Snabbt, enkelt, gott! Hälsosamt? Kanske inte, men vad gör det? För att vara färdigmat som bara behövde värmas i ugnen var dom här faktiskt mycket smakliga, rödlöken kanske var den som gjorde susen.
I går spelade Tor oavgjort 6-6 mot fjolårets FM-silverlag SSV. En seger hade inte alls varit omöjlig. Vi hade 2-4 men så kom hemmalaget upp till 4-4 och gick förbi till 6-4, så att vi sedan kunde resa oss och göra två mål till så det blev oavgjort var strongt.
Ha ha haaa! Hittade den här bilden i min kamera då jag skulle kolla om det blev några foton från gårdagens gig på Ölvin som går att publicera på bloggen.
Det här fotot är faktiskt taget på samma krog, men på Halloween för ett par år sedan. Så det var nog inte riktigt så här jag såg ut i morse då jag vaknade.
Det var väldigt svårt att få lyckade bilder med kameratelefon på krogen. Många fotograferade med blixt men det ville jag inte göra, för jag tycker det stör stämningen. Så det blev en bearbetad bild i sepia.
På eftermiddagen startar Torsupportrarnas resa mot Helsingfors där vi möter SSV i en match som börjar klockan 17. Hemma är vi kanske runt 21 i kväll så det är ingen långresa den här gången. Återkommer kanske med bilder från matchen! Tills dess – ha en skön söndag!
Igår fick jag ett dödsbud. En av mina tre morbröder hade gått bort. Han blev 85 år. Hans två bröder har somnat in redan för många år sedan.
Så som alltid då någon dör väcks många tankar. Dels sådana som berör praktiska arrangemang, för det finns massor att tänka på och som ska göras de närmaste dagarna och veckorna. Dels började jag tänka på hur fint det kändes att morbror var hos oss med en del av övriga släkten på jul.
Jag tänker också att han har det bra där han nu är. Han har åter fått träffa sin mor, sin far, sina bröder och många andra nära och kära. Den synen har jag på döden.
Läste också flera gånger ett brev jag hade fått av morbror. Han berättade om en dröm han hade haft om sin far, min morfar, som dog i kriget mot Ryssland och vars kropp aldrig återfanns.
Döden hör livet till. Och livet, det är här och nu.
Igår, innan jag visste att morbror var död, gjorde jag en intervju med en innebandyprofil. Alla möten med olika människor jag har fördelen att ta del av i jobbet är en del av det underbara nuet.
Ikväll ska jag ut och äta med en väninna och sedan ska vi på pubkväll där Elias Hämäläinen uppträder. Om honom skrev jag så här i oktober.
Så bästa vänner. Lev här och nu, den här dagen kommer aldrig tillbaka. Ta ansvar för allt det du säger och gör, försök vara snäll mot alla, också mot dig själv. Kram!
Ett par svarta stövlar med snörning som jag köpte i Eskilstuna i oktober höll bara två månader… de kostade i och för sig bara 300 SEK som är cirka 30 euro, så den ekonomiska förlusten var inte stor.
Men det känns så miljövidrigt att bara slänga stövlarna, vilket man ju blir tvungen till då klacken var helt mos.
Hoppas de här håller lite längre. Köpte dem via nätet, så att klaga och byta blir inte lätt den här gången heller, om de är oanvändbara efter två månader.
De två par stövlar jag köpt i lilla Lovisa under de senaste åren har varit kvalitetspar. Ett par har jag haft snart nio (9) år och det andra paret en vinter. Och det paret tror jag kommer hålla länge till.
Problemet i en liten stad är bara ibland att utbudet inte är så stort. Nästa inköp kanske jag gör hos Sko Uno i Stockholm eller i någon specialaffär i Helsingfors där det finns riktigt snygga modeller i olika färger. För jag vill ha stövlar med högt skaft i en fräck färg, med snören och nitar och grejer! Men inga höga klackar, tack.
Jag har ju inga egna barn men om någon frågar mig det brukar jag svara att jag har två, ett i Kenya och ett i Bolivia. Tjejen i Kenya har jag haft sedan 2001. Hon är född 1996 så hon var fem år då vi började och blir sjutton i maj.
Vi har aldrig träffats men jag har tänkt på det. Så omvälvande det skulle vara att få se henne.
I Bolivia har jag som bäst en tjej som är ungefär fyra år gammal. Hon heter Laura. Tidigare hade jag en annan tjej, men hon återförenades med sin far.
Laura bor i Corazon Grande (det stora hjärtat) som drivs av min vän från skoltiden, Siw Broman. Vill du bli fadder för ett barn hos henne hittar du information på hemmets sajt. För mig känns det bra att stöda Jepkoech i Kenya, men Siws hem upplever jag mig ha mer personlig kontakt till. Kanske jag någon dag kan besöka det också?
Som författare vet jag att det är en konst att skapa levande karaktärer, att hålla spänningen vid liv, att driva en story framåt, att ha ett bra språk.
Då jag försökte få min första bok publicerad på ett etablerat förlag blev svaret att storyn är bra, karaktärerna levande och det var bra att jag vågade skriva om sex. Men berättelsen var för omständlig.
Nu sitter jag med drygt 600 sidor framför mig i pocketversionen av Keplers ”Paganinikontraktet”. Samtidigt som jag vill veta hur det hela slutar vill jag inte att boken ska ta slut. Jag är oerhört fascinerad av kommissarie Joona Linna. Hans intelligenta och återhållsamma, eftertänksamma gestalt lämnar mig inte ifred.
Ibland slår hjärtat extra slag av spänningen som jaktscener och knivslagsmål skapar. Men författarna frossar inte i blodiga detaljer. De lämnar över mycket åt min egen fantasi.
Också om Joona Linna.
Jag tycker att en författare har lyckats med sina karaktärer då de berör läsarna. Antingen hatar du karaktärerna eller så älskar du dem. Lämnar de dig oberörd saknar boken något väsentligt.
Jag är med i en klubb som skickar smycken åt mig 4-5 gånger per år. Hittills har jag haft användning för precis alla jag fått/köpt via klubben.
De här är också vackra men inte riktigt min stil då de är så spröda. Armbandet ser litet ut men storleken kan justeras om man knäpper låset högre upp på länken.
För att smyckena inte nu ska ligga oanvända hemma hos mig lottar jag ut dem bland mina bloggvänner.
Vill du vara med i utlottningen
– skriver du i kommentarsfältet ”jag vill delta!” (… för den som inte vill delta i utlottningen ska också kunna skriva helt vanliga kommentarer utan att tvingas få smycken 😀 )
– länkar du i något skedet på din egen blogg till min genom att skriva nåt i stil med ”titta gärna också in hos Carita”
Tävlingen pågår till lördagen den 26 januari. Vinnaren dras på eftermiddagen och meddelas personligen men också här på bloggen. Lycka till i utlottningen!
Det finaste med Bijoux Club är förstås smyckena men också att de levereras i så här fina påsar. Ibland är påsarna svarta eller vita men alltid av skönt material.
Den som vinner smyckena får också en av de här påsarna. Jag brukar använda dem då jag ger små doftande värmeljus som present åt någon jag går på fest hos.
Uppdaterad söndag 27.1.2013: Det blev Anna Karlsson som vann smyckena. Grattis! Och tack till alla som var med!
Veckans tema i Fototriss är ”vad ligger dig varmt om hjärtat”. Jag är nu med för första gången! Har varit lite lat att delta förut, tänkt att jag ska göra det men inte fått arslet ur stolen så att säga.
Däremot har jag gillat att kolla andra bloggares bilder i den här roliga tävlingen. För man får också tävla om man vill, den här gången om ett resepresentkort från Ving som är första pris, och reselektyr som är 2-5 pris.
Regler för tävlingen och länkar till sidorna för alla som är med finns här.
För att vara med i tävlingen länkar jag till resebyrån Vings sida (klicka på Vings så kommer du dit).
Javisst… jag ser att jag måste putsa tangentbordet. Urk.
Härligt att vakna till en dag utan måsten. Tvättmaskinen har gått och köttbullar har stekts i ugnen men det har liksom gått där på sidan om allt annat.
I dag har jag ägnat Hufvudstadsbladet mer än en timme. Utöver det läser jag också gårdagens och dagens Helsingin Sanomat som tillsammans utgjorde otroliga 104 + 144 sidor. Konstigt nog blev söndagens HS efter tablodiseringen inte så tjock som många befarade, det vill säga att den inte skulle få plats genom brevinkastet 🙂
Ska fortsätta läsa senare i kväll, också Keplers Paganinikontraktet som är både spännande och välskriven. Gillar huvudpersonen Joona Linna 😉
Tänkte också hinna surfa runt i bloggosfären, och förstås besöka mina favoritbloggar.
Gårdagen fick ett fint avslut då Tor besegrade Ilves från Tammerfors i innebandyligan med siffrorna 6-4.
Jag lät också ta nya slingor i håret och fick ny modell på pannluggen. Försökte ta en bild av frisyren för att visa på bloggen men lyckades inte fota mig själv så att jag blev nöjd… med nunan 😀
Gissa om jag blev rörd då jag fick den här teckningen? Killen som jag hade samlat tomma värmeljushållare åt, för att hans skola samlar sådana och är med i en tävling, hade frågat sin mamma vad tycker den där tanten om. Hans mamma hade svarat att hon tror att tanten gillar blommor. Och då hade killen knåpat ihop den här teckningen.
Hans lillasyster ville också vara med på ett hörn så hon ritade hus och solar och människor på sin teckning.
Hela dagen har teckningarna glatt mig. För mig som inte har några egna barn som överöser mig med teckningar blev de här bilderna dagens finaste skatter.
Och en sak till! Uppe i högra hörnet hade killen klistrat en liten bild med texten Great job! Hans mamma säger att han inte kan engelska och därmed inte visste hur rätt perfekt allting blev med den lilla knorren 🙂
