När allting blir annorlunda

Det händer något varje dag nu. Nya direktiv. När ska skolorna i vår stad stänga? För att dom har stängts i andra städer och i andra länder?
Tillställningar med mer än 500 personer förbjudna. Vad händer om 499 kommer? Vem räknar, vem ansvarar?

Trött på corona. Får man som journalist bli det? Varje timme något nytt i nyhetsväg. Hur många som drabbats, hur många som dött, i vilka länder. Nya restriktioner.

Hemma känns det lugnt att se hur solen fortfarande då och då, trots allt, smyger sig in i bostaden och ger liv åt blommor och blad.

Var går gränsen för skapande av hysteri? Varför följer människor strömmen, tror på allt de läser och hör? Börsen rasar. Agera nu! Skydda dina nära och kära! Stäng dörrar och gränser!

Jag tror att coronaviruset på sikt för något gott med sig, men exakt vad det är kan jag inte säga just nu.

Sol på bladverk.

När arbetsveckan nu snart tar slut, eller i alla fall lugnar ner sig, har jag tänkt baka. Inte för att jag är hysterisk för att brödet ska ta slut, men för att jag tänker att tid för lugnet måste finnas.

Jag har tänkt äta tacos.

En kryssning har inhiberats för min del och det är jag okay med. Min frissa var förkyld och vi sköt fram besöket med en vecka. Också ok.

Livet är lite annorlunda just nu, men på något sätt känns en helg i lugn och ro inte alls fel.

Därmed inte sagt att jag tycker att coronaviruset är berättigat. Jag har också full respekt för alla som nu är rädda eller oroliga för anhöriga eller sig själva och för personer som redan smittats 😦