Funderade vad jag skulle blogga om i dag. Ni andra bloggare där ute vet ju att vissa dagar bjuder på hur många idéer till inlägg som helst medan andra dagar känns tomma. Man tycker att man visat allt och berättat allt… nästan 🙂 … som berättas kan.
Fick idén att ta bilder från min balkong. Eftersom jag använde systemkameran blev det ingen panoramabild. Men tanken är att visa ungefär samma bildserie en gång i månaden så man ser hur min utsikt förändras med årstiderna.
Hur ser det ut där du bor?
Med denna enkla tulipan vill jag önska alla en riktigt skön alla hjärtans dag.
Känner mig själv lika suddig som bilden i dag… skulle igår bara sitta en stund på Happy Hour på hotell Degerby men den stunden blev nästan åtta timmar lång… Men alla hjärtans dag började i alla fall i trevliga vänners lag!
Den här dagen går i vilans tecken och alltid finns det sådant som ska göras i hemmet. I morgon vill jag vara utvilad. Ser fram emot att träffa M ❤
… kan ha vårkänslor.
Eller FÅ vårkänslor.
Ja, det låter mer intressant än det är. Hoppas tittarna inte såg att jag gäspade. Eller att jag ibland ritade blommor i föredragningslistan.
Har en känsla av att det faktum att mötet sänds direkt via lokaltidningarnas sajter bidrar till att ledamöterna pratar gärna, mycket och länge. Dessutom försöker en del av dem vara roliga och överglänsa varandra.
Men kanske jag får skit för att jag skriver det här… för demokrati är demokrati. Det oaktat tycker jag fullmäktiges ordförande kunde hålla LITE mer strama tyglar. Hon gjorde det i de fall då ledamöterna inte alls höll sig till saken, och bra så – annars hade vi väl suttit på möte till midnatt…
Lutade jag mig bakåt fick jag den här bilden med mobilen. Via den följde jag också Tors innebandymatch mot M-Team som jag missade på grund av mötet. Blev förlust, så kanske jag inte missade nåt ändå.
Nu ser jag fram emot söndag … hoppas på mycket ❤ ❤ då. Eftersom vi på grund av arbetsförhinder inte kan ses på Alla hjärtans dag.
I morse var det en minusgrad då jag skulle åka iväg. Så här såg bilfönstret ut. Verkligen ett av Gubben Guds många underverk.
Februarimarknad i Lovisa. Dessvärre höll många på att plocka ihop strax före klockan tre då jag hade tid att gå till torget. Hittade ändå en fin tunika för 15 euro och köpte förstås en marknadskringla 🙂
Hade inte trott det här om mig själv… att jag skulle köpa ett set med nålar och trådar… för jag syr nästan aldrig något. Men OM jag hade behövt sy i en knapp ägde jag inte ens en synål, för att inte tala om tråd… Så jag köpte det här setet för drygt fem euro från Lidl. Nu lär jag nog ha trådar för resten av livet.
Insåg senare att det här setet är avsett för ägare till en symaskin, men so what… det var inte så dyrt.
På konstkursen kluddade jag på som ett barn. Menar inte att barn målar nakna kroppar men jag producerade fem bilder på mindre än två timmar. De två sista klottrade jag ned med fingrarna.
Gissa om det känns genant att sitta och måla nakna kroppar, bröst och snoppar, som om det är det enda man tänker på… Lyckligtvis har vi en bra lärare som säger att var och en får måla precis vad den vill och just nu har jag så kallade torson i huvet. Inget fel med det. Gudskelov.
… när snön har smält bort.
Tycker det är rätt sällan jag ser folk sitta här, i parken mellan kyrkan och torget. På någon av de sex vackra stenbänkarna.
Under några korta minuter sken solen in i min bostad.
Jag fick vårkänslor!
Snart, snart får jag inreda balkongen och sitta där och njuta.
Jag har ju inte bott här en enda sommar än. Flyttade in den fjärde september.
Härliga tider jag har framför mig!
Martina och jag har känt varandra sedan vi gick i skolan och vi blev studenter nästan samtidigt. Sedan förde livet oss på olika vägar som inte korsades så ofta. Men kontakten har aldrig brutits helt.
Och med liknande erfarenheter i bagaget har vi massor att prata om. Martina hittade tillbaka till sin man vilket jag är oerhört glad för. Och hon har hjälpt mig massor, via yrkets vägnar men också som en nära vän.
Så jag tackar verkligen Gud för alla de vänner jag har, både här som jag bor men också alla jag lärt mig känna via bloggen.
Martina hade med sig allt möjligt smått och gott, bland annat den här blomman. Det var så märkligt, för tidigare på dagen hade jag tänkt att jag borde köpa en liten blomma i gult som skulle pigga upp köksfönstret.
Märkligt var det också att den skiva med musik som jag lät spela först då vi högg in på ostbrickan och vinet var en skiva som Martina hade lyssna på mycket då hennes liv var som tyngst. Låtar hon grät till då, men som nu kändes fina att lyssna på.
Tack Martina för allt du gjort och gör för mig ❤
Och tack också alla andra – släkt och vänner som vet att jag fortfarande behöver stöd för att komma över det som hände i somras ❤
I dessa tider då många förutsätter att allt ska vara gratis, då man laddar ner musik via olika program och lyssnar på låtar vi Youtube. I dessa tider ville jag göra annorlunda, vara lite gammalmodig och gå till musikaffären.
Disken med cd-skivor där är av förståeliga skäl inte stor, Macu´s Music lever inte av dem allena.
Köpte Samuli Edelmanns nyaste cd och beställde Kaija Koos samlingsalbum.
Vill man ha kvar tjänster och affärer i stan måste man använda dem.
Sedan styrde jag stegen mot bokhandeln. Pärmen på det som ska bli följande dagbok beskriver mig sådan som jag känner mig i dag. Klart jag vet att jag inte ÄR så där ung men jag känner mig ung i sinnet och har hittat tillbaka till något jag trodde jag inte ens ville vidkännas – något slags kvinnlighet.
Och klisterbilderna talar ju för sig själva… 😉 ❤
Tänk så mycket styrka man kan få genom att lyssna på musik.
Plötsligt inser man att precis så här är det!
Bättre sent än aldrig…
Vill inte påstå att att min ex-man var dålig på nåt sätt. Det som hände kan hända vem som helst. Man blir kär i nån annan.
Min ex-man är en underbar människa, vi är vänner i dag och han är en viktig person i mitt liv.
Men då det gäller att gå vidare och att inse sitt eget värde – DÅ säger den här låten allt.
Till mina läsare i Sverige måste jag säga ”tyvärr är låten på finska” men hoppas ni kan låta er ryckas med ändå. Fritt översatt handlar det om en kvinna som har sett världen rasa samman och som trott att hon aldrig skulle återhämta sig. Men hon reser sig ur askan och inser att hon klarar vad som helst, att det inte finns några gränser och att hon inte behöver be någon om lov för nånting.
Efter att mitt liv och mina framtidsdrömmar hade krossats krävdes det nio månader för att jag skulle förstå att livet kan gå vidare. Att jag har mycket att se fram emot.
Du är för vacker för att skämmas, du har inget att förlora
Låt allt bara hända, du är vacker, vällustig och lycklig.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 