Orkade jobba nästan full dag i dag. Medicinerna gör mig trött. Jag är ju inte riktigt på topp ännu, mitt i kriget mot basiluskerna. Men jag har planer på att gå segrande ur striden.

Fördelen med mitt jobb är att det förhållandevis fritt. Har jag övertidstimmar kan jag med gott samvete gå tidigare någon dag. Och jag har bra chefer, som tycker man ska vila då man är sjuk. Vilket kan tyckas vara något självklart, men alla chefer ser inte med blida ögon på anställda som är borta från jobbet.

Och om det finns någon fördel med att jag blev sjuk är det väl att jag hittade Åke Edwardsons bok ”Huset vid världens ände”. Det gick smidigt att köpa den som e-bok.

Jag minns hur förtvivlad jag var 2009 då jag läst ut hans senaste bok ”Den sista vintern”. Jag trodde att kommissarie Erik Winter dog där i slutet. Men jag antar att författaren bara behövde en paus från skrivandet och från sin romanfigur.

Det är en njutning att läsa Edwardsons texter. De är nästan poetiska. Och hur hemska saker han än låter inträffa i boken blir detaljerna aldrig för bestialiska. En röd tråd av humor går också genom hela boken.

Så även om det stundvis känns som om hela jag håller på att förvandlas till ett grönt piller finns det en tröst i att ligga där med Zlatan (ipaden heter så) i sängen. Erik Winter är tillbaka, han lever!