Här har ni dem – fönstret, bordet och soffan!

Någon har stavat mitt namn fel, en bokstav fattas.
Någon har stavat mitt namn fel, en bokstav fattas.

Två saker kändes bra i dag då jag gick till nya bostaden.

Mötte en granne i trappan, en dam som började prata med mig. Hon hälsade mig välkommen. Visst känns sådant bra!

Vi konstaterade att mycket varit upp och ner i huset de senaste två månaderna och hon sa att det varit en del oljud också med borrandet. Men bara vi fått in de nya fönstren har vi det riktigt fint.

Den andra saken som kändes bra var att en liten skylt nere vid dörren där det finns en summer bar mitt namn. Och att namnet också kommit på dörren. Bör väl ändå påpekas att bokstaven N fattas efter bokstaven E…

En detaljstudie av fönsterbågen. Älskar den där lilla haken.
En detaljstudie av fönsterbågen. Älskar den där lilla haken.

Slitet ska det vara, men kan hända att jag låter skrapa bort en del av den mest flagande målningen.

Undrar vad invånarna i grannhusen tänkte. De som såg mig kånka på fönstret.
Vad ska hon med det där gamla fönstret till – vi ska ju få nya!

Gammalt fönster, gammalt bord.
Gammalt fönster, gammalt bord.

Ja, svaret ser ni här. Något sådant här har hon tänkt sig.

Bågen skulle göra sig fin som ram till en spegel men jag tror nog jag ska sätta dit en skir spetsgardin och på bordet en grön växt eller två. Få se vad det blir!

Och när ni ser soffan förstår ni kanske vad jag menar med avskalat och maskulint.

Jag är SÅ nöjd med min nya soffa, inköpt på loppis. Tänk att man där liksom bara kan snubbla över de mest fantastiska saker!
Jag är SÅ nöjd med min nya soffa, inköpt på loppis. Tänk att man där liksom bara kan snubbla över de mest fantastiska saker!

Jag vill blanda hypermodernt – som min iPad och datorn som får fiberanslutning samt den stora nya teven – med riktigt gamla saker.

När jag stod där mitt på salsgolvet sade jag högt för mig själv ”det blir nog bra det här ska du se”.

Och Adrian stod bredvid mig och nickade gillande.

Både han och jag inser att jag börjat förverkliga mina drömmar och nu inreder min bostad precis så som jag hade inrett hans i mina böcker.
Det är väl bara… hmm… arkitektbordet med den lutande bordsytan och glasskivan som fattas… ❤

Mitt nya eldorado – öppet på LHH!

Här finns allt du kan tänka dig behöva - och lite till.
Här finns allt du kan tänka dig behöva – och lite till.

I dag avhämtade jag fönstret från loppmarknaden. Samtidigt köpte jag ett litet bord.

Jag har kommit underfund med att jag inte behöver köpa något nytt. Här finns ju allt jag eventuellt behöver i framtiden.

Udda koppar, glas, gamla möbler.

Härliga gamla slitna stolar. Och bordet som står där bakom, det köpte jag.
Härliga gamla slitna stolar. Och bordet som står där bakom, det köpte jag.

Loppmarknaden finns på en innergård på Alexandersgatan i Lovisa.
Den håller öppet från klockan 10 både lördag och söndag då Lovisa Historiska Hus arrangeras.

Får det lov att vara några gamla koppar, en lampa eller ett par gröna flaskor?
Får det lov att vara några gamla koppar, en lampa eller ett par gröna flaskor?
Gamla saker kan få helt nytt liv. Låt fantasin flöda.
Gamla saker kan få helt nytt liv. Låt fantasin flöda.

Grattis kära Lovisa!

Med de här fina blommorna från min mammas gård gratulerar jag min fina barndoms- och hemstad Lovisa på namnsdagen i dag.

Och så kan jag berätta att jag köpte en soffa från loppisen i stan. Den var inte billig… men jag skulle ha haft mer besvär med att få en soffa hemkörd från Ikea. Varken den eller transporten hade heller varit gratis. Bild på soffan kanske visas i morgon! Beror på hur det ser ut i min bostad, om där är mycket renoveringsgrejer framme eller inte.

Mor min har nog gröna fingrar...
Mor min har nog gröna fingrar…
... för så här stor blev inte min ampelväxt i sommar.
… för så här stor blev inte min ampelväxt i sommar.

Jag har fyndat!

Vi har en helt underbar loppmarknad på Alexandersgatan i Lovisa.
Vi har en helt underbar loppmarknad på Alexandersgatan i Lovisa.

Ju mer jag tänker på saken, desto säkrare blir jag.

Varför köpa nytt när det finns så mycket gammalt som är fint och som man får billigt på lopptorgsmarknader.

Reserverade ett fönster i dag och hur jag ska använda det i nya bostaden får ni se senare.

Jag brinner av iver att komma i gång med inredningen – elva dagar återstår tills jag flyttar.

På tisdag ska jag hämta fönstret från loppisen. Jag fick inte mitt fynd med på cykeln, ser ni.

Det var skönt med en liten cykeltur på fem kilometer. Nere vid stranden fanns ett tivoli och i parken höll privatpersoner lopptorg.

Nästa veckoslut vimlar här åter av folk. Lovisa Historiska Hus arrangeras då för tionde gången. Och då kan man fynda på flera platser i stan, allt från antikt och riktigt värdefullt gammalt till billigare grejer.
Tyvärr är sajten jag länkar till bara på finska men den som inte kan språket kan ju ändå titta på en massa fina bilder!

Bildserie, Gustaf och jag

I går kväll var jag hemma hos min kollega Hanna. Vi satt ute i trädgården tills det började regna. Då gick vi in i gårdens bastubyggnad och där fortsatte vi förbättra världen. Sällskap hade vi av katten Felix och hunden Gustaf.

Hanna ville fånga Gustaf och mig på en bild. Han hade bara lite svårt att sitta still. När han dessutom är en låg och lång hund var det inte så lätt att få till det så att både Gustafs och mitt ansikte var synliga 😀

Hallå! Syns vi båda på bilden nu? Jaså inte?
Hallå! Syns vi båda på bilden nu? Jaså inte?
Är det här bättre då? Jaha, inte det heller för nu försvann Gustaf!
Är det här bättre då? Jaha, inte det heller för nu försvann Gustaf!
Men NU syns vi båda!
Men NU syns vi båda!

Och i dag är det söndag. En dag utan måsten. Kanske jag ska cykeln och göra en tur, också den utan måsten.

Solen skiner, det är en fin sensommardag utan tryckande hetta.

En gammal telefon

… får också bli inredningspryl i nya hemmet. Tror att jag ska ta bort klistermärket fastän det har ett litet värde i sig, antagligen från 70-talet.

Telefonen fanns hemma hos min mormor. Vet inte när den togs ur bruk men min morbror hade sparat den och då han gick bort tog jag hand om manicken.

Minns att min mormor hörde till den generationen som svarade enbart "Hallå" i telefonen :-)
Minns att min mormor hörde till den generationen som svarade enbart ”Hallå” i telefonen 🙂

Har varit rätt tidigt i farten i dag. Det var lugnt i K-Supermarket halv tio på förmiddagen, varför handlar jag inte oftare den tiden på dygnet?

Ute lyser solen, det är +15 grader, alltså alldeles perfekt väder. Inte för varmt, inte för kyligt.

I dag fortsätter jag röja och packa här hemma. Under några timmar gör vi det tillsammans med maken. Dels för att det går fortare undan, dels för att en del gemensamma saker kräver gemensamma beslut.

Känns som att det blir en bra dag i dag. Jag kör med den inställningen helt enkelt.

Kramar till er alla ❤

 

Jag längtar…

Inspireras av bilder i veckotidningar.
Inspireras av bilder i veckotidningar.

… efter att få börja inreda. Eller egentligen, ja – efter att äntligen få flytta till en bostad som är bara min.

Jag kommer inte att ha bråttom att ställa i ordning rummen. Först vill jag att renoveringen är helt slutförd innan jag sätter minsta strå i kors för att börja göra fint omkring mig. Och innan de nya fönstren är på plats ställer jag inte möblerna där jag vill ha dem heller, för då måste jag bara flytta dem efter någon dag.

När jag såg bilderna av blommorna i veckotidningen tänkte jag på min balkong. Det finns belysning där. Den är inte inglasad men jag har förväntningar på att kunna göra den till en trevlig uteplats ännu i höst.

Jag var på terapi i dag och de pratstunderna ger mig otroligt mycket.
Jag insåg själv från första början att jag inte klarar den här livskrisen utan utomstående hjälp.
Men det lär vara en styrka jag besitter, vilket jag inte alls förstod i maj då krisen var som mest akut – att jag faktiskt själv sökte hjälp, arrangerade alla möten med terapeuter och bokade in samtalstider med allt från församlingsaktiva till proffs på vårdcentralen.

Och vi har talat mycket om det … hur alla skulle behöva tala ut om sina kriser.
Alla har vi något som vi inte bearbetat i våra liv. Och väljer vi att aldrig fejsa de här svårigheterna, om vi biter ihop, är tysta, inte delar det svåra med någon – då kan vi i och för sig klara kriserna och komma vidare.

Men vi kommer inte undan dem. På något sätt gör de sig påminda senare i livet, om vi inte gått GENOM allt.

Så det är därför jag skriver om mina känslor här på bloggen.
Alla har vi våra sätt att hantera sorger i våra liv. Det här är mitt sätt.

Och som jag sagt förr – om någon inte gillar vad jag skriver så måste ni ju inte läsa bloggen heller.

 

Fina fönster, del 30

Ja, tänk att jag redan gjort trettio inlägg om olika fönster, något finare än något annat.
Men alla har de varit speciella på sitt sätt.

Del 29 i serien hittar du HÄR.

Också  de här fönstren tycker jag är speciella.
Man kan inte se in genom dem och inte ut heller. Men någon gång har man kunnat göra det.

Fönster vid infarten till Alexandersgården i Lovisa.
Fönster vid infarten till Alexandersgården i Lovisa.
Fönster som vetter mot rådhusets gård.
Fönster som vetter mot rådhusets gård.

Fönster får mig att tänka på de fönster jag har i bostaden där jag nu bor. Bostaden som jag delade med min make över tio år.

Från tre av dem ser jag ut över ett av åsens skogspartier och mellan tallarna glimmar Lovisaviken.

Jag ser också släktens, från makens sida, sommarställe. Det har varit så lätt att ta sig ner dit, längs en stig genom skogen. Jag kommer att sakna närheten till Kretsgången 16.

Nedräkningen har börjat. Torsdagen den 4 september flyttar jag. Den gemensamma bostaden är ännu inte såld och vi har en del prylar kvar i den också efter min flytt. Men jag kommer inte hem hit mer efter den 4 september.

Ibland tänker jag ”när blir det sista gången jag går från hemmet längs stigen till sommarstället”. När parkerar jag bilen för sista gången på vår P-plats? När ser jag för sista gången, genom just den här bostadens fönster, de kära ekorrarna pila längs grenarna?

Tio år är en lång tid och bostaden har varit mig kär. Men jag har också haft tid på mig att packa, att ta farväl av ditt och datt. Det blev tack och lov ingen akut flytt, ingen panik med att sälja vare sig saker eller lägenhet.

Allt har sin tid.
Snart vänder jag blad i livets bok.

Tack alla ni som följer mig, som kommenterar och uppmuntrar ❤

 

 

Skyltar – och samma på svenska!

I går skrev jag det här inlägget.

Och i dag hittade jag en skylt med information enbart på finska.

Tivoli Seiterä informerar bara på finska.
Tivoli Seiterä informerar bara på finska.

Det finns massor av de här skyltarna på olika platser i stan men alla är enspråkigt finska.

En av dem som kommenterade mitt förra inlägg skrev att finnarna får göra vad dom vill, alltså röka – eftersom texten på förbudsskylten i förra inlägget var svensk.

Kanske tivolit bara vill ha finska gäster? Inga svenska och inga ryska heller för den delen 🙂

Nä, nu måste man nog akta sig så en språkstrid inte blossar upp. Sådana förekommer då och då i vår lilla stad, men hittills inte i några riktigt stora och allvarliga utsträckningar, tack och lov.

Dagens inköp

Elfte deckaren om Burt Kobbat.
Elfte deckaren om Burt Kobbat.

… blev en bok från lokala bokhandeln. Alldeles pinfärsk och därmed ganska värdefull i pris, men jag vill understöda vår lokala affär. Inte minst för att affärens innehavare annonserar i den tidning jag jobbar för.

Staffan Bruun är faktiskt en kollega till mig. Han jobbar inom samma koncern, KSF Media. Bägge är vi ju också författare.
Karaktärerna i böckerna där journalisten Burt Kobbat är huvudpersonen saknar i och för sig ett sådant djup jag gärna ser att karaktärer har. Men på något sätt är Bruuns böcker ändå lättlästa och ofta lite småroliga.

När jag nu har gjort mig av mig nästan alla inbundna böcker från bokhyllorna i samband med flytten tyckte jag att jag gott kunde köpa EN ny. När jag har läst den lottar jag ut den här på bloggen, så ny som den är.

Köpte också en kalender, för jag vill ha ordning i mitt liv. Det är kurser på jobbet, föreningsmöten, terapistunder, konstkursen på medborgarinstitutet och så småningom Lovisa Tors innebandymatcher!

Snart är det höst, men vad gör det? Jag ska inreda mitt nya hem och göra det riktigt mysigt för mig.