Det finns de som har det värre…

… brukar jag tänka då jag tycker synd om mig själv. Jag har inte värk. Jag går bara väldigt dåligt just nu och då jag sätter tyngden på vänstra benet gör det ont i ljumsken, men det värker tack och lov inte hela tiden.

Folk lider av krig, hunger, farsoter, torka, bränder… samhället är våldsamt, många lider av det… I går fick vi se många bra program om Förintelsen. Vi ska aldrig glömma!

Så med rätt perspektiv på tillvaron har jag det rätt bra ändå. Då benet kändes som svagast satt jag i morse en stund i sängen och jobbade.

Bärbar dator, dynor bakom ryggen, dagens tidningar. Inte så pjåkigt.

Det har varit dystert och grått hela dagen, knappt blivit ljust alls.
Men i sängen stannade jag inte hela dagen, bara en timme i morse. Går tidigt och lägger mig i dag. Möjligtvis jobbar jag med nåt som känns kul då jag har möjligheten till det.

Hoppas på lite ljusare dagar, i alla bemärkelser, mot slutet av veckan.

Nya familjemedlemmen

En splitterny bärbar dator.

Nu slipper jag oroa mig för vad jag ska ta mig till om min bordsdator säger upp kontraktet. Jag behöver en dator i jobbet, och nu har jag en extern hårddisk också.

Jag köpte ett lite mer värdefullt paket som inkluderar tre års garanti för själva datorn, distanssupport och vid behov hembesök, en trådlös mus, antivirusskydd, olika program m.m. Och ingenting behövde jag installera själv. För det är ju i de sammanhangen man tappar nervtrådar…

Jag betalar hellre för att någon gör det jobbet åt mig, för min tid kostar också pengar.