Med vänners hjälp…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… har jag klarat året som gått efter skilsmässan.
Två vänner har också hjälpt mig få upp det här skåpet till bostaden, och Merja hjälpte mig flytta det från en plats till en annan i arbetsrummet i går. Tusen tack för det!

Ett gammal linneskåp tjänar nu bland annat som lager för mina böcker.
Ett gammal linneskåp tjänar nu bland annat som lager för mina böcker.

Äntligen fick jag boklådorna ur synhåll. Jag har en låda kvar av min senaste bok ”Skuggor av svek”. Vill gärna bli av med dem så är du intresserad får du en signerad bok för 5 euro + porto (50 kronor + porto). Anmäl i så fall ditt intresse i kommentarsfältet, så tar jag kontakt och ber om din adress – du behöver inte lämna ut den här.

Behövde inte putsa på tandborste... :-)
Behövde inte putsa på tandborste… 🙂

Tack till min syster som visade ett knep hur jag snabbt får plastdelarna mellan toastolens lock och sits ren.

Och tack till Merja som kunde upplysa mig om hur jag skulle lyfta bort lock och sits… hade inte en aning om att det fanns skruvar, muttrar eller vad de ska kallas… på ett mycket svårtillgängligt ställe… Tror jag å de snaraste byter ut sitsen mot en som går lättare att få bort då det är dags att städa…

Under toastolen... man ska vara nästan akrobat för att nå skruvarna.
Under toastolen… man ska vara nästan akrobat för att nå skruvarna.

Glad 2:a maj till alla!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Skål för våren, nu är den äntligen här!
Skål för våren, nu är den äntligen här! Foto: Veronica Lindblom

Första maj var solig och skön, men nere vid havet där vi firade att sommarrestaurangen Saltbodan öppnat blåste det lite. Då vattnet i viken inte kan vara mer än några grader varmt gällde det att vara varmt klädd.
Aaro till vänster på bilden är inte någon surpuppa fastän han ser sammanbiten ut 🙂
På Facebook kommenterade hans hustru Marina, andra från vänster, att så där ser man ut då man varit tillsammans med henne 37 år 😀

Firade såsom planerat vårens ankomst med min syster och några vänner som alla betytt mycket för mig under året som gått. Första maj 2014 går till historien som en av de bedrövligaste helgerna i livet, men första maj 2015 blev en glad fest, tack för det också till Merja till höger på bilden.

Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.
Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.

Av Marina och Aaro fick jag skumpa och kort. Och tack även till Tia från Borgå för handkrämen och nyckelringen och den varma kramen. Tack också till många andra för kramar på årsdagen, ingen nämnd, ingen glömd.

Den här morgonen startade med kaffe och nygräddat bröd tillsammans med Merja innan hon åter åkte hem till katterna på landet ❤
Skönt att ännu ha två lediga dagar framför sig.

(förresten… det lär ha varit nån hockeymatch i VM igår… äsch, vi tar nya tag mot Danmark i morgon…)

En liknelse på årsdagen

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Vårens blommor och lite fjolårsskräp.
Vårens blommor och lite fjolårsskräp.

Den här sluttningen med vårens fina små blommor, grönt gräs och lite fjolårsskräp i form av vissnade löv – den tycker jag beskriver rätt bra hur mitt liv ser ut just nu.

Jag tog en liten promenad. Solen lyser, inte från en klarblå himmel, och det blåser lite, men inte iskallt – så jag är riktigt nöjd med livet just nu.

Jag läste mina dagböcker från april och maj månad i fjol. Klart att det var sorglig läsning. Men mycket av det jag tänkte och våndades över då har jag redan hunnit glömma. Därför är jag glad för att jag skrivit dagbok alla dagar sedan skilsmässan, och faktiskt nästan fyrtio år innan den också. Började skriva 1976 🙂

I maj och hela sommaren 2014 hade jag inte mycket livsglädje. Att tro på en bra framtid var svårt.

Men här är jag nu – ungefär som den där sluttningen, full av blommor. Gräset har åter blivit grönt. Lite fjolårsskräp finns kvar på marken, så också i mitt liv. Men så småningom blåser det bort, eller plockas för hand av mig själv eller någon annan.

I dag ska jag ha en bra dag tillsammans med vänner på Skeppsbroområdet i Lovisa. Du som vill, kom och höj en skål med mig för mitt nya liv.
Sedan hoppas jag att vi också kan skåla för en öppningsseger för de finska Lejonen som i hockey-VM möter USA i grundseriens första match som börjar klockan 17.15.

Första strutglassen!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Den här hästen får väl vem som helst på glatt valborgshumör?
Den här hästen får väl vem som helst på glatt valborgshumör?

Efter en dag med hällregn och blåst satt det åter bra med sol och en temperatur på cirka +11 grader. I Ankarparken invid glasskiosken, som öppnade i dag!… arrangerades ponnyritt för familjens minsta valborgsaftonen till ära.

Första glassen i strut, favoriten citronlakrits.
Första glassen i strut, favoriten citronlakrits.

Nåja, så var första glassen från Tamaras kiosk avnjuten för i år. Förhoppningsvis blev det inte min sista.
För man vet ju aldrig… om olyckan är framme. Att man snubblar och bryter nacken, att man krockar med bilen på motorvägen i 120 ryck – färdas ju allt oftare där nuförtiden… ja, riskerna är många. Man kan trilla ner med flygplan också, men att färdas på vägarna är ju mycket farligare.

Fick ett samtal i dag. Av en vän som varit aktiv på många sätt i livet. Nu sitter han plötsligt i rullstol och vet inte hur livet framöver ska bli. Just nu är han helt beroende av andra människor.

Det här fick mig att tänka till, att stanna upp, ytterligare en gång på mycket kort tid.
Livet det är här och nu. Allt det vi vill och kan göra ska vi passa på att göra medan vi har tid. I morgon kan det vara för sent.

Njut av valborgshelgen med era nära och kära, eller ensamma, så som jag tror att jag gör. Men tyck inte synd om mig – jag trivs i mitt eget sällskap.
I morgon tänkte jag däremot gå ut bland folk. Med studentmössan på svaj!

Snart årsdag

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Påminnelse om första maj på whiteboarden på jobbet och ballonger inför valborgsmässoafton.
Påminnelse om första maj på whiteboarden på jobbet och ballonger inför valborgsmässoafton.

Detta ska INTE bli ett sorgligt inlägg. Och första maj ska INTE bli en dag då jag med tungt hjärta minns vad som hände för ett år sedan.

Men vi kommer inte ifrån att datumet första maj för alltid kommer att förknippas med den dag då jag fick VETA. Min man hade träffat en annan kvinna. De facto hade han gjort det redan några månader innan.

Min lilla värld rasade samman.

Året som gått efter att jag hittade de avslöjande sms:en har varit svårt på många sätt. Men tack vare goda vänner och terapi har jag kommit en bra bit på väg mot något nytt.

Sommaren 2014 krävdes en psykisk kraftansträngning då jag skulle ta mig från åsen där jag bodde då till Skeppsbroområdet. Jag tyckte att alla stirrade på mig, jag kände mig fet och ful. Där går hon den där som blev lämnad efter sexton års äktenskap.

Många sa då till mig att jag skulle hålla huvudet högt. Det var inte mitt fel att maken hittat en ny kärlek. Jag fick också rådet att festa loss, resa bort osv.
Men jag klarade inte av det, inte då för ett knappt år sedan.

Sedan dess har mycket hänt. Jag lever inte i ett nytt förhållande men både nya och gamla manliga bekantskaper har lärt mig förstå att jag är fin som jag är.

Jag är alltså ensam men känner mig inte längre övergiven som då. Jag trivs i mitt eget sällskap och för att kläcka ur mig en kliché – jag har lärt mig glädjas åt små vardagliga ting. Bara jag, och ingen annan än jag, kan se till att mitt liv blir just så som jag vill att det ska bli.

Om en dryg vecka reser jag till Amsterdam och om knappt tre månader till Norge där jag ska åka Hurtigruten, i grupp men ändå ensam.

Fredagen den första maj tänker jag gå till Saltbodan med några vänner. Är du också på väg dit så är du välkommen att komma fram till mig och skåla för mitt nya liv. Jag lovar ge dig en kram!

Sol på stol

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Under veckan som jag är i Amsterdam har jag gjort en del förhandsinställda inlägg. Några av dem handlar om solmönster på väggar. Du kan kolla dem efter den elfte maj.

I dag visar jag ett mönster som sol och skuggor av blommor gjorde på en stol hemma hos mig.

Jag fascineras av de mönster som solen skapar då den kommer in i rummen.
Mönstren lever hela tiden.

Har du inte kameran redo direkt kan ett mönster du tycker är fint försvinna innan du hinner föreviga det.

Blomster gör skuggmönster på stol.
Blomster gör skuggmönster på stol.

Balkongserie, del 3

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Del två i serien publicerades den 16 mars så det är över sex veckor sedan.
Däremellan fick vi faktiskt lite snö… men den perioden hoppade jag glatt över 🙂

Trädet som står till höger om min balkong och rakt framför fönstret till arbetsrummet har knoppar men inte så mycket mer än det :-)
Trädet som står till höger om min balkong och rakt framför fönstret till arbetsrummet har knoppar men inte så mycket mer än det 🙂
Solig dag och mer grönska än för sex veckor sedan.
Solig dag och mer grönska än för sex veckor sedan.
Ganska grönt, men än ligger skyddsmaterial på planteringen längst till vänster på bilden.
Ganska grönt, men än ligger skyddsmaterial på planteringen längst till vänster på bilden.

Att dejta på nätet, del 7

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer
Det är inte lätt att bildsätta dejtinginlägg. Men då jag sådde luktärtsfrön i dag kom jag att tänka på att samtidigt som man sätter ett frö i jorden börjar man vänta på att något ska komma upp därifrån.

Något liknande sker då man skapar kontaktar via nätet. Man ”sår ett frö” och ser med tiden om något växer fram ur den nya bekantskap som eventuellt skapas.
På senaste tid har jag låtit allting ta sin tid.
Jag har inte träffat någon av mina nya nätbekantskaper på TVÅ månader 🙂

Dels har det att göra med det faktum att många killar i 30-års åldern vill bli närmare bekanta med mig.
Jag tycker det är helt kul och mer än okay – men just för att killarna är så unga vill jag ta reda på vad de egentligen är ute efter. Genom att kräva att vi mejlar och kanske chattar innan vi byter telefonnummer skiljer jag snabbt agnarna från vetet.
Då jag säger att jag är totalt öppen och ärlig och kräver samma av honom har jag plötsligt kvar en eller två personer på en lista som från början var kilometer lång 🙂

En annan sak jag reflekterat över är intresset som finns för de här dejtinginläggen.
Dagligen har jag mellan 250 och 800 besök på min blogg. Ändå är det bara en bråkdel av alla läsare som ger sig till känna genom kommentarer. De flesta som skriver något är vänner från Sverige.

När jag skriver dejtinginläggen får jag ofta mer än tusen besök. Så jag antar att det här inlägget åter är ett av dem som lockar nyfikna. Många vill helt enkelt bara veta hur det går i mitt singelliv.
Och de himlar kanske med ögonen när de läser det där om ”30-åringarna”. Alternativt mumlar nåt om att jag är en ”snusktant”.

Men själv tänker jag så här.
Få reagerar på att män har förhållanden med kvinnor som är trettio yngre än dem.
Så om jag ens funderar på att träffa nån av de män som är tjugo år yngre än jag. What´s the big deal?

Del sex i serien finns här.

 

 

 

Lev dina drömmar

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Något jag velat göra länge är att åka Hurtigruten.
Den enastående natur som de norska fjordarna bjuder på vill jag se åtminstone en gång i livet.
Av olika anledningar har resan inte blivit av. Med ex-maken reste vi till en massa andra ställen. Bland annat har vi sett rätt mycket av den grekiska övärlden och dessutom olika städer runt om i Europa.

Men Hurtigruten passade inte in i vårt schema, bland annat för att vi hade kiosken sexton somrar tillsammans.
Då jag fyllde 50 fanns den på listan som ett drömalternativ, men den gången blev det Nice i Frankrike i stället.

MS Polarys, lånade bilden från www.alleskreuzfahrt.at.
MS Polarys, lånade bilden från http://www.alleskreuzfahrt.at.

Att pussla ihop resan med Hurtigruten själv, med allt vad det innebär från punkt A till B och hem igen visade sig bli en dyr historia. Över 4000 euro kom jag fram till 2012 då jag försökte. Så det fick bli en av Kurirens gruppresor i stället.
Jag hittade en annons i tidningen i går. Ringde researrangören i dag och tvekade inte en sekund då damen i telefonen frågade om jag bokar.

En avgörande orsak till att jag bestämde mig så fort var att jag fick ett dödsbud i går. En människa jag känt tjugo år och som var yngre än jag hade gått bort bruten av en sjukdom.

Varför spara pengarna på banken? Okay, en del kan vara bra att ha… men om det här är en av mina drömmar (Kenya, Transibiriska järnvägen och Miami i USA är andra)… så varför inte slå till?

Förra sommaren orkade jag ingenting. Många försökte pigga upp mig med att säga ”åk iväg på en resa, släpp loss”. Men jag skulle inte ha klarat av det. Inte kunnat njuta av upplevelserna.

Nu känner jag att jag åter lever.
Men vem vet hur länge jag får vandra här på jorden?
Jag vill inte sitta och vänta på det här tills jag blir pensionär.
Jag åker Hurtigruten Bergen – Kirkenes under en vecka i augusti.