Kulet och blåsigt

Det känns nästan som om hösten var här. Hade tröja då jag cyklade till frissan, trodde det skulle räcka då det var +14 grader men det blåste också så det var – brrrrr – kallt!

Den här bilden tog jag för en vecka sedan hos min syster. Den symboliserar på något sätt både sommaren och hösten.

Pigga gröna blad och några vissnade bruna.

Hoppas att augusti ännu kunde bjuda på LITE varmare väder. Jag tigger INTE om +32, det räcker med +21. Tack.

Jag har känt mig mycket inspirerad i min nya roll på jobbet. Tänker på och planerar en utbildning, annan utveckling och sådant som ska kunna göra verksamheten mer stabil på sikt.
Det bästa är att jag känner att jag har viktiga personers stöd för det jag gör. Hade jag inte det skulle det kännas jobbigt, som att trampa i tjära – men nu känns det bara bra 🙂

Marknad i stan

… men jag tog inga bilder i vimlet – eller jo, jag intervjuade några försäljare, men de bilderna landar senare i lokaltidningen Nya Östis.

Däremot tog jag en bild av ”trafikkaoset” i vår lilla stad. Sällan det ser ut så här 🙂

Kö in till staden och kyrkans parkering proppfull.
Kö in till staden och kyrkans parkering proppfull.

Sedan tror jag att de som eventuellt såg mig när jag försökte fotografera rönnbärsklasar i en park intill undrade vad jag höll på med… Det var sannerligen inte lätt att i höststormen (vi hade soligt med mycket blåsigt i dag) få bären att fastna på bilden. Hade manuell fokus och grenarna svajade hit och dit, men EN bild blev det 🙂

En svajande klase.
En svajande klase.

Blåsigt och dystert

En bild som togs innan snön kom.
En bild som togs innan snön kom.

Ungefär så här ser det ut också i dag på Lovisa torg. För snön som föll till jul har nästan försvunnit. Men bilden togs för en knapp månad sedan.
I dag blåser det också alldeles infernaliskt, så man tror plåttaket ska fara i väg och det kanske det också gör – vem vet?

Jag är fortsättningsvis lite dyster i sinnet. Måste inom kort fatta ett beslut och det kommer att bli svårt. Men i den här sinnesstämningen orkar jag inte vara allt för länge. Livet är för kort för det.

I morgon har vi fest med Lovisa Tors supporterklubb. Alltid något att se fram emot. Och så ska jag till frisören, det piggar också upp.
Nya tag i morgon alltså!