grubblerier

Tomatodlingen och ängsblommorna

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Från små frön som odlades i våningshuset i våras… till enorma plantor i växthuset. Och här kommer tomater i massor 🍅❣🙏 Tillsvidare alla gröna, men – tids nog!

Grannen Pia har låtit så blommor och de utgör en vacker liten äng i en odlingsspalt och därifrån kan vi plocka blommor då och då, när vi vill.

Jag ångrar inte för en endaste sekund det val jag gjorde, att flytta till det gamla huset.
Samtidigt känner jag oro inför framtiden, och det har inte med USA och presidentvalet där att göra. Inte med Ukraina heller. För det som händer där kan jag inte påverka.

Min oro handlar om mitt eget liv. Men jag tror att alla känner så någon gång då och då. Hur ska jag klara mig då jag blir äldre? Hur ska jag kunna och orka hjälpa nära och kära? Hur ska jag klara min ekonomi?

Jag försöker säga till mig själv, då jag grubblar över dessa frågor. Du har bara den här stunden, den här dagen. Gör det bästa du kan av det och strunta i alla veckor som ligger framöver.

Drömmer du mycket?

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Och framförallt? Minns du när du vaknar det som du har drömt?

Jag drömmer otroligt mycket. De flesta drömmarna är knasiga och då jag berättar dem för någon vän hör jag hur konstiga de låter 😀
Jag har sällan mardrömmar, men de få gånger per år som de kommer har de bland annat handlat om att jag blivit levande begravd eller att någon håller fast mig och pinar mig på olika sätt.

Då jag vaknar minns jag det mesta som jag har drömt. Klart att det kan finnas sånt som jag har drömt, men som jag inte alls minns 🙂 Ibland antecknar jag drömmarna, eller som sagt – berättar dem för någon och då stannar de på ett annat sätt i minnet. Annars bleknar ju drömmarna rätt fort.

Det här är ett postcrossingkort som jag fick från Ryssland. Det är charmigt, tycker jag. På något sätt lite drömskt. Får igång fantasin. Väcker minnen från förr.

Och det är lite så som min hjärna funkar. Där virvlar en massa saker, i synnerhet innan jag ska somna. Jag tänker på allt möjligt och lite till. Nutid, dåtid, framtid. Ibland är det grubblerier, ibland bara olika minnen.

Kan man stänga av sånt? För ibland är det lite irriterande med alla tankar som flyger runt då jag helst av allt skulle vilja finna ro och somna och sedan sova ostört hela natten 😴

Allehanda tankar

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

… dyker upp då man är ensam, eller kanske främst då man har tid att ligga och tänka, det vill säga då man är isolerad och sjuk.

Nu låter ju de där två sista orden dramatiska, men visst är det lite så det känns för en människa som annars är van att vara i farten, ute bland människor.
Det kan vara bra att stanna upp, ta det lite lugnt och vila. Men de där grubblerierna är väl ändå onödiga? Mitt i natten, då man absolut inte kan åtgärda nåt 😀

Den här bilden tog jag den 15 april, men den kunde likaväl ha varit tagen nu på hösten.

Jag bor ju helst ensam, men delar gärna vardagen med andra, och varför inte med en likasinnad man. Det är roligt att dela tid med andra, att gå ut och äta tillsammans, på innebandymatcher, resa bort för några dagar, kanske se en bra film.

Att dela tankar, allt från rädslor och oro till glädje och hopp, med någon annan – det känns viktigt för mig. Så nu då jag har varit lite mer ensam än vanligt i min förkylning här hemma, då har bloggen visat hur viktig den är. Här får jag hälsningar från när och fjärran, och det bästa med bloggarna är ju att vi läser och kommenterar precis då vi själva har tid. Ingen som pockar på uppmärksamhet eller blir sur om svar inte kommer genast.

Heja bloggarna och tack alla vänner ❤

Grubblerier

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Finns det något mer onödigt än att ligga och grubbla i nattens mörka timmar?
Vanligtvis sover jag gott, och jag är tacksam för att jag har förmågan att sova tio-elva timmar om jag så vill.

Förra natten låg jag ändå och grubblade över en timme.
På saker jag inte kunde åtgärda då.

Bland annat undrade jag varför jag ännu inte fått mina skattedeklarationspapper fastän jag påmint skatteverket om det. Tänk att man måste PÅMINNA om sånt! Grrr 😦

Grubblade också över min nuvarande lokala e-postadress. Har hört att den kanske upphör att fungera i maj. Måste kolla upp! Om den gör det övergår jag till gmail.
Kollade redan adresser i dag och skapade en ny. Men jag kunde inte välja carita.liljendahl@gmail.com för den var upptagen. Märkligt! Finns tydligen någon annan som heter Carita Liljendahl.
Så om ni får mejl från den adressen är de inte från mig!

Den nya reservadress jag skapade trodde jag inte var möjligt att få tillstånd till. Men jepp. Jag kan heta Carita Bond 🙂

Det gäller att se det lilla positiva i vardagen. Som att tulpanerna står raka ännu efter två dygn :-)
Det gäller att se det lilla positiva i vardagen. Som att tulpanerna står raka ännu efter två dygn 🙂