Vad var det jag sa?

Den frågan – utmaningen – har Orsakullan hos sig i dag den 29 juli.

Det är ord som jag förknippar dels med så kallade besserwissers, dels med dem som inte vågar ta risker eller vara positiva. Det är alltid lättare att välja den negativa vägen, eller att inte hoppas och tro för mycket.

Men orden kan förstås tolkas på många andra sätt också. Den som har dåligt minne kan fråga sig ”vad var det jag sa?”

Elisamatilda har paus några veckor på Fem en fredag. Hon har lovat återkomma fredagen den 19 augusti.

I dag har jag jobbat med texter, betalat tidningens fakturor, skrivit en massa jobbrelaterade mejl, plockat undan ren tvätt och kör nu en ny tvättmaskin. Så här går dagarna.

Jag har nästan bara Skyltar för Skyltsöndag i mitt bildarkiv för bloggen (skönt att ha det garderat). Så den enda opublicerade allmänna bild som jag hittar är det nyaste paret av Feelmax barfotaskor som jag köpte för några veckor sedan. Då jag äntligen hittade ett par svarta. De jag köpte 2021 var rosa…

Ingen bild från utomhusligget!

Man ska ju skriva lockande rubriker 😂
I går kväll, eller mitt på natten egentligen, tänkte jag ”varför tänker jag bara att jag ska sova på balkongen, varför GÖR jag inte det?”… Och så gjorde jag det. Släpade ut en madrass, kuddar och mitt täcke och där sov jag sedan med fönstret öppet. Vaknade då postbilen kom klockan två och senare av gräsklippare och nån som bankade på ett bygge och mopeders knatter före halv nio.

Men vem låter sig störas av sånt? När himlen är blå, fåglarna kvittrar, det är första lediga dagen av tio från jobbet och en sval bris blåser in över mig. Men som sagt, nåt foto blidde det inte.

Min syster och jag skulle ”bara” till kyrkogården för att plantera blommor i dag. Vi har väntat och väntat och väntat på svalare dagar. Men de tycks inte komma, +19 från morgonen förvandlades till +26 på dagen.

Från torget blev det besök i ett antal affärer längs Drottninggatan, och i en av dem hittade jag dessa barfotaskor. Fanns inte svarta så jag tänkte ”nämen tusan, jag måste väl kunna ha NÅN annan färg NÅN gång”…

När vi sedan hade ”kutat” runt ett tag blev vi hungriga och det kändes helt rätt att i lugn och ro äta favoriträtten pepparschnitzel på Skeppsbron.

Gästbåtshamnens lilla kiosk, den så kallade infobyggnaden, ska senare i år ersättas med en ny, mer ändamålsenlig. Där ska det bli en terrass med utsikt över havet, där man kan dricka kaffe eller äta glass.
Det var stekande hett på gravgården. Jag har ibland svart humor och dristade mig att säga ”på kyrkogården fanns två levande personer, min syster och jag, de övriga fanns under jorden”. För vi var de enda tokstollarna som planterade blommor där i hettan. Vi hade väntat hela juni på att det skulle bli svalare men tycks inte bli, så nu planterade vi tagetes och murgröna på pappas grav och tagetes på en annan.

Jag hoppas att blomstren kan simma, eller att det inte dör av för mycket vatten, för jag gav dem så mycket jag vågade. Då värmeböljan fortsätter är det dags att kolla hur blommorna mår, senast på söndag.