Arg fredag?

Hahaahaa – i stället för glad måndag?
Nä men gott folk det var ett dåligt skämt 😀
Det här är bara ett förhandsinställt inlägg med minnen från Muurinkukka-trädgården. Själv hoppas jag att min själ vilar i en liten stugas trädgård när ni läser det här. Jag tror jag kommer hem på söndag!

AngryBirds-Kram ❤

Skaparglädje! Fastän fåglarna ser lite arga ut 🙂

Bilder och video från seglatsen

Min andra seglats tillsammans med en vän och van seglare är genomförd. Vi hade nästan inga vindar alls, det blåste mellan en och fyra meter i sekunden. Men ack så skönt det är att segla i bara en, två eller tre knop. Varför stressa?
Ibland hörde vi inget annat än fåglars läten och vattnet som porlade där vi gled fram. Då och då avbröts tystnaden av motorbåtar som fräste förbi.

I dag blir det ett lite längre inlägg. Stundvis tänker jag drista mig till att såväl skämta som ironisera och överdriva 🙂

Trängsel vid gästbåtsbryggan i Tirmo.
Trängsel vid gästbåtsbryggan i Tirmo.

Att ta sig från Valkom i Lovisa till Tirmo skärgårdscenter tog sju timmar i fredags. Det blåste som sagt nästan inte alls, men vi ville segla största delen av sträckan.
För att göra en lång, något bedrövlig historia kort, trodde vi att vi skulle få lyssna till bluesmusik eftersom Tirmo Blues pågick där. Men snarare ansåg vi att musiken som spelades var skränig rock… Vi nöjde oss med att lyssna på ”underhållningen” på avstånd från båten.

Jag tänker inte heller säga vad övernattningen kostade. Bara att den var svinaktigt dyr med tanke på att man som gäst vid bryggan hade stora svårigheter att hitta till affär och toalett. Inget var skyltat och vakterna kring det avspärrade området var inte direkt serviceinriktade 😦

Men vi hade trevligt där vi satt i sittbrunnen och diskuterade livets stora mysterier. Då de yttre omständigheterna inte är de bästa får man själv göra så gott man kan av situationen man försatt sig i då man valt brygga…

Natten blev som den blev med skränande berusade personer på bryggan och i en del båtar. Man fick ta det med humor. En kille var synnerligen speciell och ville visa alla Angry Birds-figurer han låtit tatuera på sin kropp. På något vis och vänster lyckades jag avstyra hans manöver.

Sommartorg vid Benitas Café i Pellinge.
Sommartorg vid Benitas Café i Pellinge.

På lördagsmorgonen styrde vi stäven mot Benitas Café på Pellinge. I början av juni var där rätt lugnt, men den här lördagen vimlade det av folk som besökte sommartorget.
En av dem visade sig vara en kvinna som läser min blogg. Jag visste inte då vem hon var men hon kände igen mig, så det var kul att byta några ord med henne. Om du läser det här – så tack för din repons!

Hela terrassen var fylld av glada personer, bland dem även Angry Birds-mannen som jag verkade ha magneteffekt på.
Kommersen gick bra, folk var glada och med tanke på den korta sommarsäsongen är jag är glad å kafeteriaägarens vägnar.

Men då jag själv knappt hörde mina tankar fann jag mig ganska fort längta till en lugn och avskilt belägen lagun. Jag hade ju åkt ut på seglats för att relaxa, inte för att gå upp i högvarv…

Sommaren när den är som bäst i vår östnyländska skärgård.
Sommaren när den är som bäst i vår östnyländska skärgård.

Sagt och gjort. Lagunen letades fram. Den fanns i Lillfjärden.

Första doppet i Lillfjärden.
Första doppet i Lillfjärden.

Det var underbart skönt med ett dopp i kvällssolen. Vattnet var måhända inte mer än sexton grader varmt men simturen var uppfriskande.

Andra hade också hittat till viken.
Andra hade också hittat till viken.

Efter min simtur körde tre killar i en motorbåt upp intill vår segelbåt. Jag tog ingen bild på dem, men det är så fantastiskt med alla dessa friluftsmänniskor och båtfarare. Man behöver inte känna varandra, man börjar prata om båtarna, varifrån man kommit och vart man är på väg. Eller som i killarnas fall, vilket kvällens fiskafänge var.

Övernattning vid Lillfjärden.
Övernattning vid Lillfjärden.

Motsatsen till stöket i Tirmo fann vi här vid Lillfjärdens naturhamn. En god nattsömn var garanterad, dels också beroende på att sömnen natten innan i Trimostöket inte blev längre en ett par, tre timmar.
Också här vid Lillfjärden pratade vi med människor vi aldrig sett förr. Det är möjligt att vi träffar en av damerna från Helsingfors senare i sommar i Lovisa.

Jag tog många videosnuttar under resan. Vill du se dem och fler bilder finns de på min öppna Facebookprofil.

Croissanter och shopping

Maken fixade till rustika croissanter då min syster kom för att träffa Jenny och Elise.
Maken fixade till rustika croissanter då min syster kom för att träffa Jenny och Elise.

Lidls rustika croissanter fylldes med chevreost, gammaldags goudaost, grönsallad, soltorkad tomat och päron. Fyllningen kan man ju göra helt enligt egen smak men det här var helt toppen som lunch!

Läckra motiv lockar, både till dagbok och barnmössa.
Läckra motiv lockar, både till dagbok och barnmössa.

Efter lunch åkte min syster, Jenny och jag till Robinhood. Jag hittade en vårjacka och det här läckra häftet med Jaffabild. Angrybirdsen är prislappen till en mössa jag köpte åt Elise. Den hade kostat 18,95 euro innan den gick på rea – fick mössan för 5 euro. Ett fynd!
Sedan kan man ju fråga sig hur det kan komma sig att en barnmössa med en logga av en arg fågel kan kosta 18,95… Vad är det som kostar egentligen? Inte tyget, inte jobbet att sy ihop mössan? Eller är det bara så enkelt att Rovio Entertainments fågelfigurer är så pop att kunderna är beredda att betala nästan hur mycket som helst för dem?

Snart är det påsk!
Snart är det påsk!

Köpte redan tidigare i veckan påskkort. I Monas R-kiosk hittade jag jättefina påskfrimärken och i dag fyllde jag på förrådet av klistermärken från Robinhood.

 

Reklamens offer

Jag har sagt och skrivit om dem förr. Angry Birds. De finns överallt, och nu är jag också ett reklamens offer. Men onödigt att gå och sura för att Rovio Entertainment gör pengar på de  här fåglarna som först kom ut på marknaden via ett spel. Bara för att jag inte kom på idén själv och därför inte är miljonär i dag behöver jag inte sura.

Jag tycker att den här birdsen liknar internationella hockeyförbundets viceordförande Kalervo Kummola, se här.

Hur som helst – jag behövde ett reflex. Och som jag har letat… för det fick inte vara hurudant reflex som helst, inte ens hurudant Angry Birds-reflex som helst.
När jag sedan skulle fästa det på min jacka höll jag dock på att bli angry… fästmekanismen var inte speciellt smart, men jag hittade slutligen en egen lösning.
Kanske jag kunde marknadsföra den åt Rovio Entertainment?