Ett inofficiellt matchreferat

I dag jobbade jag inte för tidningen då jag var på innebandy. Vi turas om med en kollega, han skrev i dag och jag sköter matchen i morgon eftersom Tor har två hemmamatcher denna helg.

Bilden är tagen med min mobiltelefon, jag tycker den blev hyfsad!

Jag jobbar ju inte heller längre för Tors innebandy, så i princip kan jag skriva vad jag vill om matchen. Åtminstone på min blogg 😀 Allt det jag inte skulle kunna skriva i tidningen.

Dessutom betalar jag inträde till matcherna då jag inte jobbar, så att jag med gott samvete kan vara en ”huligan”, eller i alla fall en högljudd supporter.

I dag gjorde domarna allt de kunde för att gästande Tikkurilan Tiikerit skulle vinna. Tor åkte på de flesta utvisningarna, ibland av orsaker som en supporter med blågult hjärta inte alls förstod. Kunde inte gästerna träna lite mer, skaffa sig muskler så de inte ramlade omkull av minsta lilla tackling? Alternativt sätta stenar i fickorna för att få mer tyngd.

Då tigrarna tacklade våra oskyldiga små änglar så att de utan vingar gjorde en flygtur över sargen, med buller och bång ska ni veta… då fungerade varken visselpipa eller armar för domarduon.

Vi var utvisade hela arton minuter, det vill säga nästan en hel period, men starka tillsammans red vi ut stormen och vann slutligen matchen med siffrorna 7–4.
Två mål gjordes i numerärt underläge. De smakade extra gott 😀
Domarduon såg ilsken ut, men att underkänna de där målen täcktes den ändå inte 😀

Nu toppar vi tabellen och har tre matcher kvar i grundserien.
I morgon möter vi tabelltrean Rangers. Då blir det inget inofficiellt referat här utan något mer sakligt i torsdagens tidning.
Om domarna då är dåliga skriver jag troligen endast ”domarna hade en något oklar linje”.

Åter en rysare

Lovisa Tors innebandylag i division kan verkligen det där med att ge spänning åt fansen.

6-2 blev 6-6 i fulltid men lyckligtvis sedan 7-6 i förlängningen.

Och domarna var precis sådana som de ska vara i matcher – osynliga.
De utvisningar som gavs i tredje perioden då allt hettade till var motiverade – detsamma kan man inte säga om utvisningarna i går.

Men nu har förlusten varit och farit – i dag suger vi på segerkaramellen.

Så här ser det ut innan  spelarna springer in på planen och Lovisa Tors hemmamatcher börjar .
Så här ser det ut innan spelarna springer in på planen och Lovisa Tors hemmamatcher börjar .

Heta känslor

… var det många gånger i matchen mellan Tor och SB Welhot.

Ställningen var 3-3 vid fulltid och vid 60.00 fick Tor dessutom en utvisning. Och under förlängningen blev det en utvisning till… och ett segermål för Welhot som kändes både snopet och lite orättvist då bara 40 sekunder återstod av matchen.

Ibland finns det dagar då man tycker att man gärna skulle skära sönder domarduons bildäck.
Men å andra sidan, inte hade jag velat att de här domarskrällena hade stannat kvar i vår stad.

Jag kanske bara skulle ha frågat dem på vilket lotteri de vunnit sina domarkort. Eller om de RIKTIGA domarna hade insjuknat och så plockade man två gubbar från gatan som aldrig tidigare satt sin fot på en innebandyplan. Eller kanske motståndarna hade kidnappat de riktiga domarna, bakbundit dem och satt två av sina egna spelare att döma matchen?

Jag borde nog börja skriva två olika matchreferat. Ett sakligt för tidningen och ett osakligt men så mycket roligare på bloggen 😀

Här är det jag som bestämmer, säger mannen i röd blus. Alla i Tor får utvisning. Ni får inte vara dumma mot dom i svarta kläder!
Här är det jag som bestämmer, säger mannen i röd blus. Alla i Tor får utvisning. Ni får inte vara dumma mot dom i svarta kläder!

Om en domares utseende

En av domarna i matchen Tor-NST.
En av domarna i matchen Tor-NST.

Jag brukar sällan fästa uppmärksamhet vid domarnas utseende i innebandymatcherna. En bra domare är egentligen en osynlig domare. En sådan som ingen blir förbannad på.

En del av de domare jag sett i innebandyligan i år har sett, förlåt mig uttrycket, lite töntiga ut. Men det handlar ju bara om min smak och glad ska jag vara så länge dessa domare inte dömer MITT utseende…

Nåväl. I dag tyckte jag att en av domarna (de är alltid två på planen) var ganska snygg. Observera att jag säger GANSKA. Men det är något manligt över honom. Skäggstubben kanske.

Min man blir aldrig arg då han får höra att jag tycker nån annan man är snygg. I dag löd hans kommentar så här: ”Skulle det inte vara bättre om han var ful och bra, än snygg och dålig?”
Och vad kunde jag annat än ge maken rätt 🙂

Och hur gick det i matchen? Äh, Tor förlorade 3-6.

Min nya telefon saknar knockouthandske och stekmätare för julskinkan

Huh-huh! Inte visste jag att den nya familjemedlemmen Nokia E7-00 skulle vara SÅ krävande. Den har pockat på min uppmärksamhet hela dagen. Blipp och blopp säger min lilla bebis. Den pensionerade telefonen ligger bredvid bebisen på arbetsbordet och suckar lite i stil med vad-var-det-jag-sa, allt nytt är inte bättre.

Men jag ser nog också att gamlingen är nöjd. Och jag tog det som ett rop på hjälp av kommunikatorn att den ville gå i pension då displayen sade upp kontraktet.

Jag kom slutligen i kväll på att det går att stänga av bebisen, lika väl som det går att ringa och skicka sms med den nya telefonen. Allt det där med videoeditering, redigering av bilder (ni vet, man kan sätta in pratbubblor, förvränga nunorna på dem man fotograferat osv.) är ju helt kul. Att ringsignalerna är uppdelade i mapparnas mappar var också häftigt men utbudet var så enormt att jag inte orkade traggla mig genom det.
Det enda jag saknar hos bebisen är: bankomatfunktioner (t.ex. sedeluttag), promillemätare, digital stekmätare för julskinkan, blodtrycksmätare, stegmätare, elvisp och en liten knockouthandske som jag i ett oövervakat ögonblick skulle kunna rikta mot usla domare i Tors innebandymatcher.