Man kan nog säga att mina måndagar ofta är ”hur galna som helst”.
I dag hade jag tre telefoner! Vanligtvis har jag bara två, men under ett par timmar skötte jag även prenumerationsärenden tills personen som skulle ha hand om den kom från tandläkaren.
Att jag sedan orkade göra bruschetta-mozzarella åt mig själv på eftermiddagen kändes skönt. Det blev Hur Galet Gott Som Helst 😀
… i ett 100 grams paket med små mozzarella-ostbitar. Så nu vet vi det 😀
Köpte av misstag pain riche med vitlökssmak i går, men jag gillar vitlök och tror att det blir jättebra nu då jag gör bruschetta-mozzarella. Utöver bröd och smör använde jag tomatbitar, mozzarellaost, torkad basilika och balsamicosås med smak av granatäpple.
Ledig dag och trevligt att besöka vår välförsedda bokhandel i stan. Jag sprider gärna info om Lovisa via postcrossingen. De här motiven från Skeppsbron gillar jag. Nästan så att det målade är trevligare än fotot!
Och så blev det en liten bok av cancerläkaren Peter Strang. Hur insikten om livets korthet kan tydliggöra nuet och dess möjligheter.
… den fick nåt slag av ohyra. Och eftersom jag vägrar bespruta med kemiska medel i detta fall, började jag med att duscha den dagligen. Det hjälpte lite, men sedan orkade jag inte hålla på och ohyran försvann aldrig helt. Så tyvärr, plantan åkte i soptunnan och jag köpte i stället den här från torget i går.
Lunchen för gästen och mig blev snabbt tillredda bruschetta-mozzarella.
Här började kvällen med lite mat och ett glas vin.
Jag har visat bild på bruschetta mozzarella förr, men här kommer en till.
Min väninna har fastnat på Pokémon-kroken, men mig störde det inte ett dugg att hon plötsligt bara ”försvann” – såg ryggtavlan av henne då hon jagade Pokémons i närheten av kyrkan, det finns ett antal på ett litet område.
Jag strövade långsamt vidare mot nästa vattenhål, för jag visste att tids nog kommer hon efter 😀
Efter två glas på happy hour tog vi oss hemåt via Hesburger. Lökringar och pommes frites blev sena kvällssnacksen då vi tittade på basketmatchen Island-Finland och drack skumpa. Island är ju ett så rart land att det gjorde inget fastän Finland förlorade knappt.
Då jag till mina vänner sagt att jag bland annat försenar mig från Tors match i dag, för att jag ska träffa presidenten, eller att en lunchdate måste förläggas till ett visst klockslag, för att jag efter den skulle träffa presidenten… var det ju en och annan som höjde på ögonbrynen.
– Den riktiga presidenten? Inte bara en president i nån klubb, som till exempel Lions?
Förra gången lär det inför presidentvalet bara ha funnits en gubbe i papp i köpcentret Galleria, men nu kom presidenten själv till Lovisa. Han talade om olika värdefrågor men också om hemliga uppgifter som berör underrättelselagen och som läckt ut till media. Den grejen tänkte jag ta upp i papperstidningen, men förstås hade många gjort det till största nyheten och jag syntes själv flera gånger i tv-nyheternas sändning…
Innan jag träffade presidenten åt jag lunch med en väninna och Bella har den här härliga bruschetta mozzarellan på menyn som förrätt. Behövde ju ingen varmrätt efter det här 🙂
Från restaurang Kapellet där presidenten höll sin kampanjträff hastade jag till idrottshallen för att se Tors sista match före julpausen. Det blev förlust efter straffslagstävling, men en poäng fick vi med oss.
Men också en träff med härliga väninnor! Tacksam för de relationer jag har, viktigt att odla dem ❤
Fina gåvor fick jag också av Marina & Martina.
Tack för vänskapen – tack för spontant skratt och allt sådant där som man kan säga och göra endast då man känner varann utan och innan 😀
De här lediga dagarna har gjort mig gott! Två dagar känns som en härlig liten evighet. Bokmässa ena dagen, fest för ett par vänner den andra.
Jag tror att jag med tiden lär mig att inbokade lediga dagar då och då verkligen gör susen. I morgon orkar jag åter jobba, med helt ny energi! – – – För man får ju en timme extra på grund av återgång till normaltid.
I går skrev jag en kolumn till Nya Östis, den tangerar min resa.
Plötsligt har jag åter lust att vara mera lättsam också på bloggen. Det finns ju så mycket att kåsera kring.
Till exempel sängarna på hotellet. De var jättehårda, men härdade oss troligen. Jag menar, inte är det väl meningen att man bara ska njuta på en semester?
Dessutom bedrar skenet ofta också i andra fall.
På det här lilla mysiga stället trodde vi att vi skulle få jättegod mat och bra service. Det såg så typiskt grekiskt ut med alla blommor och den vitkalkade muren. Dessutom var det fullsatt där då vi första gången gick förbi.
Men maten var inte alls god. Vi fick vänta på den länge och servicen var dålig. Inga välkomnande fraser, inga leenden, inga frågor om hur maten smakade… ingenting.
Och saganaki som jag alltid älskat i Grekland. Efter att ha tuggat i mig halva den här, som var sval och seg, ville jag inte ha en saganaki till 😦 Borde kanske ha gett ett annat matställe en chans.
Men lyckligtvis fanns det andra ställen i närheten som hade ypperlig mat. Bruschetta mozzarella och omelett i all enkelhet – men sådana smakupplevelser!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 