Blandade bilder och tankar

Som ett inlägg under kategorin ”Hur galet som helst”. Hur galet roligt och fint som helst, med gamla kaffepannor på rad längs en stig som leder till ett av husen i Skinnarby som var med i Lovisa Historiska Hus. Och mossa på stenar älskar jag ❤

Jag har två veckor kvar på jobbet. Närmare bestämt två veckor i ansvarsposition. Den 25 september får Nya Östis sin nya chefredaktör i Marit Björkbacka. Som tidningens representant reser jag ännu sedan på NÖ:s läsarresa till Kroatien och Montenegro i slutet av september. Lär vara mycket vackra trakter!

En del av Bond-hörnan och här intill finns en gammal sekretär där jag ofta sitter och skriver. Jag kan titta ut genom fönstret samtidigt.

Funderingarna kretsar kring den kommande hösten. I första hand har jag tänkt ta det lugnt eftersom jag inte varit ledig mer än riktigt korta perioder från och till de senaste sex åren. Men jag ska inte heller sluta jobba. Behöver tidningen mig som skribent ställer jag upp och på nästa års sida kan jag tänka mig ta helt nya uppdrag också, om jobbet som frilansande skribent inte ger tillräckligt med intäkter.

Det är svårt att föreställa sig hurdan framtiden blir. Vissa planer och funderingar behöver jag ha, men jag ska också försöka ta dagarna som de kommer.

Grönt är skönt och mossa vackert, bilden tagen den sjunde september.

Just nu är jag lite orolig vad gäller leveransen av ved. Beställde redan i våras. Sedan fick företaget problem med sitt fordon, en annan dag satte sjukdomsfall stopp för leveransen. Dagarna går och jag har tvingats avboka mina hjälpredor och hoppas de har tid att komma en annan dag… jag klarar inte ensam av att få in veden i källaren.

Det är mycket som handlar om att lära sig känna tillit och att ha tålamod. Jag som är van att planera det mesta och ha minutschema får vänja mig vid lite osäkrare tillvaro. I nästan vilka fall som helst går det bra, men det här med veden, stundande regn och höst och sedan vinter med mycket snö… det oroar mig.

Olika källor till glädje

Två gåvor har jag köpt till mig själv då jag fyllde 60 år. Internetradion har jag skrivit om tidigare och den har varit en källa till glädje varje dag sedan den landade här hos mig.

Idag kunde jag från lokala guldsmedsaffären Karvonen avhämta denna silverring. Designad av svenska Efva Attling, en av mina absoluta favoriter då det gäller smyckesdesign.

Carpe diem – fånga dagen. Det vill jag göra.

Jag behövde leva 60 år för att förstå att jag är bra som jag är. Varje dag säger jag numera till mig själv ”det du gör är bra nog, du gör ju alltid ditt bästa”. Du måste inte prestera ytterligare. Du ska inte leva andras liv, bara det egna och enda som du har. Lyssna inte på dem som inte tycker om dig. Lyssna på dem som älskar dig istället.

Jag älskar de lässtunder jag får hemma i lugn och ro. I dag plöjer jag Helsingin Sanomats tisdagsnummer. Jag köper tidningen kanske två gånger i månaden och då är det läsfest!

Och så har jag det som vi i Finland kallar ”himo” (lust, begär). Just nu är det stora högar av sallad och ett par skivor smältost på mackor utan smör. Ibland är det tonfisk och sallad, saltgurka och majonnäs 😂

We only live once… eller om vi tror på Bond så okay ”We only live twice” 😎

Skyltsöndag, den 23 januari 2022

Nästsista söndagen i januari firar vi som vanligt i skyltningens tecken tillsammans med utmaningens förvaltare, bloggvännen BP!

Så här såg det ut för någon vecka sedan i närbutiken. Frågan som det skyltas med blir ju lite rolig när det här är ett ”skåp” som helt tydligt behöver fyllas på 🙂 Glädjande är det ju att varorna här helt tydligt har haft sådan åtgång att butikens ansvariga inte hunnit fylla på med nya grejer.

Nu är det ju faktiskt så att det är långa leveranstider på allt möjligt i vårt land. Kanske även i andra länder. Mycket beror på pandemin. Produktions- och leveranskedjor bryts då personal insjuknar. Hur som helst, i dag hittade jag på en annan plats i affären ett Marimekko-örngott som jag inte kunde låta bli att köpa. Måste ju passa på 🤣 Vem vet när hyllorna gapar helt tomma?

I dag ber Madeleine oss berätta om ”Senaste gången jag var på bio”.
Det minns jag förstås eftersom jag inte sett någon film efter ”No time to die”, James Bond, med Daniel Craig.

Fem en fredag, KULTUR

Veckans frågor hos Elisamatilda gäller kultur.

Var går du helst för att se konst?
– Vi har otroligt många utställningslokaler i Lovisa så det är bara att välja och vraka. Jag går inte så ofta på dem, men för inte så länge sedan såg jag en fotoutställning på museet och jag njuter också av konst som finns utställd i kafeterior och restauranger.

Vad såg du senast på bio?
– Som av bilden synes var det senaste Bond-filmen, No time to die, som jag senast såg på bio.

Vilken typ av ställe skulle vi kunna hitta dig en fredagskväll?
– På en lokal mysig och liten restaurang med goda vänner, med något gott att äta och dricka.
Men ibland även hemma vid pusselbordet.

Vilken bok kom senast i din ägo?
– Jag brukar få böcker att recensera, och skriver jag inte om dem själv i tidningen tillfaller böckerna recensenten. Jag håller själv på att läsa flera böcker med andligt budskap och med tips för att mentalt orka bättre. Därför ger jag inga boktitlar här 🙂

Vem ser du gärna på scen?
– Daniel Craig skulle jag vilja se live, men det lär vara nästan omöjligt?
Annars tycker jag om roliga personer. Skrattar till exempel åt David Helenius i hans ”hörna” på tv.
Men det finns många andra bra artister, både komiker och sångare och skådespelare.

Maj månads bild

Den här månadens bild ger ju hopp! April månads bild var mer dyster, som om Mumindalen och kalenderproducenten hade känt till covid-19-eländet…

Men nu får samhället öppna upp sig lite. Att krama varandra såsom Mumin och Muminmamman gör rekommenderas ännu inte, men så småningom ska vi kanske få göra det också.

MM kan ju stå för Maj Månad eller Mumin Mamman, eller Mera Mys 😀

Distanskramar till alla mina vänner!

På valborgsmässoafton och på första maj brukar vi ha studentmössorna på huvet. Jag tycker att James Bond, Daniel Craig, kan få göra det här hemma hos mig.

Han brukar finna sig i det mesta. En gång bar han en tomteluva.

Bongade en nalle!

Var hos osteopaten i dag. Cyklade dit men lämnade in cykeln till vårservice hos sportaffären som finns i samma byggnad som läkarstationen.

Osteopaten har hjälpt mig mycket. Dels fick han bort smärtan jag tidigare i vintras hade i benet och ljumsken, dels har han fått lite ordning på min ämnesomsättning. Han vet mycket sådant om mig som jag inte sagt högt till honom, men han är oerhört finkänslig och empatisk. Det kommer inga pekpinnar.

Promenerade hem och fick då ögonen på den här nallen i ett av församlingshemmets fönster.

Många placerar ju nu nallar i sina fönster så att familjer med barn ska kunna räkna nallar på sina promenader i stan.

Solen sken i går över mig på balkongen och även över Bond.

 

 

Skyfall

Jag skulle behöva ett par nätter med bra sömn… men i morse vaknade jag strax före fem av att åskan mullrade i fjärran. Tio minuter senare var den rakt över oss, det blixtrade och dundrade och regnet öste ner. Ovädret varade kanske tio minuter. Hade jag inte varit så trött, och hade det inte varit så mörkt ute skulle jag gärna ha velat försöka få blixtarna på bild.

Nu får ni nöja er med Bond i stället 😀
Honom får vi se i Skyfall på Nelonen på lördag.

Jag lyckades somna om efter skyfallet och åskan, men sedan väcktes jag av en lövblåsare… Det måtte ha varit en liten hög som man likaväl hade kunnat kratta upp, för blåsaren dånade bara några minuter. Så pass att den väckte mig ändå…

Men jag kom upp ur sängen och fick äntligen tid att lotta ut Lovisamagneten. Fru Fortuna gynnade Lisbeth från Karlshamn, hon har fått ett mejl av mig med lyckönskningar av mig. Tack även till alla andra nio som var med!

Sinnesro, stunder för avkoppling – JULKLAPP

… som jag behöver då och då, varje dag – tror jag att den här julklappen kommer att ge.
(insåg att Sanna också i år har bildutmaningar, härligt! … så jag satte den här in som årets första, ordet är JULKLAPP för vecka 1)

Någon kanske skulle tycka tvärtom, att personen tappar nerverna med pussel 😀
Mitt lugna och metodiska arbete inleddes i dag med att jag gjorde plats för pusslet på en glasskiva som jag vid behov kan flytta åt sidan om bordet behövs till andra ändamål. Snart ska jag sortera bitarna, så att de alla har rätt sida uppåt och att kantbitarna finns på separat plats. Ordning och reda 😀

När pusslet är klart ska det se ut så här!

Jag är för övrigt full av idéer, både vad gäller jobb men också blogginlägg. Därför kan det hända att jag vissa dagar lägger ut tre eller fyra. Men det kommer säkert tider då jag bara hinner med ett per dag, vilket under många års tid varit mitt mål.

En trevlig nyårshälsning fick jag från en vän i Sverige. De här orden kan jag ju också ha som motto 🙂

I min dagbok skrev jag i går bland annat:
2018 ❤ Jag ska bli starkare, känna och veta mitt värde, samtidigt som jag är ödmjuk mot livet. Jag ska öva ännu mer på att känna tacksamhet. Jag vill vara rättvis, och se till att jag inte utnyttjas för att jag i grund och botten vill alla väl.
Jag ska gå min egen väg såsom jag hittills gjort.

Jag ska ha ett bra liv, själv vara regissören i det. Lita på att allt ordnar sig.

Tre månader senare…

… har två av mina Bondtavlor kommit upp på väggen.
Alltså jag flyttade in här för snart tre månader sedan – men inte ska man stressa 🙂

Ändå! Trumpetfanfar! Och ett ❤ – ligt tack till en kollega från Nya Östis som hjälpte mig!

Han tar allt mer plats hos mig – Daniel ”James Bond” Craig 🙂

Full fräs har det varit i dag också. Skrev ut en artikel från gårdagen, gjorde en ny intervju som jag skriver ut i morgon. Hann på fika med en vän som varit med i ett jultidningsprojekt, som nu nästan är avslutat.

Men NU ska jag ta det lugnt.
Och ser fram emot Mandelmanns jul på tv (Sverige-kanal) ❤

At your service again!

Ett par dagar var han packad – inte berusad dock, fastän Bond brukar vara det ibland. Nej, han var liksom bara ihopvikt 😀
Jag ville inte ta risken att han skulle skadas under flytten, så jag bar honom själv. Även om han bara kostade 20 euro då jag köpte honom från England blev han i längden en dyr affär. Jag tänker inte avslöja vad frakten kostade… 😀

Men det viktigaste av allt. Nu är han åter på plats! Och han ser lika nöjd ut som alltid.

At your service, madam!

Lite mer hjälp hade jag gärna tagit emot av honom de senaste dagarna. Men han var ju som sagt (ned)packad…

Så jag fick slita själv med flyttstädningen och gick sex gånger upp och ner för trapporna till tredje våningen innan allt var klart på gamla stället. Svetten rann, bra motion!

Här fortsätter packandet, i nya bostaden. Men nu är det främst med resväskan i fokus!