Ibland går livet som på räls, ibland kör man av banan 🙂
Det här är en arkivbild, från en sommar då jag gjorde en promenad med honom jag var gift med på den tiden.
Det är dessutom en bild från Lovisa. Sådana som jag lovat visa fler av. Tågbanan går mellan stadens hamn i Valkom och staden Lahtis som ligger ungefär åtta mil norrut. Tågen går här bara några gånger i veckan.
Tömde i dag en telefon där det fanns över 800 (!) bilder – de flesta från tiden före skilsmässan. Att titta på dem (jag kollade ju inte alla) gjorde inte alls ont. Jag kan känna ett vemod ibland, men det är ingen dålig känsla.
Nu värnar jag om alla fina minnen, för det finns ju massor av dem.
Tänkte faktiskt visa en del av alla de där gamla bilderna här. De är ju en viktig del av mitt liv. Men jag väljer bara ut sådana som visar byggnader, vyer, platser, mat … ja, vad som helst, men inga personer som kan ta illa upp av att blottas här.
Utöver det har jag ett tiotal USB-pinnar som också innehåller bilder… vet inte när jag ska återkomma till dem 🙂
Det blir troligen en ny serie som jag kallar Arkivet. Häng med!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Spännande! 😄
Hoppas många läsare tycker som du – kram!
En sån där rälsbild, har jag också tagit några gånger, älskar dem!
Nej, livet går aldrig på räls. Men det kan vara en spännande väg.
Kram ❤
Jadå, spännande är vägen. Krokig och guppig, upp och ner, men hur tråkigt skulle det inte vara med en enda lång raksträcka… 🙂
Kram!
Bra att du skrev att tåget där bara går några gånger i veckan. Å det kan inte vara ett snabbtåg heller med tanke på det frodiga ogräset mellan sleepers och rälsen.
Du verkar börja tidigt med din vårstädning – av foton alltså. Borde jag också göra – städa bland bilder alltså. Mina ligger allihopa på skrivbordet i mappar som alla innehåller 10 000 bilder. Backup av alla finns på en extern hårddisk och på USB-minnen – hängslen och livrem du vet;-)
Jag var tvungen att tömma telefonen eftersom den ska gå vidare till en annan användare 🙂
Det mesta kommer jag säkert att slänga bort, men där kan finnas godbitar att visa upp.
Bra att du har hängslen och livrem och hela faderullan!
Livet går kort och tvärs,
så går även denna vers.
Det står i mitt o mången annans versbok.
Dom där versböckerna var fina – jag tror jag har sparat några.
Trevligt!
Blir ju en resa i sig att kolla alla de där 800 gamla bilderna… 🙂
Fin bild på järnvägsrälsen. Illustrerar ditt ämne på ett bra sätt. Klart att du ska visa de gamla bilderna om det känns ok för dig nu.
Apropå järnväg; är det lika illa med den finska järnvägen som den svenska?
Vet inte hur illa det är med vår järnväg, eller med järnvägarna/nätet av dem. Många behöver säkert reparation. Om du menar i vilken utsträckning de används varierar det troligen stort om man talar om Lappland och tätorterna kring huvudstaden.
Statliga bolaget VR (ert SJ) sänkte priserna igår med 25 % eftersom bussarna redan gjort rejäla prissänkningar.
I Sverige har underhållet försummats under många år sen man privatiserade delar. Vår järnväg som en gång var så bra är nu en ren katastrof. När barnen var små så åkte vi väldigt mycket tåg vilket vi egentligen göra nu också. Tyvärr tar vi bilen i stället.
Om tåget är förmånligare än bilturen borde ju åtminstone någon välja rälsen.
Egentligen är det ju rätt skönt att sitta i en buss eller i ett tåg och se landskapen susa förbi 🙂
Sorg är ju färskvara, likaså även kärleken.
Mysig bild från Lovisa! 🙂
Tack! Det ska bli fler bilder från Lovisa, både färska och sådana med några år på nacken 🙂
😀
Kram!
Kram!
Kul! Och bilden var underbar! ( är uppvuxen i närheten av ett tåg räls och jag älskar den där känslan av att spåren leder någonstans och fantasin om vart det går och folket ombord och vart alla ska! mmmmmmm-drömmer mig bort! )
Så bra att jag väckte nostalgiska minnen hos dig ❤
Att kunna spara de fina minnena är en vinnare. Det mår man bra av. 🙂
Ja, det gör man. Och varför utplåna sitt förflutna? Jag har en liten minneslåda med saker, för ganska mycket tvingades jag ändå kasta vid flytten efter skilsmässan.