Bästa maten jag ätit på länge!

I går firades en Save Salttis-kväll, med mat och musik för en del av mesenaterna som deltagit i insamlingen för att rädda café-restaurangen som eldhärjades för ett år sedan.

Restaurangen öppnade åter på allvar i början av juli och det har varit fullt upp för alla där, inte minst i containerköket.
Det går inte att kortfattat beskriva vad jobbet med återuppbyggnaden har betytt för Skeppsbro-området, och för hela staden. Lika lite går det att förklara hur mycket vissa människor har jobbat med försäkringsfrågor, rivning, återuppbyggnad och allt det praktiska som hör till för att få verksamheten i gång pånytt osv.

Det blev god mat i skenet av levande ljus, musik och sång av Kalle och Mirella och trevligt umgänge.

Ena förrätten bestod av älgkött, tryffelmajonnäs, inlagd lök (pickels?) och puffat bovete.
Vegetariska förrätten; rostad rödbeta, getost, pinjenötter och lite annat som jag inte klarar av att översätta från menyn 🙂
Huvudrätt; stekt röding på en purébädd av blomkål, rostad blomkål, romanesco, chips på svartrot och en sås av surmjölk och dill.
Godare efterrätt har jag troligen aldrig ätit… Säsongens bär, gammaldags vaniljglass som låg på en botten av något jag inte kan beskriva och som inte fanns antecknat i menyn. Kladdig och krispig var den och till himlarna förde den mig 🙂
Jag tillsammans med väninnan Annette.

Det störtregnade nästan hela kvällen men vad gjorde det då alla kunde mysa inomhus.

Som minne fick vi också små kristalliserade kolbitar från branden, inlagda i en liten flaska.

En riktigt varm dag med jazz

… och med god mat och sällskap av en god vän ❤

Personen på bilden tillhör inte mitt sällskap – det här är bara en allmän bild tagen över terrassen.

Jazzeftermiddagen skulle börja klockan 14. När jag kom hit halv två fanns bara ett bord ledigt. Enstaka platser nedanför terrassen fanns, men att sätta sig i okända sällskap i dessa tider känns lite så där…

Det var en riktigt varm dag, +27 i skuggan minst. En svalkande bris letade sig då och då in på terrassen. Vi tänkte att vi vill njuta nu. Tids nog är det mörkt och kallt igen, men regn som piskar i vågrätt läge…

Jag kom inte ihåg att ta bild av maten innan jag hade ätit upp den 🙂 Pankopanerad kycklingfilé.

Bra musik, toppen umgänge – kort sagt precis det jag behöver då jag har en halv ledig dag.

Sedan hann vi hem innan regnet kom. Ett regn och lite åska som förlöste oss från den tryckande hettan, och som senare blev vackert solregn.

Nu kan man äta här igen!

Café Saltbodan eldhärjades i augusti i fjol. Taket bröts upp och invändigt blev så gott som allt förstört av vatten och sot. Ett enormt arbete har gjorts för att få i gång restaurangen igen.

Nu har den fått ett tillfälligt kök, ett nytt tak och invändigt har man fått i ordning så pass att där finns en bardisk och bord för gäster.

Utomhus ser det nästan ut som tidigare och i dag var här många gäster på soul and jazz-evenemanget på eftermiddagen. Ännu vid 17.30 då Ann-Britt och jag åt här var det mycket folk på plats, men bilden tog jag då vi gick hem vid 19-tiden.

Det har varit toppenväder hela dagen, lagom med +21 grader.

En vacker, stämningsfull kväll

Forneldarnas natt, sista augusti. Det sägs att sommaren är slut. Åtminstone då man ser till kalendern. Men jag vet inte om vi ska haka oss fast så mycket vid kalendern numera. Varför inte ta en dag i taget och tillåta att sommaren dröjer sig kvar ❤

Hur många gånger har jag inte tagit bilder av denna skylt? Och hur mycket hade jag inte hjärtat i halsgropen då jag hörde att restaurangen hade eldhärjats för ett par veckor sedan? Då jag hörde nyheten såg jag inget annat än sotiga ruiner framför mig.

Men Café Saltbodan lever. Fasaden är nästan intakt och många är vi som hoppas att restaurangen hinner renoveras till sommaren 2020.

Många hade kommit för att njuta av den ljumma sensommarkvällen och för att ta sig en svängom i danspaviljongen.

Det ser ut som om jag fångat ett spöke på bilden. Och vem vet, kanske det är så? Man jag har använt mobiltelefonens NATT-funktion, och där gäller det att vara stadig på handen sex sekunder. Under denna tid förflyttade sig dock en dam från höger mot vänster och en rörelse uppstod.

Tidigare under kvällen. Vi har precis anlänt hit. Liten ostbricka och kul att det lilla levande ljuset råkade bli precis bakom vinglaset!

Fasaden har klarat sig, men skadorna inne i restaurangen är omfattande 😦 Vatten- och rökskador och ett tak som måste förnyas.

LHH, Café Sotis och Villekulla

I dag fortsätter evenemanget Lovisa Historiska Hus. Vädret ser ut att bli fint även denna dag.

Bjuder på en bildkavalkad från i går. Det blir troligen ett hundratal nya bilder i dag 😀

Det var mycket glädjande att se liv och rörelse utanför brandhärjade Café Saltbodan i går. Natten mot tisdag brann en del av restaurangen, men som ni ser kan man sitta ute på terrassen och gården.

Ägaren och personalen hade ställt upp ett pop up-café som fått namnet Café Nokinen- Café Sotis och vid disken utomhus var det en lång kö av kunder mest hela tiden.

På bilden ovan syns inte brandskadorna, men de två följande visar en del av förödelsen.

Taket har rivits upp men fasaden står kvar.
LHH-besökare och andra kunder fick titta in på cafésidan för att få en uppfattning om de skador branden förorsakat.
Villekulla är ett hus som inte varit bebott sedan 1950-talet.

Ett av de nya objekten under LHH är Villekulla på Trädgårdsgatan. Den del av huset som syns längst till vänster ska rivas för att den är i så dåligt skick. Där byggs en ny del som liknar den gamla. Övriga delar av huset renoveras.

Ett av rummen i Villekulla.
Härlig stämning och mycket folk på Café Favorits gård. Gamla Apoteksgården, som den också kallas, bjöd dessutom på antikmarknad.

 

En sorglig dag, en tragisk händelse

Hoppas byggnaden går att rädda.

Jag fick en förfärlig chock i morse då jag knäppte på radion. Café Saltbodan hade eldhärjats under natten. Den härliga sommarrestaurangen där många suttit och njutit under årtionden. En underbar mötesplats som drivits av samma familj över trettio år.

En historisk byggnad från 1700-talet, före detta tull- och packhus.
Det gjorde fysiskt ont i bröstet. Jag ville inte tro att det var sant…

Samtidigt var jag tvungen att agera rationellt. Vem skriver om det här i Nya Östis, på vilket sätt gör vi det?

Det blev en kort webbversion, resten kommer i torsdagens papperstidning.

De flesta människorna som besökte Skeppsbro-området i dag var ledsna, uppgivna, förfärade, chockade. De gick dit för att förstå vad som hade hänt, inte enbart för att glo av nyfikenhet.

Men klart att spekulationerna också kom i gång. Har någon tuttat på huset?
På Nya Östis väntar vi på resultatet från polisens undersökningar. Vi kommer inte med några gissningar eller ”det sägs att…”.

Det här är bara SÅ sorgligt 😦

 

Skyltsöndag, den 23 juni 2019

Favorit i repris, kanske? Jag vet inte om jag tidigare publicerat den här skylten separat bland mina alster i Skyltsöndag.
Den finns utanför ett av lunchställena på Skeppsbro-området. Sommaroasen i Lovisa.

Fler skyltar finns hos BP som förvaltar Pumitas arv, Skyltsöndag. Vem som helst kan delta, vare sig det handlar om skyltar, planscher, reklamtexter eller något annat trevligt!

 

Lovisabilder – Saltbodan

Ser folktomt ut. Några personer sitter bakom björkstammen och fler anlände då det blev svalare.

Det var en otroligt varm dag i söndags, på mors dag.
När jag tog bilderna från Saltbodans terrass var det nästan +30 grader. Därför ser det nästan folktomt ut. Lite senare, då hettan inte längre dallrade i luften, fylldes terrassen.

Utsikten från terrassen västerut.
En av diskarna inne på kafésidan.