Spectre heter den nya filmen som har premiär 6.11.2015.
… till Svenska dagen 2015.
Alltså nej… eller jo… det också 🙂 Men den sjätte november 2015 får vi se den nyaste Bond-filmen Spectre och den fjärde med Daniel Craig i huvudrollen ❤
Höll på att missa det här – bra att man har en nyfunnen vän out there som vet vad jag är intresserad av. Utan hans tips hade jag svävat i total okunskap om att detta hänt. Hur pinsamt hade det inte varit om jag, som påstår att jag kan allt om Bond, skulle ha gått till jobbet i morgon och inte haft en aning om vad den nya filmen heter… aaargh!
Inspirerad av Antonia som visar en del kvällsbilder på sin blogg vill jag göra något liknande. Hade bara mobilen med mig men tyckte bilderna blev hyfsade.
Här finns Maria Drockilas ljusbod.
I gamla posthuset finns Maria Drockilas ljusbod. Köpte några gåvor här och ett rätt värdefullt reflex. Men tyckte det var fint och ser det som en skyddsängel för mig själv i vintermörkret. För det finns ju inget värre för en bilist en människor i mörka kläder utan reflexer… Damen på bilden, ser ni henne gå på övergångsstället?
Ja kära läsare, nu kanske jag chockerar en del av er.
Men för att citera Adrian: ”Låt det bära eller brista – de som gillar din blogg stannar kvar och läser den – de som blir chockade av din konst kanske sticker – men du får garanterat nya läsare också” 😉
Resultatet av dagens konstkurs.
Titta nu vad jag målat! Adrian är förtjust, fastän han egentligen inte alltid förstår att jag vurmar för Daniel Craig som Bond.
Jag skulle måla Bond-loggan och lite svart och rött däromkring. Men plötsligt såg jag en arm och sedan blev det ett bröst och så blev det ett bröst till.
Bond har alltid gillat kvinnor och nu blev det nakna kvinnor.
Sedan började kvinnorna dansa och fick bastkjolar.
Den här tavlan ska jag måla klar nästa tisdag och sedan tror jag att jag sätter upp den på väggen här hemma – så att Adrian har något att titta på då jag dreglar över Craig 🙂
Tack Benita för den fina gåvan och för en trevlig kväll i lördags!
Stinky tar till schappen med alla sina flaskor. Bättre fly än illa fäkta.
Tänk om det finns några andra törstiga i närheten – hur ska man då få ha sina flaskor i fred?
Den här gåvan påminner mig om att jag har många vänner. Jag känner tacksamhet för det och är glad för att så många fortfarande frågar hur jag mår.
I dag är det sju månader sedan jag fick veta att min man hade träffat en annan kvinna. Och ingenting blev som förr i mitt lilla liv.
Det finns alltså datum jag säkert inte glömmer på länge. Första maj är ett av dem.
Men samtidigt försöker jag varje dag tänka att livet går vidare och att det finns nya datum som jag kommer att minnas av andra orsaker. Den 16 november kan vara ett av dem 🙂
Här ska det dock skyndas långsamt. Jag försöker leva i nuet.
I lördags träffade jag en man som hade mist sin hustru för en månad sedan. Jag gav honom en kram, vi konstaterade att sorgen kräver sin tid och att vi måste genom alla stadier av den. Att också han kom ihåg min förlust och tyckte vi hade något gemensamt kändes ända in i hjärteroten. Att så många minns tiden då jag och ex-maken var ett par, att de lever med i sorgeprocessen skilsmässan innebär för mig – det betyder ju att vi hade något värdefullt tillsammans.
Något som berörde massor av människor, inte bara våra närmaste vänner utan alla som vi kände ❤
Det här huset var tidigare ett vandrarhem. Den äldsta delen byggdes på 1800-talet och sedan blev huset större och större.
Här bor systrarna Heli och Sini Hassinen, och deras hem är ett av sju som håller öppet under Lovisa Jul-evenemanget. Nästa gång husen öppnar dörrarna för allmänheten är den 13-14 december klockan 10-17.
Här fanns mycket gott till salu.Jag köpte med mig hem en chokladmuffins med apelsinsmak. Renens nos är en pepparkaka, ögonen av godis och hornen salta kex.Från gårdssidan ser Helgas ut så här. Klart att stämningen hade varit lite mer julig om vi hade haft snö.
Julhemmenär öppna ännu i dag 30.11.2014 till klockan 17.
Snön saknades utomhus, men inne i Villa Hanna rådde fin julstämning. Borsjtjsoppan hade god åtgång.
Brasan värmde och gästerna var särskilt intresserade av spiraltrappan till övrevåningen.
I den öppna spisen sprakade brasan hemtrevligt och levande ljus gjorde stämningen tät. Huset är från slutet av 1700-talet. Första gången det finns omnämnt i gamla gårdsböcker är 1825.
En annorlunda julgran, gjord av återanvänt material.Här säljer Hanna färdigt inslagna bokpaket, perfekta julklappar.
De flesta gästerna var finskspråkiga och kom från andra orter. Någon var från Hausjärvi, en annan från Keuruu, någon från Imatra eller Lahtis. Så att sälja svenskspråkiga böcker var inte lätt.
Villa Hanna är öppet ännu söndagen den 30.11 kl. 10-17 samt lördag-söndag 13-14.12 kl. 10-17.
Listan på alla traditionella julhem i Lovisa finns HÄR.
… ska heta Östnyland. Efter den 13 januari finns inte Östra Nyland och Borgåbladet mer.
Visst känns det lite sorgligt att de här anrika namnen försvinner. Men då två tidningar går samman kan inte bara ett av namnen leva vidare.
Läsarna fick komma med namnförslag och flera hundra kom in.
Östnyland är området vi ska rapportera från, så namnet fungerar.
Själv har jag jobbat på Östra Nyland sedan 1987, och det totalt lokala har alltid varit mig väldigt kärt. Visst är det redaktionen med nyhetschef och chefredaktör i spetsen som bestämmer innehållet. Men vi får inte glömma att lyssna på läsarna, för det är de som beställer tidningen. Deras tips och önskemål ska vara våra ledstjärnor.
I dag ska jag hjälpa min väninna i Villa Hanna. Hennes hem är ett av sju som öppnas för allmänheten under evenemanget Lovisa Jul.
… för i dag kastade han en massa karameller åt barnen på torget i Lovisa.
Säkert högg en del vuxna in på godiset också.
Då dubblade ju tomten insatsen.
Den skäggige mannens popularitet fick Adrian att muttra något om att han varit i fel bransch i femton år. Varför jobba elva månader och bara vara ledig en när man kan göra tvärtom?
Det känns lite tudelat att skåla och fira då någon slutar på jobbet. Mariella har nu elva veckors praktik bakom sig (vart tog tiden vägen?) – och i dag bjöd hon oss på mousserat vin. Det är bara sorgligt att hon ska sluta.
Det samma gäller Elsa som varit hos oss en månad, sista dagen i dag 😦
Cheesecaken med blåbären på nedre bilden har hon bakat. Försvinnande god!
Och vår praoelev Emma sade hej då efter en vecka hos oss, hon bjöd på choklad och glögg. Sista dagen var det också för en av Loviisan Sanomats anställda – så det var mycket ”hej då och kaka i dag”. RAAAP!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 