För ett och ett halvt år sedan…

… besökte Anna Blom och Ville Tanttu mitt hem, som då låg på Drottninggatan i Lovisa. Anna och Ville är prisbelönta i många andra sammanhang och även den här dokumentären gav de sig mycket tid att göra.

Jag är bara en av flera som intervjuades, men ändå blev det några timmar under några dagar som vi ägnade tillsammans. Först kom Anna hem till mig, gjorde en inledande intervju och kollade vilka miljöer som kunde lämpa sig att filma.

En recension om programmet ingick bland KSF Medias radio- och tv-sidor i dag.

Det står i recensionen att det är en nyproduktion. Jag vet inte var tidsgränsen för en sådan dras, men mig besökte Anna och Ville i mitten av september 2015 🙂

Sedan dokumentären filmades har mycket hänt i mitt liv. Jag har flyttat och dessutom sagt upp mig från en fastanställning och blivit företagare.

Men det saknar på sätt och vis betydelse, för stolt är jag ju fortfarande över att jag klarade skilsmässan utan att till exempel knapra piller. Och att jag skrev det där tacksamhetsbrevet som jag högt läste upp för terapeuten och ex-maken.

En del av Annas och Villes utrustning.

Orsaken till att jag inte vågade berätta för någon att jag skulle medverka i dokumentären ”Stolthet” var att ett program som gjordes om min blogg i mars 2015 hade stoppats.

Jag kände helt enkelt en stor oro över att krafter åter skulle sättas i rörelse och se till att jag inte heller den här gången skulle få berätta något om mina känslor på tv.

En skena för filmkameran har riggats upp.

Då visste jag inte hur lång tid det skulle dröja innan dokumentären blev klar. Inte heller hur lång tid som skulle gå innan den visas.
Men i kväll gick den ut på YleFem och i morgon lördag visas en repris klockan 14.30. Troligen kan programmet också ses via Yle Arenan.
Försök HÄR.

Det var verkligen en upplevelse att se Anna och Ville jobba tillsammans. De var entusiastiska på ett stillsamt sätt, om man kan säga så.
Jag minns att de fäste mycket uppmärksamhet vid detaljer och hur ljuset föll in i bostaden. Många gånger filmades frekvenser med pappgubben James Bond – Daniel Craig. Vi hade riktigt roligt med honom.

Ville filmade mig också utomhus vid biografen där Spectre skulle få premiär i oktober 2015.

Det kändes märkligt att se resultatet av filmningarna arton månader senare, jag kom ju knappt ihåg vad Anna hade frågat och vad jag svarade.
Flera timmars filmningar blev två minuter på tv och jag hade ögoninflammation då vilket man också kunde se 🙂

Ville placerar ut en mikrofon.
Anna, Daniel Craig och Ville.

Min nyhet var alltså inte större än det här, men jag lovade mig själv då dokumentären gjordes att inte ett pip går ut om den på bloggen på förhand.

Tråkigt för mig som är spontan och öppen att jag inte vågade vara det i det här fallet, men man lär väl sig av sina misstag 😀

Arkivet – mörk eller ljus?

Här har vi en bild av mig som min ex-make tog i november 2012.

November 2012.
November 2012.

Vi var av någon anledning på ett hotell då, tror vi skulle gå på en konsert.
Jag är ganska nöjd med bilden, fördelaktigt fotograferad uppifrån nedåt.
Som ni ser hade jag mörkt hår på den tiden, vilket är min naturliga färg. Några ljusa slingor och en blågul extra test som sattes dit någon gång då vi skulle åka och heja på blågula Lovisa Tor i innebandyn 🙂

I dag försökte jag ta ett foto av mig själv. Men det är helt fördömt att få till en snygg selfie! Som jag sagt tidigare, man blir helt förvrängd i nyllet då man tar bilder av sig själv 😦

Bild tagen den femte mars 2016.
Bild tagen den femte mars 2016.

Så jag var tvungen att spexa till det lite för att få en bild där jag ser någorlunda normal ut. För det var håret jag ville visa. Det är längre nu och tack vare fler ränder till ytan blondare.

Jag var nöjd med håret 2012 men just nu är jag mycket nöjd med den här looken också.

Och som en parentes vill jag tillägga att Adrian Debutsky åter börjat figurera hejvilt i mitt liv. För er som inte vet vem han är rekommenderar jag en titt på debutsky.fi – han är huvudpersonen i mina böcker. Många uppgifter på sidan är föråldrade och bilden gammal… eftersom jag inte författat något sedan 2012… men jag kanske kommer igen med en fjärde bok någon dag 🙂

I dag sa Adrian att det är då märkligt det här med Daniel.
Det är Daniel Craig hit och Daniel Sanz dit… Vad ÄR det som gör de här männen så märkliga?

Eftersom jag har skapat Adrian vet jag att han inte är så purken som han verkar. Men det känns ändå riktigt bra att han reagerar, och visar att också HAN finns i mitt liv ❤

 

Jag njuter av att städa

… och det säger jag med handen på hjärtat. Min första tanke i dag när jag vaknade var ”Jippii, äntligen tid att städa!”
Jag vet, det kan låta falskt, groteskt, kanske rentav som en sjuk tanke 🙂
Och jag har funderat på det här. Varför älskar jag nu att städa när det ibland kändes som pest då jag var gift?

Jag har kommit fram till åtminstone en slutsats.
Nu är det bara jag ensam som grisar i hushållet. Det som är stökigt har jag förorsakat själv. Jag vet också precis hur jag vill ha det, när jag tycker det är tillräckligt städigt.
Och så har jag väldigt få prylar. Vilket gör städningen ganska lätt.

Veckostädning innebär att jag flyttar lite på möblerna också. Och på Daniel. Som inte brukar delta i projektet - han är bra på annat i stället :-)
Veckostädning innebär att jag flyttar lite på möblerna också. Och på Daniel. Som inte brukar delta i projektet – han är bra på annat i stället 🙂

I några av mina tidigare förhållanden uppstod ofta meningsskiljaktigheter under städningen. Det kunde handla om allt från hur ofta man skulle göra det till hur noga den skulle genomföras.

Ska få två väninnor på besök i dag. Men jag städar inte bara därför. Jag torkar, dammsuger och fejar minst en gång per vecka ändå.

Kanske jag trots allt ÄR lite knäpp i huvet 😀 … för jag kan knappt vänta på att jag ska få fortsätta städa i morgon – i arbetsrummet! Det utgör ett lite större projekt av allehanda sortering.

Rågbitar med mjölkchoklad.
Rågbitar med mjölkchoklad.

Från det ena till det andra. Hittade den här nyheten i K-affären i går. Kan verka som en konstig kombination. Rågnachos med mjölkchoklad! Men de var försvinnande goda… köpte två påsar till i dag 😀

På begäran – Bondprylar

Min bloggvän Fru Månsson skrev i en kommentar att det skulle vara kul att se vilka alla Bond-prylar jag har. Kanske också att få veta vilka jag suktar efter.
Fick inte alla saker på samma bild, och en av dem har inte direkt med Bond att göra men nog med min dyrkan av skådespelaren Daniel Craig.

Utöver det jag visar här har jag Bond-tema som omslagsbild på Facebook. Bakgrundsbilderna på mina datorskärmar på jobbet visar också Craig 🙂

Och om det är något jag suktar efter är det förstås att få se Daniel Craig på riktigt. Men eftersom det kanske inte låter sig fixas i all hast kanske jag nöjer mig med att köpa en 007-parfym då jag åker över till Sverige snart.

Planschen från premiären på Spectre i London är nu inramad. Har alla Bond-filmer på DVD förutom den senaste som troligen inte kommit ut än. Så här ser du den första och den näst sista. Utöver det glasunderlag och papp-Bond i exakt den längd Craig är.
Planschen från premiären på Spectre i London är nu inramad. Har alla Bond-filmer på DVD förutom den senaste som troligen inte kommit ut än. Så här ser du den första och den näst sista. Utöver det glasunderlag och papp-Bond i exakt den längd Craig är.
Ett konstverk jag fick av grafikern Maria Ahonen då jag fyllde 50 år. En kortlek, en biobiljett, en cd-skiva med musik från Bondfilmer, en Bondbok, en ölflaska och ett omslag till en Smirnoff-flaska med Quantum of Solace (En gnutta tröst) som tema.
Ett konstverk jag fick av grafikern Maria Ahonen då jag fyllde 50 år. En kortlek, en biobiljett, en cd-skiva med musik från Bondfilmer, en Bondbok, ett vykort, en ölflaska och ett omslag till en Smirnoff-flaska med Quantum of Solace (En gnutta tröst) som tema.
En stor tavla, som figurerat på många bilder hemifrån mig på bloggen och i förgrunden en tidning med massor av artiklar om Bond.
En stor tavla, som figurerat på många bilder hemifrån mig på bloggen och i förgrunden en tidning med massor av artiklar om Craig och om andra som spelat Bond.
Hans finns på väggen i sovrummet också.
Hans finns på väggen i sovrummet också.

Paket i paket

Fick ett spännande paket med posten i dag. Avsändare var två jultomtar i Helsingfors! Säkert Korvatunturi jultomtens medhjälpare.
Det stod inte på paketet att jag inte fick öppna det så jag slet ju ivrigt bort tejpen. Men aj aj, tomtarna hade varit listigare än så, klappen hade paketerats in! Så nu måste jag vänta till julafton… är det inte så?
AAAARGH … hur ska det gå för en nyfiken som jag?
Men här ska inte fuskas, för det finns tomtar som gluttar in genom fönstren också så här års. Och Daniel Craig som håller sitt vakande agent-öga över mig…

Jag är SÅÅÅÅ nyfiken!!!
Jag är SÅÅÅÅ nyfiken!!!

Favoriter

Min favoritblomma, hyacinten. Vet inte vilken färg det blir.
Min favoritblomma, hyacinten. Vet inte vilken färg det blir.
Julstämning. Bilden tagen i det öppna julhemmet Kungsdammen lördagen den 12 december.
Julstämning. Bilden tagen i det öppna julhemmet Kungsdammen lördagen den 12 december.
Och så bjuder jag lite på mig själv :-) Favoriten jag talar om, det är han där bakom <3
Och så bjuder jag lite på mig själv 🙂 Favoriten jag talar om, det är han där bakom ❤ Den här bilden lade jag ut på Facebook för ett tag sedan, men alla ni som läser min blogg är ju inte på Fejan.

Veckans höjdpunkt

… var ju träffen med Daniel Craig ❤
Klart jag var glad för att jag fick sällskap av Marina på bio också.
Vi levde bägge med i filmen, då det var slagsmål var det vi som fick stryk. Och när det var helikopterjakter och bomber som detonerade kändes det som om hela biosalongen skakades i grundvalarna. Dagens ljudeffekter från effektiva högtalarsystem, ni vet.

Värst var några nålstick i den där klassiska stolen som Bond alltid av någon anledning hamnar i, fjättrad så han knappt kan röra sig. Men man vet ju att han klarar sig 🙂 Ändå slingrar man sig i bänken som en liten mask…

Här blir det ingen filmrecension. Jag skulle ändå bara avslöja för mycket av storyn. Och jag ids inte skriva hur mycket jag avgudar den där mannen… det skulle INGEN orka läsa.

Daniel ser lite blek ut och kollar ni noga ser ni en annan biobesökare avspeglas. Han vågade inte gå förbi mitt i fotosessionen :-)
Daniel ser lite blek ut och kollar ni noga ser ni en annan biobesökare avspeglas. Han vågade inte gå förbi mitt i fotosessionen 🙂 Han ser lite bister ut …

Jag var tvungen att beskära bilden lite. Tyckte jag var onödigt mycket lik biet Maja på planschen till barnfilmen. Inte för att jag är randig, men lika rund…

Har ju ändå lovat visa bilder på mig själv. Våga mer, skäms mindre – minns de kloka orden ”var inte för sträng mot dig själv”.

Kanske jag ser ”Spectre” i repris i natt. Vissa utvalda delar av filmen… ❤

Äntligen är han här

… men jag har inte tid med honom i kväll, tyvärr. Det blir rätt sent på jobbet i grannstaden.
På lördag har jag två fester inbokade, så då hinner jag inte heller träffa Daniel. Men han säger att han förstår, och att han tycker det är kul att jag också har andra att umgås med. Även han är ju väldigt upptagen de närmaste veckorna.

Så vi har träff på söndag.

Daniel Craig stars as James Bond in Metro-Goldwyn-Mayer Pictures/Columbia Pictures/EON Productions’ action adventure SPECTRE.
Daniel Craig stars as James Bond in Metro-Goldwyn-Mayer Pictures/Columbia Pictures/EON Productions’ action adventure SPECTRE.

Så många intryck…

… blev det då jag följde med en av stadens hemvårdare under fem timmars tid i dag. Började skriva artikeln men insåg då klockan blev lite över fyra att jag måste låta allting mogna över natten. Så pass många blev intrycken.

På eftermiddagen åkte jag med i stadens bil.
På eftermiddagen åkte jag med i stadens bil.

På förmiddagen var vi säkert en rolig syn då vi kom med tre bilar till den första klienten. Fotografen kom från Borgå i en bil med gamla Borgåbladets logga. Jag körde gamla Östra Nylands bil och hemvårdaren stadens. Och alla var av samma märke, dessutom vita… 😀

Gourmet? Ja, för en singelkvinna :-)
Gourmet? Ja, för en singelkvinna 🙂

Jag har varit väldigt lat med att göra mat till mig själv efter att jag flyttade till egen bostad. När jag i dag under hemvårdsbesöken träffade äldre ensamstående som klarar av att göra mat åt sig själva tänkte jag att nu bör en skärpning ske. Åtminstone för en dag.
Så jag gjorde varma mackor… vilket betyder att jag har mat – eller mellanmål – för två dagar framöver.

Så här ska en tub tömmas.
Så här ska en tub tömmas.

Helt ensam är jag ju inte – beror på hur man ser på saken. Daniel Craig säger inte så mycket, och inte deltar han i matlagning eller städning heller. Men det gör Adrian. I går var det tack vare hans entusiasm som jag vädrade i sovrummet medan jag dammsög bäddmadrasserna och bytte lakan.
I dag var han med mig då jag gjorde de varma mackorna.
Ibland är vi oense men om några saker är vi rörande ense. Man klämmer inte tuber av olika slag på mitten… och av ostbiten gör man inte en skateboardsramp.
Håller ni med?