Kryat på mig

Ett underbart krya-på-dig-kort och chokladpinne att doppa i varmt vatten.

Fick den här uppiggande presenten och ett kort av min syster med krya-hälsningar. Det är sista antibiotikadagen i dag och jag ska dricka varm choklad senare i kväll.

Kände redan i går att jag orkade bättre. Hade först en intervju om en konsert och sedan innebandymatch. Tor förlorade också den andra playoffmatchen så nu är säsongen i division ett slut. Men det var strongt att vi tog oss så långt, och det blev en känslofylld kväll.
Matchen slutade efter halv nio på kvällen och då jag kom hem efter presskonferensen var klockan närmare halv tio. Skrev texterna och behandlade bilder och delade på sociala medier till nästan midnatt.

Inte undra på att jag sov till nästan tio i morse!
Men i dag lyser solen och jag känner för första dagen på över en vecka att jag har både lust och krafter att gå ut med kameran.
Hoppas kunna visa bilder senare i dag, sådana som inte bara är tagna hemma hos mig själv 😀

Inte mycket nytt att berätta

Sju antibiotikatabletter av tolv har svalts, 10 x 10 milliliter hostmedicin likaså.
Medicinen gör mig torr i munnen och ger mig yrsel. Men det kunde vara mycket värre. Så jag accepterar läget och tar det lugnt.

Jag är ungefär som Mumin på bilden. Som för övrigt är ett av korten jag skickat utomlands i postcrossingen.

Ett kort jag fått från Ryssland i postcrossingen.

Får hålla mig till arkivbilder nu då jag knappt rör mig utanför hemmets fyra väggar. Jag gick förvisso till redaktionsmötet i dag. En sträcka på en halv kilometer. Och jag insåg att jag hade överskattat mina krafter en aning. Klarade det ändå och fick skjuts hem via affären av min syster – skåpen hade blivit rätt tomma här hemma, men nu klarar jag mig åter några dagar.

Så det finns inte så mycket nytt att berätta. Jag läser den otroligt spännande men obehagliga och bloddrypande ”Kaninjägaren” av Kepler, och suger i mig alla detaljer om underbara Joona Linna.

I morgon har jag en intervju som jag hoppas orka med, och på kvällen är det innebandymatch.
Det är nästan så jag glömt hur det kändes att ha normal ork.
Men det gör säkert gott att reflektera över det – hur värdefull hälsan är och hur glad vi ska vara varje dag vi orkar och KAN stiga upp ur sängen.

 

Viruskriget har börjat

Hoppas må bättre efter att ha inmundigat det här i sex dagar.
Hoppas må bättre efter att ha inmundigat det här i sex dagar.

Drabbas man av mycoplasma (finns olika former av den) hjälper det inte att stävja den med lite honung i varmt vatten. Receptfria hostmediciner hjälper inte heller alltid.

Så jag ordinerades antibiotikakur och en stark hostmedicin. Läkaren var trevlig, rentav rolig och underhållande.Han kanske var psykolog också för då han kollade mina data på skärmen hummade han ”jahaa, här sitter en vacker 54-åring”.
Vacker var ju det sista jag kände mig just då utan makeup efter tre sömnlösa nätter 😀

Jag hade toppenvärden, vilket var både överraskande och kul. Jag menar, jag hade verkligen inte känt mig som en toppidrottare de senaste dygnen.

Endast en liten förhöjning på värdet av de vita blodkropparna visade att något inte står rätt till. Hemoglobinet var 138, syreupptagningsförmågan och sänkan perfekt.

Så det var med tämligen lätta steg jag promenerade till apoteket.
Plånboken blev också lättare, 150 euro kostade läkarbesöket, laboratorieproven och medicinerna. Som företagare tycker jag ändå att min hälsa är värd ett privat läkarbesök. Jag vill ha uttömmande information och helst inga gissningar eller en uppmaning om att gå hem, dricka varmt och äta värkmediciner.

Nu ser jag fram emot några lugna dagar med distansjobb vid datorn, en bra bok och mycket vila kombinerat med några piller och lite hostmedicin. Senast på lördag hoppas jag vara tillbaka på banan igen.

Ljuset i mörkret

Tomten tittar ut genom fönstret och vinkar till folket som samlats på torget. Alla där nere väntar på luciakröningen.
Tomten tittar ut genom fönstret och vinkar till folket som samlats på torget. Alla där nere väntar på luciakröningen.
Johanna Österholm har krönts till lucia på rådhusets balkong. Nu klär hon sig i varm päls. Till höger en av de tre tärnorna, Klara Fält.
Johanna Österholm har krönts till lucia på rådhusets balkong. Nu klär hon sig i varm päls. Turen med häst och vagn runt torget väntar och sedan ljusfest med levande ljus i kronan i kyrkan. Till höger en av de tre tärnorna, Klara Fält.

Efter lucia kommer julen och sedan blir dagarna lite ljusare minut för minut. I går firade vi lucia i Lovisa och jag bevakade evenemanget å tidningens vägnar. Texten hittar ni här.

Jag hoppas också att jag så småningom ska orka lite mer. Efter jobbet i går kväll stannade jag ett par timmar på vår julfest på redaktionen. Men jag insåg ganska fort att jag hade trott lite för mycket om mina krafter.

Så i dag och i morgon är det bara vila och mediciner som gäller. Fyra och en halv dag återstår av antibiotikakuren.

Har inte nån klok människa sagt något i stil med ”en frisk människa har massor av önskningar, en människa som är sjuk har bara en önskan, och det är att bli frisk”.

Hälsningar från sjukbädden!

Fem dagar har jag legat i vågrätt läge med infektion i luftrören och antibiotikakur. I förrgår kom jag på att jag kan ta iPaden som sällskap.

Det ledde till att jag började surfa runt för att hitta spel jag kunde fördriva tiden med utöver Wordfeud. Efter det spelade jag Ruzzle, och minsann – tiden kändes inte längre lika lång.

Tack vare iPaden blev jag också påläst. Jag surfade ju runt på nyhetssajter också. Att veta hur det gick för kamelbonden Bengt i det svenska programmet ”Bonde söker” är ju inte fy skam. Och så spelade jag Hbl:s Snille.

Första dagen i dag som jag orkat vara uppe några timmar, och när posten damp in genom brevinkastet blev jag extra glad. Finlands svenska författareförening har godkänt min ansökan om medlemskap! Det känns bra att proffs läst mina böcker, som jag gett ut på eget förlag, och ansett att de är så pass bra att jag platsar i föreningen.

För ett tag sedan berättade jag att jag hade köpt en amaryllis. Den har redan slagit ut, så jag köper väl en ny till jul.
Men det kan jag gott göra, så pass fin är blomman. Kanske det får bli en vit nästa gång?

Jag ska vinna matchen!

Förkylningen brukar komma som ett brev på posten i november. I fredags var det åter dags. På söndag steg kroppstemperaturen och på måndag eftermiddag satt jag hos farbror doktorn.

Blodprovet visade på infektion i kroppen, lungorna gav ifrån sig rossel.

Det blev tre dagars stark antibiotikakur med biverkningar som smärtor i magen, sedan diarré, yrsel, allmän konstig känsla i hela kroppen m.m.
Det hade nog varit lättare att lista vilka biverkningar man INTE får.

Men jag tänkte försöka ta mig genom det är med humor.
Leker att en innebandymatch pågår inne i min kropp. Första perioden spelades i går. Lovisa Tor brukar inte alltid vara så bra då. I andra perioden börjar vi kämpa mer, vi kan nå oavgjort i dag. I morgon går tredje perioden och den SKA vi vinna stort!

Funderade också på om jag skulle be maken hänga en lapp i ändan av min säng. Ni vet sådan där som finns på en del sjukhussängar. Där skulle noteras allt vad patienten äter, vilka mediciner hon tar, kurvor som visar vilket humör hon varit på osv.

Vila, vila, vila.
Får man inte ha nåt roligt alls då man är sjuk?
Jag kände mig som lillasyster Elisabeth i Madicken i går. Minns ni då Madicken försökte flyga och hoppade med paraplyet från ett tak? När hon låg i sängen och vilade fick hon paket och post.
– Jag vill också ha hjärnskakning, sa Elisabeth då.