Sårbart med svajigt nät

Vi har liksom inget skyddsnät, då nätet (internet) pajar…
Externa hårdskivor i all ära, men de kan inte rädda allt.

Vi hade tidningen nästan klar, målsnöret var synligt på sista rakan.
Plötsligt försvann en mapp där alla sidor fanns…
Något slags uppdatering var på gång, även Messenger (som är vårt arbetsredskap på vi alla jobbar hemifrån) haltade.

Efter en kvart återvände mappen. Den berättade inte var den hade varit, men skrämselhicka gav den i alla fall mig.

Jag säger bara… utan att vilja vara en domedagsprofet… någon dag kraschar ”allt” och vad gör vi då?

Östra Tullgatan i Lovisa.

Några bilder från min vardag måste ni ju få. På skrivbordet vid datorn är det alltid så stökigt med en massa papper, föredragningslistor, anteckningsblock, telefon, pennor…

Här är jag på väg hem från affären. Försöker varje dag ta en paus och promenera lite. Och som vanligt… inte en människa i sikte! 😀

Fina små träd utanför huset där jag bor. Till vänster Östra Tullgatan, rakt fram Chiewitzgatan som är min adress. Men jag bor inte i det röda tegelhuset.

Solen sken nästan hela dagen i dag. Ett par grader minus. Snart är det november. Tiden rusar.

Mitt jobb är ju verkligen en livsstil. Inte undra på att jag inte träffar en partner.
Jag har tänkt på det där med att jobba hemma. Det är så fantastiskt skönt att få bestämma över sin tid. Disciplin behövs förstås, men det har jag.

Däremot har jag varit med om situationer där en annan människa sagt ”du kan ju ta hand om disken, städa, köra tvättmaskinen, hänga och sortera tvätten, handla och tillreda mat” osv. ”Du är ju ändå hemma, det går där på sidan om”…

Nej. Det går inte där på sidan om. Min bostad ser ibland ut som en rövarhåla med saker överallt, för att jag inte gjort något annat än jobbat. Då jag jobbar nio timmar hinner jag inte städa, laga mat, tvätta, sortera kläder.

Så den partner jag eventuellt någon dag träffar ska jag inte bo ihop med.
Han ska också förstå vad mitt jobb går ut på och vad det betyder för mig.
Känns inte särskilt sannolikt att den partnern finns…

BRÖÖÖÖÖL.

Fem en fredag, UPPKOPPLING

Veckans frågor hos Elisamatilda i Fem en fredag gäller uppkoppling.

När var första gången du kopplade upp dig mot Internet?
– Jag tror att det var 1997 på jobbet på dåtida tidningen Östra Nyland, och ganska fort skaffade jag egen dator, kanske. 1997 skrev vi de första mejlen med min dåtida make som bodde i Sverige.

Var ”hängde” du i början av din internettid?
– Det är jättesvårt att komma ihåg. Facebook fanns ju inte då och inte bloggade jag på den tiden heller. Man surfade väl runt på olika sidor, tyckte att sökmotorer som Yahoo och AltaVista, och tyckte att internetvärlden var oändlig 🙂

Vilken var din första e-postadress?
– Det minns jag inte heller, men jag tror det var mitt namn + dnainternet.net som hörde ihop med lokala telefonbolaget.

Vem skulle du vilja träffa på riktigt som du endast känner online?
– Bland annat många av mina härliga bloggvänner!

Vem i din närhet är minst uppkopplad?
– Min 85 år gamla mor 😀 Hon har en dator och kollar innebandymatcher via den ibland, men det kan gå veckor att hon inte använder den och inte har hon en smarttelefon heller.