Kunnasreferat 1 / Muslimen

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Ni får ursäkta min dåliga bild, men den är tagen från TV-rutan i går då Finland mötte Tyskland i en av de tuffaste drabbningarna
på länge.

Men det var inte Finlands framgångar jag skulle skriva om nu. I år har jag fokuserat lite extra på FST:s kommentator Kaj Kunnas. Antingen gillar man honom eller så gör man det inte. Det är som med den finska kommentatorn Antero Mertaranta. Bägge har en veritabel mundiarré. Orden bara rinner ur dem. Det finns liksom inga spärrar och därför blir det ibland som det blir.
Som i den första grundseriematchen mot Danmark.

Skadade sig målvakten eller blev han bara muslim?
Kanske början på citatet inte är 100 procent exakt, men slutet är i alla fall det. Danmarks målvakt hade nämligen gått ner på knä (så som målvakter ofta går), men legat kvar och vridit sig en stund
i något som Kunnas tolkade som smärtor… eller som att målisen plötsligt konverterat till muslim.
Nu får vi bara hoppas att FST inte blir nästa mål för arga muslimer. De har ju redan tidigare gett sig på Danmark.

Schkriv inga inlägg på fyllan…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Har du någonsin skrivit ett blogginlägg på fyllan? Eller skickat
i väg en kommentar på något Facebookinlägg som du inte gillat? Har du ångrat dig följande dag? Och så fort du kunnat, desperatare än en desperado, raderat inlägget?
Då kanske ett alkolås på datorn vore något för dig?

– Jo, jo. Det finns ett sådant där test där man med datormusen ska följa vissa streck och om man inte klarar testet öppnas inte datorn.

– Jepp. Man kan också köra ett spel där man ska skjuta minst hundra kaniner på en viss tid. Klarar man inte testet ska man inte skriva kommentarer på Facebook. För att inte tala om blogginlägg. Struntar man i förbudet får man skylla sig själv.

Nå, men finns det inga datorer med små hål där man ska sticka in ett plaströr?
När tre pip-signaler ljudit blåser man så häftigt och länge man kan i röret och sedan väntar man på resultatet.
Rök datorkörkortet eller gjorde det inte det?

Heja Fin…hmm… land!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jaha, så är det då dags för tredje matchen för Finlands del
i grundserien i hockey-VM. Vi möter Tjeckien i kväll klockan 21.15.
Dags att plocka fram finska flaggan! Det borde jag ha gjort redan till matchen mot Danmark och Lettland, men det blev inte av.

Men VAR finns min fina blåvita flagga? Jag irrar runt i bostaden och skäms nog lite för att jag inte har en aning om var jag har lagt den. När använde jag den senast? Att jag inte ens minns det. Nu ligger flaggan någonstans ensam, börtglömd i ett dammigt hörn och gråter. Vad ska min modige morfar som kämpade för Finlands frihet tänka där i sin himmel?

Paniiiiik! Maken hjälper till att leta. Han hittar en rysk flagga i miniatyr.
– Det här är det närmaste i färger som…
Nej, vad säger han? En sådan hednisk tanke! Rysslands flagga av alla! Förlåt morfar och alla veteraner…
Jag tror morfar tar det riktigt lugnt, det är bara jag som panikerar.
Det närmaste JAG kommer i mitt letande är de blåvita färgerna i Greklands flagga.
Och Grekland tillhör EU. Vi hjälper dessutom Grekland ekonomiskt. Så det minsta Grekland kan göra för Finland just nu är att låna sina färger från flaggan. Heja FIN-GREK-EU-LAND!

Lyckad marknadsföring

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag skulle egentligen köpa något helt annat. Men jag hade lite extra tid att strosa runt i affären.
Jag brukar inte köpa veckotidningar eftersom vi får såväl Ica-Kuriren som Året Runt och Hänt Extra hem.
Men hur det nu kom sig stannade jag upp vid en hylla med tidningar i S-Market.
Och hur det nu kom sig fastnade min blick på tidningen Hemtrevligt.
Jag har trevligt hemma men jag är ju liksom inte alls en sådan som pysslar för att ha det hemtrevligt i knutarna.
Ändå talade tidningen till mig. Den hade glansig yta. Och då jag lyfte upp den ur ställningen kände jag tyngden.
En sådan här tidning måste man TA på, lyfta, känna, smeka.

Jag köpte tidningen och väntar nu att jag ska få läsa den från pärm till pärm. Långsamt ska jag vända varje sida, låta fingrarna glida över det glansiga papperet.
Någon har till hundra procent lyckats med marknadsföringen.

Skål för sommaren!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Flaggorna i topp! Säsongen på K16 invigdes med pompa och ståt av FasterAster, Maken och mig.
Det är första maj och solen skiner, vi har mousserat i glaset och påskäggen från rean har vi ätit upp.
Lite senare blev vi tvungna att flytta in i farstun då det kom snöblandat regn. Men vips lyste solen åter och då gick vi ut tillbaks.
Vi rände nog fram och tillbaka några gånger, in och ut och in och ut igen. Men vad gör det? Vi går mot varmare tider och många trevliga sitsar på sommarstugan. Släkten kommer samman, det blir ostkvällar och födelsedagskalas och rajtantajtan. Så mycket roligt att se fram emot!

Glada vappen!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Studentmössa, kokta korvar, senap.
Lite senare hockey-VM, grundserien startar för Finlands del mot Danmark.
Tapas och mousserat.
Det har regnat och haglat i dag, men solen har också kommit fram då och då. Det doftar härligt på vår ås.
Snart är det sommar. Jag längtar redan till Playan och kiosken.

Önskar alla en trevlig helg!

Efter kraschen

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

En av mina datorer kraschade för ett tag sedan. Nu är den
i gång igen men massor av gamla jobb försvann. Bland annat början på mitt bidrag till tidningens 130-års historik. Inte mer än två timmars jobb, men ändå.
Min tredje roman, ungefär en tredjedel av den var klar, försvann också. Men jag har den nästan sista versionen på pinne.
Man får skylla sig själv då man inte har externa hårddiskar och säkerhetssystemens säkerhetssystem.

Nu har jag frågat mig. Finns det ett liv efter datorkraschen? Och med gott samvete kan jag svara, ja – det finns det.
Livet efter datorkraschen blir lite annorlunda bara. Man kommer på att det finns det-och-det-och-det som man saknar. Men man inser också att man kan leva utan allt det där. Egentligen är det ganska skönt att systemet städades upp. Jag kom ju aldrig för mig att rensa bland alla dokument, hur ofta jag än planerade göra det.
Och så ska man se det positiva i allt. Det här var ingen börskrasch, ingen flygplanskrasch, inget kärnkraftshaveri.
Det bästa av allt var att en del av mina gamla kära datorspel, som inte funkade innan datorn kraschade, nu går att spela igen.
Hurraaaa! Korsordsspelet ni ser på bilden till exempel. Hurrraaaaa! Kanske den där gamla datorn får bli min speldator.

Bananen som åkte snålskjuts

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Har du någonsin glömt något på biltaket? Din portmonnä eller din mobiltelefon kanske? Sedan undrar du var du lagt dem, tills du minns… på biltaket! Och såväl pengarna som telefonen är för evigt försvunna.
Men detta händer inte om du råkar glömma en banan på taket! Här har vi en banan som åkt snålskjuts ända från Kristinestad till Lovisa. Den har susat fram på taket i 100 kilometer i timmen och bara SUGIT sig fast. Brunbränd blev den också på färden. Folk som har sett den bilburne bananen har vinkat, pekat och skrattat. Bananen har tyckt om uppmärksamheten.

Men okay. Det där vara bara en rolig historia. Bananen har inte åkt från Österbotten till Nyland, men en halv dag har den nog åkt runt i Lovisa. Och den roade såväl mig som ÖN:s sommarpraktikant från 2009, Ida, jättemycket då vi fick syn på den i dag. Så till den grad att den här storyn föddes.

Dagens bild – pulkabacke

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Än finns det snö kvar. Än har man barnasinnet i behåll.
Men tror ni Gubben Gud, Grannen och Arbetsgivaren förlåter mig om jag
i backen ropar ”Nä nu bär de åt helvete”… efter att jag stulit en pulka och testat sista snön som finns kvar. Och jag menar, det blir ju en notis
i tidningen också, så det var liksom det där med arbetsgivaren… alltså att dom får veta hur barnslig nyhetschefen är och att hon behöver sjukledigt. Bland annat för att långfingret bröts.
Men det är egentligen inget HELT nytt, för det finns en chefredaktör som lär ska ha brutit ett finger då han flitigt knackade på en gammal Remington. Det var olycksfall i arbetet, vilket man inte kan säga att mitt äventyr i backen på påskannandag är.

Ukrainsk bildtext?

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Man ska inte kasta sten då man bor
i glashus, men…
Det tröstar mig att även de stora drakarna kan slarva ibland.
Med stort intresse läste jag Anna-Lena Lauréns reportage
i lördagens Hufvudstadsbladet. Det handlade om följderna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Tillsammans med fotografen Karl Vilhjálmsson har hon besökt Ukraina och staden Pripjat nästan på dagen tjugofem år efter olyckan.
Då jag började läsa bildtexterna trodde jag först att det var ukrainska, något ett barn skrivit om teckningen som fanns till vänster om bildtextrutan. Teckningen syns tyvärr inte på bilden, men bildtexten löd så här:
ASDA. ukrasdasdaina. asdasd. asdasd.
Tror att det bara är mallen till en bildtext, så jag ska inte skratta högt nu. För då kanske jag snart får länken till ett annat blogginlägg, skriven av en journalist på en annan tidning. Ett inlägg som handlar om något tokigt vi skrivit i ÖN…
Dessutom – då jag korrekturläste det här inlägget hittade jag sju fel. Erkänner också att det krävdes fem rättelser innan jag, förhoppningsvis, fick fotografens namn att bli rätt.