Carita

Om omeletter och fel signaler

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Mini-omeletterna, innan de åkte in i ugnen.

Det händer ibland att jag vill testa något recept jag snubblat över i en tidning.
Den här gången handlade det om mini-omeletter. Vilket rentav bidrog till att jag investerade i en form… det ni! 😀

Jag samlar inte husmorspoäng, och jag vet inte ens varför jag vill säga att jag inte gör det 😀
Kanske det har med ”andras förväntningar” att göra. Någonting med att kvinnor ska kunna tillreda mat, vara virtuoser i köket? Som om vi inte hade annat att göra?

Nu ska jag först visa bilder på omeletterna, och i slutet av detta inlägg ska jag försöka förklara något jag börjat tänka allt mer på under åren jag varit singel.

Omeletterna är klara!

Följande bild är kanske inte så där matbloggsmässigt sett någon fullträff. Men jag har ju alltid sagt att detta är en vardagsblogg. Inget tillrättalagt. Och jag tycker att ni läsare behöver få veta hur omeletten ser ut då man delat den isär 😀

Ägg, havregryn, mjölk, paprika, tomat, svartpeppar, salt, mozzarella, basilika.

Det som inte alls har med maten att göra, men som måste få sagt, blir en längre utläggning.

En frissa sade en gång till mig att jag är kvinnlig. Jag klär i halvlångt eller långt hår, lockar osv. Jag har runda former.

Hur gärna jag än hade varit tanig och platt kan jag inte bli det.
Men utan kvinnliga former hade jag inte sänt ut så många fel signaler under åren?

Jag kan klä mig i klänningar, blommiga tyger och annat som signalerar kvinnlighet. Men jag gör det inte medvetet för att behaga någon. Läppstift skippade jag för länge sedan. Att använda sådant känns tillgjort.

I mitt inre är jag mera rak på sak såsom män är. Jag gillar den burdusa humor som män tillåts odla.
Men många gånger har jag tvingats inse att den humorn faller platt då JAG som kvinna uttalar den. Då en man sade exakt samma sak vid samma tillfälle var det många som skrattade…

Troligen gör jag många i min omgivning förvirrade. Jag ser ut på ett sätt, men agerar på ett annat. Och vems fel är det?

Att skapa en relation med en person som är stark nog att inte väja för det faktum att jag är en offentlig person och en medelålders kvinna som bloggar öppet om sitt liv… det är inte lätt.

Men jag tänker inte sluta att vara den jag är. Jag godkänner inga halvmesyrer. Jag är stark nog i dag att veta vad jag är värd.

Det här betyder inte att jag är självisk person som inte kan se andra personers unika kvaliteter. Jag känner bara numera intuitivt när det är läge att satsa och när det är klokast att ge upp för att energi inte ska spillas i onödan.

Det kanske kallas magkänsla? 🙂

Bongade en nalle!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Var hos osteopaten i dag. Cyklade dit men lämnade in cykeln till vårservice hos sportaffären som finns i samma byggnad som läkarstationen.

Osteopaten har hjälpt mig mycket. Dels fick han bort smärtan jag tidigare i vintras hade i benet och ljumsken, dels har han fått lite ordning på min ämnesomsättning. Han vet mycket sådant om mig som jag inte sagt högt till honom, men han är oerhört finkänslig och empatisk. Det kommer inga pekpinnar.

Promenerade hem och fick då ögonen på den här nallen i ett av församlingshemmets fönster.

Många placerar ju nu nallar i sina fönster så att familjer med barn ska kunna räkna nallar på sina promenader i stan.

Solen sken i går över mig på balkongen och även över Bond.

 

 

Carita gånger nio

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Carita gånger nio 😀

Då min telefon krävde en uppdatering häromdagen visste jag inte vad allt som kom med via den. Mycket förändrades, men inte så att jag inte skulle klara av det eller stå ut med det. För så kan det också bli ibland.

Jag skulle ta en selfie för att visa ponchon från Desigual som jag köpte i början av februari. Men så hittade jag alla möjliga roliga effekter i kameran 😀

Så här ser ponchon ut.

Jag har svårt för att…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… gå förbi en hylla där det säljs Muminprodukter.
Nu har jag ändå bestämt att jag sätter bort de få udda muggar jag har kvar i skåpen, och satsar på att ha ett gäng muggar med Muminmotiv i stället. Hittills har jag fyra, så det har inte gått till överdrift 🙂

Nyaste tillskottet är denna pigga Lilla My-mugg!

Var ute och åt i kväll, soligt och fint på Skeppsbron. Eftersom ungefär varannan fredag är massage-dag blir jag flottig i håret… och då räddar solhatten denna bad-hair-evening 🙂

 

Fina bilder – trevlig text!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag tycker att jag sällan lyckas på bild. Man är ju självkritisk, det där med dubbelhaka och annat häng, rynkor och sånt, ni vet.
Men man har ju levt livet 😀

Otaliga bilder på flera olika ställen tog tidningen Östnylands skickliga fotograf. Det var inte bara jag som skulle vara nöjd, han ville också hitta den rätta platsen och stämningen, kanske de rätta ljusförhållandena, som ÄR svåra att finna då solen lyser stark.

Men jag är mycket nöjd och glad med både bild och text som publicerades i dagens ÖN. Tack mina ”gamla” kollegor!

Foto: Kristoffer Åberg

Den utlovade bilden!

~ Carita Liljendahl ~ 43 kommentarer

Med en Carita som inte bara är klädd i svart 😀

Men lite mörk i sinnet är hon tyvärr och ilskan riktas mot Facebook.
FB har åter valt att blocka mig, så att jag inte kan dela mina inlägg på min egen vägg. Jag bryter mot deras communityregler, men får aldrig svar på vad som hänt och varför jag gör det, då jag ställer frågor till dem.

Helt klart har FB inte resurser nog att svara på användarnas frågor 😦

Någon kan ha anmält min blogg och på pin kiv sagt att den innehåller stötande texter. Men nu tippar jag på att hackers är i farten, för någon hade försökt komma in på mitt konto och FB bad mig byta lösenord och vidta vissa andra säkerhetsåtgärder.

Så på DET sättet funkar FB:s försök att hjälpa, men en förklaring till varför dom då och då blockerar oss bloggare (för jag är inte den enda som råkat ut för det) får vi aldrig.

Härliga försommar!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Jag, den 12 maj 2018.

Vissa dagar har man inte bad-hair-day och då gäller det att passa på.
Bad syrran ta en bild i går då jag var nöjd med min look, och jag har liksom inte ens kommit direkt från frissan.
Jag känner fortfarande av energin som reikin gav mig i onsdags. Vill oftare få sådan om det är så här den verkar då den är som bäst ❤

En gåva till min surfplatta.

Vi var ute och åt med mor i dag, tillbringade fyra timmar på Skeppsbron med mat och dryck i den härliga försommarvärmen. Skönt att det kom en bris från havet, för vi har haft +27 grader i dag!

Från Karamaloo köpte jag en handsydd, afrikansk väska till min iPad.

Nu ska jag skriva några förhandsinställda inlägg som går ut på förmiddagarna under de dagar då jag har som brådast med Nya Östis, alltså måndag, tisdag, onsdag.

I kväll hockey Finland-Tyskland i grundserien i VM. I går spöade vi Kanada med 5–1!

Gamla goda tider!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Vädret där ute påminner mig mer om höst än om sommar.
Blåsten viner i knutarna, ibland regnar det – det är kanske femton grader varmt.

Så istället för att visa folktomma gator roar jag er med en bild från det förflutna. En gammal skolkompis hittade den i sina gömmor häromdagen.

Voj söta öde säger jag!
Vet inte i vilket badrum jag sitter, men om någon vän från skoltiden minns så berätta gärna 😀

Carita kanske 17 år? Eller arton? Har jag köpt vinet själv?
Carita kanske 17 år? Eller arton? Har jag köpt vinet själv? Om jag inte var myndig är brottet i alla fall preskriberat 😀

Femtio år i två bilder

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Nu har jag fyllt år och firats med besked, men än är det roliga inte slut. Nu tittar jag på alla foton från festen, sorterar kort och kollar presenter. Så bra att jag har semester, hur hade jag annars hunnit njuta av allt det här. Så småningom ska det bli tackkort också, men det dröjer ett tag att kolla 700 bilder 🙂 Stort tack till huvudfotograferna på festen, Benny och Christian!
När jag fått allt gjort som hör festen till står ”Adrian III” i turen.