Nä, så här grönt är det inte längre, men nästan! Bilden togs den 13 augusti vid Rosenparkens strand.
Det har varit varmt för årstiden, +17 som bäst och sol. Frågar någon mig får värmen fortsätta till jul 😀 Jag är ju inte den som ropar hurraaaa, nu kom det snö, nu kan jag hoppa på skidorna. Fastän jag nån gång i vintras hotade med att kanske köpa ett par skidor och staka runt i Kapellparken.
Den som lever får se!
Hos Elisamatilda har veckans frågor temat Trevligt. Alla frågor är faktiskt svåra för mig, i sin enkelhet. Det är sällan jag direkt finner svar.
Vad är det trevligaste någon sagt till dig i veckan?
– Att jag är en god vän, och många tackar för att vi varje vecka gör en fin tidning, Nya Östis.
Hur gjorde du veckan lättare för någon?
– Försöker alltid hjälpa där jag kan. Handlar med min syster till min mamma, senast i går. Hjälper kolleger på jobbet genom att svara snabbt på deras frågor. Försöker alltid uppmuntra, tacka och vara glad.
Vad fick dig att le?
– Karl Fredrik på Österlen är ett program som får mig att le, såg det i går.
Vad är ett trevligt möte du haft från veckan?
– Det blir många trevliga möten, de flesta per telefon. Då talar jag om möten, pratstunder, människor emellan. Snart ska jag ha ett Teams-möte med tre kolleger, de brukar också vara trevliga.
Vad är en trevlig kväll för dig?
– Samvaro med en eller flera vänner. God mat och dryck. En ledig kväll med telefonen på ”stör ej”.
I dag har jag kollat semesterstugor och hotell och allt möjligt annat. Jag ska hålla fem dygn ledigt i augusti och kanske åker bort från Lovisa ett par nätter. Men vem vet. Kanske det hela slutar med att jag sover över på vår camping här i stan i stället 😀
Kollar också olika sängmodeller. Behöver en som kan stå året om på balkongen. Jag har redan hittat en hopfällbar madrass som kan användas både där ute men även inne som bord eller fyrkantig stol. Den är också lätt att baxa in i ett skåp.
Projekt och funderingar på gång alltså!
Den nya blomman är något slags ….-klocka… minns inte längre vad den heter.
Det finns knoppar på blomstren i bakgrunden, så än åker de inte i soporna 🙂
Sov till halv elva i dag. Tänk att man har den ”tonårsförmågan” kvar 🙂
Eller tja, jag behöver minst tio–elva timmar sömn för att ta igen mig då jag haft långa arbetsdagar under veckan.
Sedan var jag med syrran på stan och storhandlade. Fyllde på förråden så att jag inte behöver handla de närmaste dagarna och var också i bokhandeln. Där köpte jag ett pussel till mamma 86 år (hon ville ha ett för att sysselsättning och hjärngymnastik) och ett pussel till mig själv.
Växlande vyer, alla kvällar. När solen hade gått ner såg det ut så här i går.
… önskar jag er alla med bilder på varierande utsikt. Så här kan det se ut då jag sitter i soffan och ser på tv.
Dagen innan, i tisdags den 19 juni, var det mulet ett tag, men väldigt många kvällar har jag faktiskt den här våren och sommaren haft fina solnedgångar.
Himmelen utanför mina fönster, och utsikten överlag, är alltid fin.
Den bjuder på variation och jag trivs ❤
Kloka ord från Haemin Sunims bok ”Allt du kan se när du saktar ner”.
De alldeles vanliga timmarna i livet är många fler,
än de ovanliga.
Vi köar på stormarknaden.
Vi lägger timtal på vägen till och från jobbet.
Vi vattnar våra krukväxter och ger våra husdjur mat.
Lycka innebär att hitta ögonblick av glädje i dessa alldeles vanliga timmar.
… som jag nu ser utanför mina fönster… inspirerar mig varje dag.
Då jag ser molnen jaga runt där, ändra karaktär.
Kanske jag borde starta en MOLN-serie också 😀
Kan också se en figur längst till höger som lite förvånat iakttar figuren i mitten. Och om den i mitten inte är en svamp så kanske en hund? Man ser ju nosen. Hunden ser ut som om den mässar, eller skrattar? 😀
Vad ser du?
Är ett minne från en grillkväll i augusti.
Det här är ett förhandsinställt inlägg. Om allt går enligt planerna landar vi åter i Finland om två dagar, fredagen den 8:e september.
Det här blir inte någon ny serie 🙂
Men i lördags då vi tog oss hem från Skeppsbron var himmelen så här fin. Solen hade gått ner, eller höll på att göra det, och spred sina sista fina färger.
Att hitta något blått borde ju inte vara svårt. De finns blå scillor och säkert en och annan krokus i naturen än. Men jag har inte riktigt varit på alerten när det gäller veckans ord, så nu får det i sista stund bli en närbild av en stor vas som jag har hemma. En av de få färgklickarna som finns bland allt det svarta, vita, grå och bruna 🙂
Och så tar jag till en arkivbild från valborgshelgen då himlen var klarblå. Något blått finns det säkert också bland ballongerna 🙂
Fler bloggare som är med i Veckans Ord hos Sanna hittar du här. Scrolla neråt på hennes sida, där finns listan.
Himmel och pannkaka, brukar man säga, men någon bild av en pannkaka blev det inte. Jag hade faktiskt en sådan på ett minneskort, men det kortet raderade jag i morse!
Den här utmaningen snappade jag upp av Gemsofmylife och hos henne finns listan med ord för hela året.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 