställda inlägg. Några av dem handlar om solmönster på väggar. Du kan kolla dem efter den elfte maj.
I dag visar jag ett mönster som sol och skuggor av blommor gjorde på en stol hemma hos mig.
Jag fascineras av de mönster som solen skapar då den kommer in i rummen.
Mönstren lever hela tiden.
Har du inte kameran redo direkt kan ett mönster du tycker är fint försvinna innan du hinner föreviga det.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 