baka

Baka baka liten kaka

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
En tidning späckad med intressanta recept.
En tidning späckad med intressanta recept. En tidning som jag faktiskt aldrig köpt förr, men någon gång ska väl vara den första.

Det ska väl sägas från början att jag inte är särskilt bra på att baka.
Men ivern är det inget fel på. Och då jag ser läckra bilder i tidningar med glänsande omslag… då tror jag att också jag ska kunna bli en mästerkock.

Bröd klarar jag av, de brukar bli riktigt goda. Men många kakor och bakverk och framför allt godis som ser så läckert ut brukar bli olika slags små missfoster då jag släpps loss för att testa recepten.

Kanske jag inte har tillräckligt med tålamod, kanske jag slarvar med måtten, rör för länge eller för kort tid. Eller är det fel på ugnen i de fall sådan behövs?

Jag ger ändå inte upp. Jag SKA lyckas med något av de hundratals recept den här tidningen bjuder på. Det är en tidning jag kan spara länge, för även om här finns mycket julinspirerat, så finns här också sådant som kan käkas året om. Och vem har sagt att man inte kan äta pepparkakor till påsk?

Ett sådant här stekpannebröd har jag aldrig bakat förr. Men det verkar inte speciellt svårt att få till.
Ett sådant här stekpannebröd har jag aldrig bakat förr. Men det verkar inte speciellt svårt att få till.
Däremot vet jag att det är en konst att göra biskvier. Bottnen av mandelmassa ska vara lagom seg, och att få chokladglasyren vackert på... Nä, jag vågar inte börja konkurrera med min svärfar som är pensionerad konditor.
Däremot vet jag att det är en konst att göra biskvier. Bottnen av mandelmassa ska vara lagom seg, och att få chokladglasyren vackert på… Nä, jag vågar inte börja konkurrera med min svärfar som är pensionerad konditor.

Blodet bara rann…

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Vaknade i natt av att något rann från näsan. Var inte förkyld och mina onda aningar om att det var BLOD så här i Halloweentider bekräftades rätt fort. Det bara rann… har aldrig varit med om något liknande. Händerna var blodiga, det droppade från näsan på lakanet och golvet. Droppet fortsatte över lavoaren i toaletten och jag såg att det fanns blod på väggar och dörrkarmar…

Tänkte faktiskt, nu borde jag ta en bild till bloggen. Men följande tankar var; med de här blodiga händerna? Vem vill se den sörjan? Och… jag är väl inte riktigt klok som tänker på bloggbilder just nu?

Men det var i alla fall så min dag började, runt 1.15 i natt.
Efter det har det mestadels varit en lugn hemmadag. Hämtade köttsoppa från mor som hon kokat åt sig själv, åt brorsan sin och åt oss.

Snart ska jag åter baka bröd – och nu blandar jag i lite ekologiskt grahamsmjöl.

Jag har också läst rätt mycket i dag. Tidningar som samlats på hög. Allt från Kyrkpressen och Läraren, till S-kedjans tidning Samarbete, veckogamla Helsingin Sanomat och dess senaste Nyt-bilaga. På pärmen till den stod det inget om Bond. Jag lockades däremot att läsa fem intressanta intervjuer om fem olika 25-åringar i det finska samhället.

Sedan bara snubblade jag över en artikel om Daniel Craig i slutet av tidningen. Men det var en angenäm överraskning 😀

(ps. såg Skyfall för andra gången på bio igår)

Baka baka liten kaka

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag och kakbak brukar inte gå ihop. Jag trodde inte heller att den här smeten skulle bli en kaka. Adrian som har sett en person bli överkörd av en spårvagn kom med sina kommentarer. Skriver jag dem här lovar jag att ni inte äter en kaka, eller nåt annat överhuvudtaget,  den här dagen.

Men hör, se och häpna. Ut ur ugnen kom de här kokoskakorna. Eller egentligen har jag skurit kakplattan i bitar, pudrat dem med florsocker och dekorerat med lite extra kokosflingor.

Här kommer receptet.

200 g smör
5 ägg
3,5 dl socker
1 äpple
1 citron, finrivet skal och saft
2 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
200 g kokos
Dekoration: stora kokosflingor eller florsocker och mindre kokosflingor.

Smält smöret och låt det kallna. Vispa ägg och socker luftigt. Tillsätt smöret. Riv äpplet och blanda det med citronskal och saft. Rör ner i smeten.
Blanda mjöl, bakpulver och kokos. Rör ner i smeten. Häll den i en långpanna, ca 20 x 30 cm, på bakplåtspapper.
Grädda nederst i ugnen 35-40 minuter. Låt svalna, skär i bitar, dekorera.
Ugnen ska vara 175 grader varm.

Mitt äventyr i köket, där jag inte riktigt är hemma, började med att det dröjde innan jag hittade rätt delar till vispmaskinen… och efter att jag rivit äppel och skurit kakan i bitar såg köket ut som ett litet slagfält fullt av kokosflingor, kaksmulor och smetstänk.
Det där med att diska och städa efteråt är ju inte lika kul som att se resultatet av kakbaket och att äta godbitarna.

Potatistjuven

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Då gården för en stund var öde slog potatistjuven till.
Eller egentligen var det nog nypotatisarnas vän, grundaren av föreningen Också små potatisar är fina potatisar  som ryckte ut. Jag tyckte helt enkelt synd om dessa små bortglömda, mobbade potatisar. Jag såg hur de låg och snyftade i jorden och frågade ”varför vill ingen ha oss?”.

Jag kokade potatisarna åt maken, således gjorde jag många glada den här kvällen.

Någon dag inom en snar framtid finns det en ädel tanke om att jag ska baka små kakor. Sådana där som ser så fina ut i veckotidningens recept.
Jag lovar att visa en bild på hur de BORDE se ut och hur de BLEV att se ut då jag bakade dem.

Det finns en god tanke, en idé…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Jag är inte speciellt bra på att baka. Har försökt många gånger. På bilden, i receptet, ser bakverken så fina ut. Men vad kommer ut ur ugnen då jag bakat? Olika slags missfoster. En gång lyckades jag baka en rulltårta, stjälpa upp den på sockrat papper och allt. Men då fyllningen lades på och tårtan skulle rullas ihop… då blev det Grande Katastrofe!
Kanske det skulle hjälpa om jag samtidigt som jag bakade sjöng ”‘I´m just a soul whose intentions are good. Oh Lord, please don’t let me be misunderstood”.

Om bakverken tillsvidare bara utgör en tanke har jag i alla fall kommit till skott med en del jobb inför min 50-års fest.

Tänk om också jag kunde baka…

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

… en lika underbar moussetårta som min vän Benita bakat… För den är inte köpt på bästa konditoriet fastän man hade kunnat tro det.
Jag och kakor går inte riktigt ihop. Äta dem, det kan jag, men baka… Jag tror jag saknar det tålamod som krävs då man ska vispa grejer. Ingredienserna blandas inte tillräckligt väl. Och gelatinbladen som ska vara med i den här kakan skulle antagligen bara klumpa sig och sedan skulle de skratta åt mig från kakans innandöme. Om det överhuvudtaget skulle bli en kaka av denna form. Jag antar att min kaka bara skulle bli en odefinierbar klump…

Benitas kaka var i alla fall försvinnande god! Tusen tack för att vi fick smaka på den. Och bordet var vackert dukat till förrätten också. Fyllda paprikor, en fräsch sallad med bland annat melon och ett slags gratäng på köttfärs och philadelphiaost med nachos till. Nam nam!