Bagaren Benny bakade busgoda bullar.
Ni vet var ni kan avnjuta dem.
Sist till kvarn löper risk att bli utan 😀
Dagens bild – JESS!
JESS! Här har vi några KanadaGÄSS!
Inte av alla så omtyckta då de bajsar på stränderna. Men visst är de ståtliga!
Jag hade ”bara” min lilla digikamera med mig och vågade inte gå nära de stora fåglarna. De skyddade den lille ungen som hade kommit bort från flocken.
Ungen verkade tänka så här: Nami nami nam – här finns en massa godis i gräset.
Den glömde bort tid och rum. Tills några damer som ville ta sig en simtur uppenbarade sig. Då blev det fart på de små gåsbenen.
Naturen bjuder på fina upplevelser varje dag. Ta vara på dem!
På semestern ska jag…
… städa bord och hylla i arbetsrummet, om det regnar.
… frisera mina grönväxter. Bort med bruna blad och in med ny mull
i krukorna där det behövs.
… sova så länge jag vill.
… vara i kiosken varje dag.
… cykla och promenera.
… testa nya mat- och bakrecept.
… läsa och skriva mycket, hoppas hinna med både tredje romanen och vara lite flitigare på bloggen.
… umgås med människor jag trivs med.
… dricka riktig champagne.
Listan kan göras hur lång som helst, för jag vill också åka runt
i bygden. Kanske se en sommarteater, gå på marknad och trav. Och så vill jag grilla, simma, gå barfota i gräset…
Men före allt det här ska vi fira midsommar. Buketten i bunken på brunnen plockade FasterAster och jag i går för att välkomna svenskarna till K16. När dom kommit hit för sommarvistelsen – ja, DÅ är det sommar!
Freiheitsstörer! (und ein Mittenfinger)
Was hab ich gestern getan?
Richtig! I hab das Gräse beim Hand geklippt. 
Und in der Pause hab ich eine KuukaaKulaa getrinkt. In der Glasebotten hab ich Spetzentrinken gehällt. Und wieder mit neuen Kraften geklippt.
Ich bin auch böse gewesen wann eine Kleine Dumme Granne mit einem grossen lauter Motormaschine mein Ruhe hat gestört.
Ich habe mein hand mit einem Mittenfinger in der Luft gelüft und geraucht: FREIHEITSSTÖRER!
Jaa-jaa – ich weiss. Ich klippe der Gräse und ich trinke besser dann ich deutsch sprache.
Liljendahl i Liljendal
I går var Liljendahl
i Liljendal på Liljendaldagarna. Så fint att ha dagar uppkallade efter sig själv 😀
Måste nog säga att Liljendal är en trevlig kommun, som alltid stått mitt hjärta nära. Det har inget att göra med att jag senare i livet själv kom att få samma namn. Och jag har aldrig bott i kommunen. Men den är bara så liten och goo, alla känner alla. När två bilister möts på byavägen vinkar de alltid åt varandra.
Alla Liljendalbor tyckte inte det var en bra idé att kommunen vid årsskiftet 2009-201o förlorade sin självständighet och blev en stadsdel i Lovisa. Men nog är det så som festtalaren Mats Lobbas sa på öppningsceremonin.
Liljendal kommer alltid att finnas om Liljendalborna själva så vill. I Liljendal finns talkoanda och en speciell samhörighet.
Heja Liljendal, säger också Liljendahl.
På bilderna syns snälla kossan Sulo och stockflottarna Ilkka och Olli.
Dagens BILD som gjorde mig glad
Dagen började med frukost och barnprogrammet BUU-radion. Jag brukar inte vara så tidigt i farten som 7.45, men i dag ska Liljendahl dra till Liljendal där Liljendaldagarna firas.
På frukostbordet fanns i dag också tre tidningar. De lästes i ordningen Östra Nyland, Borgåbladet, Hufvudstadsbladet.
När jag kom fram till sidan med barnteckningar i Husis hittade jag den här bilden. Visst är den rolig! Att Finland förlorade mot Sverige gör strunt detsamma.
Kolla Zlatans hår! Och Finlands hjälplösa målvakt 😀 Och den finske backen, han bara står där helt stel och stirrar upp i skyn.
Tänk att nästan få bo på en strand
Vår lilla sommarkiosk öppnades i onsdags. Den är oss väldigt kär. Fastän den på intet sätt är vår egen. Vi anhåller varje år skilt för sig av Lovisa stad om att få bedriva verksamheten.
Kiosken är mycket enkel i sin utformning. Vi säljer glass och godis, bullar, läsk och kaffe.
Jag längtar till juli månad, då jag ska få vara här varje dag. Oavsett väder och vind.
Det är ju inte så vanligt i dag att få göra uppköp via en lucka! Och vi har så många trevliga kunder. Det blir vår trettonde sommar i kiosken. Välkomna, alla nya och gamla kunder!
Man i trosor, kvinna i kalsong
Visst är det märkligt att en kvinna kan klä sig i kalsonger, både långa och korta. Men om en man tar på sig ett par spetstrosor är han en mycket suspekt person.
Det hände sig här för någon månad sedan att jag med grus i ögonen på morgonen direkt från torkställningen plockade åt mig vad jag trodde var mina svarta trosor, modell större.
Först på toaletten på jobbet brast jag i skratt då jag såg att jag hade dragit på mig makens kalsonger. Men sköna var dom!
En kvinna kan klä sig i kostym och slips, i skjorta och herrbyxor. Men så fort en man klär sig i klänning, strumpbyxor, kjol och bysthållare kallas han transvestit. Varför?
Frukost med Zlatan och godis i stora lass
Det här är vad jag gjort de senaste dagarna. Därför har ni inte hört av mig här. Jag åt frukost med Zlatan dagen efter Sveriges 5-0 seger över Finland i EM-kvalet. Då han retade mig svarade jag att 5-0 i fotboll är väl det samma som 6-1 i ishockey. Han tyckte inte riktigt lika, men jag är inte säker på att han kan räkna, pojkstackaren. Fråga honom bara hur mycket pengar han har, så ska du få se att han inte kan räkna.
Följande dag köpte jag godiset ni ser på bilden och i går kom käre maken hem från sin Polenresa. Då fick jag den här fina brännevinsflaskan med guld och allt!
Låt mig presentera! Mas, Mis och Mös!
Intet ont anande skulle jag i dag på släktgården vattna blommor. Men jag hade inte räknat med Mås-mor och Mås-far. Nog för att jag visste att de hade byggt bo i närheten av gården, men att deras ungar var så olydiga att de spatserade in på andras egendomar hade jag inte räknat med.
Men rätt fort insåg jag ju att Mås-mor och Mås-far och hela Mås-släkten tyckte att jag befann mig på fel plats. Likt dödsföraktande kamikazepiloter störtflög de mot mig där jag lugnt satt i trädgårdsstolen.
Jag försökte tala lugnande till dem. Tänkte att fåglarna blivit så pass urbaniserade att de talade storstadsdialekt. Nä men hördu är du nu rikit daiju. Har du fel i huvu eller?
Knappast förstod Mås-mor och Mås-far vad jag sa, men efter en stund gav de sig. Jag hade visat att det är min släkt som bor på gården, inte bara måsarnas.
Sedan kom jag på att det i Helsingfors fanns tre uggleungar som Hufvudstadsbladet via en tävling döpte till Uwe, Uwa och Uwo.
Tänkte att jag kan ju inte vara sämre. Jag måste ge måsungarna namn. MÅS lät tråkigt, MOS var inte heller bra, inte MUS heller för den delen och MES var verkligen dåligt.
Så det blev Mas, Mis och Mös!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 