arkiv

Applåder åt mig själv!

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

I dag på eftermiddagen blev jag klar med projektet ”Tömning och sortering av arkiv”. Innehållet från över femtio pärmar har reducerats till mängden ni ser på bilden. I nya bostaden har jag tid att sortera dem ytterligare, men nu behöver jag inte reservera tolv flyttlådor för pärmarna, det lär räcka med en enda  😀

Allt som återstår av det enorma klipparkivet.

Jag applåderar för mig själv!

Nu kanske det finns någon som undrar varför jag ens behöver så här mycket papper. Jag fick ett förslag om att låta fotografera allt, digitalisera på nåt sätt, om jag förstod saken rätt. Men för mig är pappersurklipp mer värdefulla än något jag bara har på en USB-pinne, för det är såvitt jag vet inte hundra procent säkert att lagra viktigt material på sådana.
Jo, papper kan brinna upp men det kan minnespinnar också.

Här finns nu över trettio år av dels tidningshusens historia, dels roliga reportage jag gjort genom åren. Mina kåserier och kolumner, kändisintervjuer och allt möjligt annat som JAG själv tycker är värdefullt att ha kvar.

Men ett sådant jobb det var… det kändes som ett evighetsprojekt! Ändå krävde det bara några dagar.

Och med min snälla systers hjälp har det pappersavfall som jag inte fick i väg i går hittat till en djup container för returpapper i dag. HURRRAAAA!!!

 

Härlig dag, och minnesresan fortsätter

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag har fått mycket gjort i dag och ändå är klockan ännu bara halv fyra på eftermiddagen.
Träffade en väninna som jag nuförtiden ser bara varannan månad, om ens det, för att vi bor rätt långt ifrån varandra. Med hjälp av henne fick jag en del av pappersavfallet bort. Jag bjöd på kaffe och tårtbit vid stranden och sedan handlade vi tillsammans. Tacksam för att kunna handla aningen mer, lite tyngre saker, på en och samma gång än vad jag annars får baxat på cykeln.

Roliga minnen finns det gott om.

Angående pappersavfallet, ja. Sådant som ni ser på bilden slänger jag ju INTE bort.
Nu har jag också kommit på hur jag sorterar resten då jag väl har flyttat.
Måste erkänna att jag inte visste att jag hade över femtio pärmar som innehöll allt från urklipp till spanskakurser och brev jag fått av mina fadderbarn.

Mycket från arkivet slängs, men jag är glad då det ser ut som att jag kommer att lyckas krympa antalet pärmar från 50+ till högst tio. Det blir en pärm med minnen från tidningshusens historia… oj, oj sådana intressanta storyn där finns, mycket hade jag hunnit glömma 🙂
Andra pärmar innehåller olika reportage jag haft förmånen att få göra. Och i en tredje samlas kändisträffarna. Det är SÅ kul att få allt det här sorterat.

Niklas och jag.

Ett av många trevliga minnen är då jag träffade Niklas Strömstedt inför en konsert. Vi talades vid i en park i Helsingfors. På den tiden var jag blond och hade ganska kort hår. Men HAN … han är ju sig lik, eller hur?

Jag börjar se meningen med allt som hände för drygt tre år sedan. Snart har jag gjort mig av med mycket av det som hänger ihop med den tiden. Bara goda minnen finns kvar ❤

Heja Sverige!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Har ju blivit en hel del fotbolls-EM de senaste dagarna.
I dag hejar jag på Sverige igen en gång, få se hur det går mot Nederländerna.
Sverige ligger under med 1-0 då det är pausvila

Usel bild tagen via teven 🙂

Var på en liten turné med en väninna i går, några glas mousserat, musik och bra diskussioner som vanligt.

I dag har det mest varit ”rensa-ur-arkivet” som gällt. Ett belönande arbete då man ser hur antalet pärmar blir färre. En massa minnen från 30 år tillbaka i tiden dyker ju också upp. Vi jobbade mycket tillsammans med ex-maken under några år, han fotograferade och jag skrev. Även de episoderna kan jag i dag se tillbaka på med stor glädje 🙂

En resa bland minnen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Nu är det dags.
Mitt trettio år gamla arkiv som består av ett tjugotal pärmar med urklipp av allt jag skrivit för Östra Nyland under åren 1987–2014, och för Östnyland därefter, ska reduceras så att jag bara blir kvar med godbitarna i högst två pärmar. Dessutom sparar jag det jag skrivit för Nya Östis för det får plats i mindre än en pärm per år då tidningen kommer ut så sällan 🙂

Jag har funderat på det gamla arkivet så länge. Under ett x-antal flyttar har pärmarna följt med, och det är inte många gånger jag bläddrat i dem. Men vissa urklipp ska absolut sparas, som det här om mitt bungyjump till exempel.

En av godbitarna jag vill spara 🙂

De närmaste dagarna får jag således göra en resa tillbaka i tiden. Det känns kul!
Mycket annat känns också riktigt kul just nu, men det är åter en gång sådant som jag vill berätta om först senare, kanske om en månad eller så 🙂

Det här med arkiv…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… är en svår fråga då jag försöker röja här hemma.
Vissa fotografier slänger man ju inte bara. Det går förvisso att välja bort där, minska på antalet papperskopior och bara spara de viktigaste.

Men så har jag mitt textarkiv. Jag har snart varit journalist i trettio år, började i november 1987. Och jag har sparat så gott som allt jag skrivit!

Samtidigt som det känns nästan förfärligt är det ju också underbart 🙂
Jag bläddrar inte så ofta i pärmarna, men det händer ibland. Och jag har hittat guldkorn där.

En del av mina senaste alster, skrivna från augusti 2016 till dags dato.
En del av mina senaste alster, skrivna från augusti 2016 till dags dato.

Sist och slutligen är arkivet inte så fruktansvärt skrymmande. Just nu känner jag att jag inte bara kan slänga allt.

Jag ska skaffa mer enhetliga dokumenthållare också, då blir det snyggare i hyllor och skåp 🙂

Det här med prylar

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… är en ganska svår nöt att knäcka. Vad behöver man och varför?
Jag har ett arkiv över allt jag skrivit i olika tidningar under trettio år. Ni må tro att det handlar om ett antal pärmar… ska jag slänga dem?

Mina dagböcker och riktigt gamla fotografier kan jag inte kasta. Jag känner att jag blir helt historielös utan dem.

Stina Linds tavla "Kevät syntyy" - våren föds.
Stina Linds tavla ”Kevät syntyy” – våren föds.

Har varit på en konstutställning i dag, ett jobb för tidningen Nya Östis. Jag tycker om då Galleri Theodor har så låg tröskel, där får allt från amatörer till etablerade konstnärer visa sina alster.

Jag får lite lust att börja måla igen när jag ser andras alster. Men så dyker tanken upp igen. Vad gör jag med alla teckningar och tavlor jag skapar då jag inte kan räkna med att någon vill köpa dem? 😀

Under flytten slängde jag bort största delen av de arbeten jag hade skapat på kursen för två år sedan. Många av dem var sorgearbeten efter skilsmässan och börjar känna att jag nu är klar med det mesta som hade med den att göra.

Nu har jag andra frågor att ta itu med.
Men de får ta den tid de kräver.

Livet går vidare

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Livet går inte alltid som på räls. Men det är ju bara bra!
Livet går inte alltid som på räls. Men det är ju bara bra!

Ibland går livet som på räls, ibland kör man av banan 🙂
Det här är en arkivbild, från en sommar då jag gjorde en promenad med honom jag var gift med på den tiden.

Det är dessutom en bild från Lovisa. Sådana som jag lovat visa fler av. Tågbanan går mellan stadens hamn i Valkom och staden Lahtis som ligger ungefär åtta mil norrut. Tågen går här bara några gånger i veckan.

Tömde i dag en telefon där det fanns över 800 (!) bilder – de flesta från tiden före skilsmässan. Att titta på dem (jag kollade ju inte alla) gjorde inte alls ont. Jag kan känna ett vemod ibland, men det är ingen dålig känsla.
Nu värnar jag om alla fina minnen, för det finns ju massor av dem.

Tänkte faktiskt visa en del av alla de där gamla bilderna här. De är ju en viktig del av mitt liv. Men jag väljer bara ut sådana som visar byggnader, vyer, platser, mat … ja, vad som helst, men inga personer som kan ta illa upp av att blottas här.
Utöver det har jag ett tiotal USB-pinnar som också innehåller bilder… vet inte när jag ska återkomma till dem 🙂

Det blir troligen en ny serie som jag kallar Arkivet. Häng med!