Som nån gång förr i tiden…

… kändes det då kollegan Nette och jag pilade iväg på utryckning i dag.
Alltså med förr i tiden menar jag, såsom det gick till då jag jobbade på tidningen Östra Nyland 1987-2014.

Man hör att sirenerna ylar. Det är brandkårer och ambulanser, och det slutar inte yla på några minuter. Då vet man att det är nåt större på gång. Kollar Tilannehuone, en sajt som listar en del av utryckningarna.

Rakennuspalo – Loviisa – keskisuuri (byggnadsbrand – Lovisa – medelstor).
Samtal till räddningscentralen, som kan ge en ungefärlig adress. Hoppa i Nettes bil och hon trampar på gasen. Femton kilometer senare ser vi de första brandbilarna som väntar vid huvudvägen. Föraren i en av dem säger längs vilken väg vi ska köra, ”men åk inte ända fram, det är smala vägar och trångt där”.

Bara ruiner återstår av uthusbyggnaden.

Ingen kom till skada i branden. Uthuset hade brunnit ner då vi hann fram. Eftersläckning pågår och en brandmästare ber oss att inte komma närmare för snart blir det nytt tryck i slangarna och brister nån av dem kan det gå illa för oss.

Det är kruttorrt i terrängen och här ligger sommarstugorna tätt. Många grannar är oroliga för det blåste också lite i dag.

Ganska trångt om saligheten i skogen på smala vägar.

Intervjuar några grannar. Talar med räddningspersonal på plats, de få som har tid med sånt och som dirigerar trafiken. Känner röklukten i mina kläder och jagar bort sommarens första myggor som verkar gilla mig.

Återvänder till staden, skriver artikeln. Sätter en länk till vår artikel på Tilannehuone.

När jag kollar bilderna i mobiltelefonen (tog övriga med systemkamera) har jag tagit även den här. En slangorm 🙂

Och så brann det igen…

Det börjar kännas riktigt obehagligt med alla bränder i Lovisa. Bara ett par veckor sedan Café Saltbodan brann, och nu drabbades ett våningshus med bostadslägenheter. Det lär ha varit arbeten på taket som ledde till branden. Ingen skadades men materiella skadorna uppstår ju alltid. För att inte tala om hur chockartat det här är för alla som bor i huset, även om vissa bostäder kanske klarade sig utan skador.

Man skulle vilja ha lugn och ro, men det är inte ”man” som bestämmer det…

Astilbe, en vacker växt på min systers gård.

Två möten i dag, bland annat förberedelser av kommande tidningar. Räkna arvoden för skribenter, betala fakturor.

Det har varit soligt och fint i dag, rätt varmt också. Men nu mulnar det till mot kvällen och solen försvinner allt tidigare bakom horisonten.

I morgon har jag också rätt mycket jobb inbokat, men tänkte hinna göra en omelett med tomater från mina plantor 🙂 Och sedan har jag en timme reiki att se fram emot. Kommer lägligt.

 

En sorglig dag, en tragisk händelse

Hoppas byggnaden går att rädda.

Jag fick en förfärlig chock i morse då jag knäppte på radion. Café Saltbodan hade eldhärjats under natten. Den härliga sommarrestaurangen där många suttit och njutit under årtionden. En underbar mötesplats som drivits av samma familj över trettio år.

En historisk byggnad från 1700-talet, före detta tull- och packhus.
Det gjorde fysiskt ont i bröstet. Jag ville inte tro att det var sant…

Samtidigt var jag tvungen att agera rationellt. Vem skriver om det här i Nya Östis, på vilket sätt gör vi det?

Det blev en kort webbversion, resten kommer i torsdagens papperstidning.

De flesta människorna som besökte Skeppsbro-området i dag var ledsna, uppgivna, förfärade, chockade. De gick dit för att förstå vad som hade hänt, inte enbart för att glo av nyfikenhet.

Men klart att spekulationerna också kom i gång. Har någon tuttat på huset?
På Nya Östis väntar vi på resultatet från polisens undersökningar. Vi kommer inte med några gissningar eller ”det sägs att…”.

Det här är bara SÅ sorgligt 😦

 

Nyinförskaffat

Besökte Ikea i går och köpte bland annat den här spetskrukan till balkongen.
Besökte Ikea i går och köpte bland annat den här spetskrukan till balkongen.
Nya stolar till balkongen och sittdynor blev det också. Blåvitt som i Finlands flagga var inte alls genomtänkt, men visst är det fint?
Nya stolar till balkongen och sittdynor blev det också. Blåvitt som i Finlands flagga var inte alls genomtänkt, men visst är det fint?

Känns lite trivialt att blogga om nya grejer just nu när en brand rasar i vår stad…
Här kan ni läsa om branden som förstörde en paviljong varifrån jag har många goda minnen. Brandkårsfester och danser bland annat… Platsen ligger inte långt från mitt barndomshem 😦

Gamla kära ting, termos

Svår att fotografera så att alla härliga slitna detaljer syns, och bulan i sidan :-)
Svår att fotografera så att alla härliga slitna detaljer syns, och bulan i sidan 🙂

Man har ju många gamla och kära ting, så jag kanske börjar visa dem sporadiskt här. Saker som har historia.
Har ibland tänkt att om jag skulle vara tvungen att göra mig av med 90 procent av allt jag äger, till exempel inför en flytt, så finns det ju vissa saker som är väldigt kära.

Om jag skulle tvingas välja något speciellt, till exempel bara hinna ta med mig tre-fyra saker, i samband med en katastrof (brand eller dylikt) skulle det kanske vara dagbok, fotoalbum och sånt.

Men inför en flytt kan man ju vända och vrida på saker, fråga sig vad man behöver och vad som har historiskt värde (antikt) och vad som har stort affektionsvärde.

Kom att tänka på allt det här då jag satt med makens farfars termos framför mig. Den har Niilo haft med sig då han jobbade på sågen i Lovisa. Kaffe i termos och smörgåsar i paket, antar jag.
Termosen har sina skavanker, men så ska det ju vara – det visar att den varit med om ett och annat. Och fortfarande håller den kaffet varmt.