Men hej! Hur ska man tänka då man får en tvål som gåva?
Att det är en liten vink – att man luktat svett?
Eller att den lilla fina burken passar bra för alla piller man behöver när man blir gammal 😀
Jag tackar min vän för gåvan som kom från Grekland.
Och hon förstår min humor. Vi skämtade om precis det här då en annan väninna fick en likadan. Luktar vi SÅ illa?
Jag hoppade på cykeln strax före klockan tio i morse. Tog mig till busstationen där resebyrån som arrangerar Nya Östis läsarresa var på Lovisabesök. IngSva gör sina årliga besök här och på andra orter, för att berätta om sitt reseutbud överlag. Nu hade bolaget också köpt en ny buss som visades upp.
Jag behövde få tankarna bort från en hemsk mardröm som jag hade i natt 😱 I den blev jag levande begravd. Den klaustrofobiska känslan fanns kvar långt över en halvtimme då jag vaknade vid femtiden. Jag kunde inte ens sluta ögonen utan att känslan återvände. Allt var mörkt i gropen, någon skyfflade mull över mig… att inte kunna röra en fena, men veta att personen som begravde mig ändå hade sett till att jag skulle få luft för att tvingas ligga där och bara tyna bort…
Tänk att känslan av drömmar kan hänga kvar så länge… Det gör ju inget om man drömt något härligt… men det här var verkligen en förfärlig dröm.
Dagen fortsatte ändå i trevliga tecken då ett brev från Sverige nådde mig. Det hade varit på väg en lite längre tid då adressen på kuvertet var fel, men i lilla Lovisa hittar man mig ändå så posten ska ha tack för det.
Och tack till bloggaren BP ❤ Jag blev överraskad och mycket glad för häftet och klistermärkena som hon sände, både som uppmuntran och tack för att jag varit länge med i utmaningen Skyltsöndag som hon förvaltar.
Tanken var att jag skulle få ett vykort från en resa. Efter många om och men hittades ändå inget sådant. Men frimärkena var redan köpta. Så min väninna gjorde så här i stället 🙂 Flaskan kom ju inte med posten förstås, men gåvan var väldigt uppskattad!
Jag har skrivit ganska många korta och glättiga inlägg den senaste tiden. Glädjen och humorn i dem har kommit från mitt hjärta. Jag vill vara sann och öppen på den här bloggen, så på det sättet har det inte varit någon polerad yta jag visat.
Men visst har jag djupa tankar också. Ännu för ett år sedan gick livet i berg-och-dal bana efter skilsmässan. Den var ju ett oerhört hårt slag för mig och jag undrade hur jag skulle kunna leva vidare utan den person vid min sida som hade betytt allt för mig.
Men med facit i hand känner jag faktiskt lycka och tacksamhet för allt jag mer eller mindre tvingats ta mig genom.
Det låter som värsta klyschan när någon säger ”det som inte dödar gör dig starkare” och då man är mitt uppe i sin sorgeprocess kan man inte se annat än just den. Man kan bara ta en minut eller en dag i taget och det räcker.
Men minuterna blir timmar som blir dagar, veckor och månader. Såren läker sakta men säkert.
Med tiden kommer tryggheten och jag känner att jag klarar vad som helst i dag. Jag har ett mod och en styrka nu som jag inte hade haft om jag inte hade gått GENOM hela processen.
Jag har inte sopat den under mattan, inte försökt ta mig över, under eller förbi den.
Jag känner att jag har skrivit och pratat mig fri från allt som gjorde ont. Och den jag är i dag skulle jag inte vara utan processen. Den krävde tid och ganska många uppoffringar på flera plan. Men den var värd precis allt.
Hade det inte blivit skilsmässa kanske jag hade varit lika lycklig som jag var fram till den första maj 2014. Men nu blev saker och ting inte som jag förväntade mig då. Däremot fick jag något annat i stället. Jag har fått uppleva så mycket nytt och träffat så många härliga människor. Allt det nya hade jag inte fått om jag levt kvar i äktenskapet.
Dessutom ser jag nu varje ny dag som ett litet äventyr. Om jag vill kan jag köra fort och hojta av skräckblandad förtjusning i alla kurvor och backar.
Men jag kan också ta det lugnt, för jag trivs ensam med mig själv. Här hemma får jag vara precis den jag är.
Vi hade länge pratat om att Snede skulle få största delen från det syskrin jag köpte för ett knappt år sedan. Jag skulle ju bara ha några rullar tråd och synålar. Behöll även säkerhetsnålar men resten gav jag bort. Nålar och annan rekvisita som hör ihop med symaskiner, vad gör jag med dem då jag inte äger en symaskin? 🙂 Och flera trådrullar fick hon också.
Som tack hade hon med sig de här underbara stjärnorna som hon hade pysslat ihop själv. Besök gärna hennes blogg och gör som jag, beundra hennes idérikedom. Här är bara ETT exempel på vad hon pysslat ihop, finns mycket annat om du tittar runt där.
Tack snälla Snede@Bar 26!
Fick det här paketet av svärmor i går. Mitt hjärta blir varmt och tårarna tränger fram varje gång någon ger mig en kram, en liten present eller några vänliga ord.
Jag har alltid haft lätt för att gråta men tror ändå att jag de senaste sex, sju veckorna gråtit mer än tidigare under två sammanlagda år.
Gråten helar, jag vet det. Och jag skäms inte över mina tårar, de visar att jag bara är en människa.
Jag tror på änglar. Dom finns överallt. Vissa människor är som änglar, de som vet precis vad jag behöver just nu. De som har förmågan att känna empati och att visa det.
Den här morgonen börjar också med solsken. Regn har utlovats mot eftermiddagen men just nu gläds jag åt strålarna som värmer.
Har ingen aning om hurdan den här dagen kommer att bli. Vet inte mycket om min framtid. Därför tar jag en dag i sänder och lever på hoppet om att jag någon gång i framtiden ska få känna lycka igen.
Jag har fortfarande svårt att begripa det som skett. Efter sjutton lyckliga år, nästan sexton som gift, tar allt helt abrupt bara slut. Jag anade ingenting, fick inga klara budskap om att den andra parten var missnöjd.
Den första maj slog blixten ner. Jag fick ett knytnävsslag i magen och en slägga i skallen. Det kändes som om livet slogs i tusen bitar.
Nu sopar jag upp spillrorna och lappar det som lappas kan.
Sätter min tilltro till alla änglar som finns där ute. Hjälp mig, snälla.
I dessa tider då man talar om att bloggare borde börja betala skatt måste jag understryka några saker.
På min blogg ska det inte finnas några annonser. Alltså inga blinkande extra rutor med uppgifter om produkter och priser. Inga ads (advertisements).
Jag får heller inte betalt av någon för att berätta om produkter jag köpt.
Om jag får gåvor av någon kan jag förstås visa bilder av dem här. Men inte för att de som gett mig gåvorna har bett om att jag ska visa dem på bloggen.
De saker jag lottar ut här har jag själv köpt om inte annat nämns.
Kort och gott – om det någon gång kommer att hända att någon vill att jag marknadsför produkter här – och OM jag faller till föga och gör det – då kommer det tydligt att framgå ur texten.
Det blev en lång inledning – bara för att jag skulle visa en bild på gåvan jag köpte åt mig själv i går. En inhemsk serie med rengöringskräm, fuktighetskräm, ansiktskräm och ett serum. Betalade för två produkter, fick två på köpet och utöver det ett magnetarmband som jag ska visa bild på en annan gång.
Gissa om jag blev rörd då jag fick den här teckningen? Killen som jag hade samlat tomma värmeljushållare åt, för att hans skola samlar sådana och är med i en tävling, hade frågat sin mamma vad tycker den där tanten om. Hans mamma hade svarat att hon tror att tanten gillar blommor. Och då hade killen knåpat ihop den här teckningen.
Hans lillasyster ville också vara med på ett hörn så hon ritade hus och solar och människor på sin teckning.
Hela dagen har teckningarna glatt mig. För mig som inte har några egna barn som överöser mig med teckningar blev de här bilderna dagens finaste skatter.
Och en sak till! Uppe i högra hörnet hade killen klistrat en liten bild med texten Great job! Hans mamma säger att han inte kan engelska och därmed inte visste hur rätt perfekt allting blev med den lilla knorren 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 