Caritas_hem

Vi er blå og vi er hvide!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Så står det i en rubrik i Hufvudstadsbladet i dag. Finlands herrlag i fotboll är för första gången någonsin med i EM. Vem hade trott att det skulle ske? Jo, jag är som är idiotoptimist har alltid trott det. Samma som jag trodde på 1980- och 1990-talet om hockeylandslaget. Vi vinner säkert guld någon dag. Och det gjorde vi, 1995!

HBL har ägnat mer än sex sidor åt denna historiska händelse, alltså fotbolls-EM för herrarna. Hoppas att damlaget sedan också får lika mycket utrymme. HBL har genom Filip Saxén på en berömvärt sätt lyft fram damidrotten och också sexuella minoriteter, så vi hoppas tidningen fortsätter på den banan.

Flaggan i väntan på kvällens match mot Danmark. Den börjar klockan 19 finsk tid och spelas på Parken i Köpenhamn.
Det har varit mestadels sol i dag men det kom också ett skönt stilla regn och åskan mullrade i fjärran. Det här är utsikten från min balkong då jag sticker ut huvet genom fönsteröppningen i glaset och blickar mot öst.
Här ska det bli mer grönska inom några veckor. Det dröjer alltid innan jag får balkongen helt i ordning. Dels för att jag jobbar så mycket, dels för att jag behöver hitta de växter jag gillar och som trivs här. Då jag inte har bil är frakten av stora blomster inte helt lätt. Får ty mig till syster och vänner i de fallen.

I förgrunden syns ekplantan som borde få ett namn!

I dag är jag mentalt utmattad efter ett möte som vi hade igår. Därför vill jag bara vara hemma och ensam för mig själv. Vissa möten kräver långa förberedelser och ibland får man vara beredd att svara på tuffa frågor. Men i det stora hela gick allt bra, och efteråt träffade jag före detta kollegor på Skeppsbroområdet. Vi åt och drack gott och skrattade mycket åt gamla minnen 🙂

Före och efter möbelflytt

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

I går var det äntligen dags för möbelflytten hemma hos mig. Fick hjälp av Pia, endast två händer räcker inte till då saker ska flyttas. Jag har planerat det här länge, eller så att säga vetat hur jag vill ha det. Men att skillnaden skulle bli så stor som den blev hade jag inte räknat med.

Bild 1 tagen före flytten. Här är det stökigt förstås, innan jag flyttat diverse prylar och kläder till sina rätta platser.

Det är frågan om samma möbler och exakt samma yta som förr, men ändå blev det som ett helt annat rum lite senare.

Bild 2, före flytten. Sekretären som står till vänster och knappt syns på bilden finns kvar på samma plats även efter möbelflytten. De möbler jag flyttade var alltså tv + tvbord, soffa och bord, stora bordet där jag brukar pussla och dess sex stolar samt spegeln som fått annan plats i samma rum.
Bild 1 efter flytten. På alla sätt ljusare och rymligare. Ja, idag lyser också solen in, det gjorde den inte då jag tog före-bilderna i går. Nu är det också lättare att städa i detta rum 😀
Samma rum från lite olika vinklar sett. Jag är mycket nöjd och trivs nu ännu bättre här hemma ❤

Alla saker, och till exempel mina växter, har ännu inte hittat rätta platserna, men – tids nog!

Glad måndag! 10-05-2021

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Hälsningar från balkongen! Nu ska det vända, vädret ska bli soligare och varmare. Kanske inte helt och hållet i dag, några skurar har utlovats. Men imorgon borde vi ha närmare 20 grader.

Påskliljorna har mamma plockat på sin gård, fick dem igår. Samtidigt som jag köpte en hängpelargon till mamma på mors dag köpte jag även två till åt mig själv, så nu har jag fem här hemma 🙂

Glad måndag på er alla!

Vacker vägg, del 134

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Nu då solen lyser in i min bostad på kvällarna kan det se så här fint ut.
Det är nu då solen inte står som högst på himlen och inte heller blir bakom björkarna i dungen på andra sidan gatan.

Pappersstjärnan från julen hänger kvar. Det är lite halvfärdigt och rörigt här och där innan jag får krukor utbytta. Men det här är mitt ❤ hem!

Läste en vits i Året Runt nyss. Den har inget med det här inlägget annars att göra men tycker den var kul ändå 🙂

– Hur trivs du med din nya hörapparat?
– Utmärkt! Jag har redan ändrat mitt testamente fyra gånger.

😀 Glad onsdagskväll!

En liten vrå till är klar

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer

Hittade i går en snygg förvaringsburk för bröd, helt i min smak. Nu får de trälådor med nät som stått här tidigare fylla en annan funktion på ett annat håll i mitt hem.

Här förvaras frukostbrödet. I Muminaskarna finns bland annat surskorpor, det som troligen i Sverige kallas Finncrisp efter ett av varumärkena?

I dag gör jag bara trevliga saker här hemma, sådant som faller mig in för stunden. Lite plock här och där i vrårna, och så ska jag läsa vänners bloggar ❤

Nu råder zen – på EN plats i bostaden

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Tack alla underbara husgägare som deltog i Lovisa Historiska Hus.
Många av er inspirerade mig vad gäller form och färg. Jag vill hålla mig till det avskalade, men har inte alltid levt enligt mina egna regler… ”kommer något nytt in ska något gammal ut”…

Så hösten blir nog rensningens tid. Mycket överlopps har jag inte, men saker som jag inte längre behöver, eller som jag tröttnat på, ska få nya hem.

Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska gå till väga. Skänka bort och sälja via Facebook, eller på något annat sätt. Jag får ta och fundera på saken!

Sekretären städades i dag. Nu återstår att se vad jag gör med de prylar som flyttades bort från den 😀 Kommer säkert något grönt i de två krukor/vaser som står tomma. Lampan till höger gick sönder i dag… få se om den kan repareras.

Ett år sedan flyttlasset gick

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Det finns årsdagar av olika slag.
Dagen då man träffade någon man älskade och dagen man förlovade sig.
Det finns ett datum för dagen då man gifte sig och för dagen då man fick veta att han hade hittat en annan.

Jag tycker inte att att det här är dagar eller datum man ska glömma. Ju mer jag talar och skriver om sådant som gör ont – och även om sådant som känns bra – desto mer respons får jag. Jag är inte ensam med alla känslor och minnen, och jag lär mig leva med dem.

Har också ofta undrat varför det är mer legitimt att minnas någon som dött, att tala och skriva om hen. Medan man inte får minnas och skriva om den man skilt sig från. En människa som ofta utgjorde en viktig del av ens liv under många, många år.

Vissa människor gör allt för att hålla fasaden. De vill uppträda korrekt, visa sina bästa sidor, inte bråka. Man talar om att ta hänsyn till andra.

Det är lättare att sopa saker under mattan och vara glättig. Att prata om svåra känslor, att gråta och rasa och tillåta även fula känslor – det är betydligt svårare.

När jag nu ändå kommit en god bit på väg mot mitt nya liv och känner att jag mår bra gör jag återblickar i bloggen mest för att reflektera över hur det en gång var. Och för att inse att jag klarat mig vidare.

För ett år sedan gick första flyttlasset – via länken kan ni se bilder från den dagen.
Och i dag minns jag det positiva. Hur kul det var att kolla på snygga killar som med gott humör kånkade mina saker 🙂

Just nu trivs jag otroligt bra i mitt hem. Inget är tillrättalagt på bilden, så här ser det för det mesta ut hos mig.
Just nu trivs jag otroligt bra i mitt hem. Inget är tillrättalagt på bilden, så här ser det för det mesta ut hos mig.

När jag nu tittar på bilderna från ett år tillbaka, i inlägget jag skrev den 4 augusti 2014… då är jag glad och stolt över mig själv. Jag har skapat ett fint hem som jag trivs utmärkt i. Jag har sopat ihop spillrorna av allt som slogs sönder, jag går vidare i livet, jag försöker hålla huvudet högt.
Och framförallt – jag försöker förstå att jag i dag är många erfarenheter rikare än förr.