intervju

Tiden gick fort, Journalisten kom ut!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Den här intervjun gjordes den 24 november. Inte tycker jag att det var SÅ länge sedan. Så fort som texten kommer ut på webben lägger jag ut en länk i ett nytt inlägg här, så att den som vill läsa artikeln kan göra det.

Hanna Nordenswan som är reporter har själv jobbat på Östra Nyland för länge sedan. Hon är väl ungefär trettio år yngre än jag, och det var under den tiden då hon hade gått ut gymnasiet som vi var kolleger en tid.

Hon fick precis allt jag svamlade om helt rätt. Det blev en mycket personlig och bra artikel, jag fick läsa den innan den gick i tryck men behövde inte rätta någonting 🙂

Hanna till vänster och fotografen Linda Varoma till höger. Linda känner jag också sedan ganska länge, en superduktig fotograf men hon är också bra på att skriva kolumner både på finska och svenska.

Efter att Linda tagit bilder av mig frågade jag förstås om jag får ta en bild av henne och Hanna så att jag kan berätta om artikelpaketet de gjorde. De gjorde också en gallup med fyra personer och frågade om de känner till Nya Östis.

Annars har jag idag nästan förfrusit fingrarna då jag skrapade fram lånebilen. Minus 22 grader har vi och jag är inte den som vill stoppas av polisen, som jag faktiskt råkade möta i dag.

”Jaahas rouva, olette näköjään saaneet iglunne liikkumaan” – jaha frun, ni tycks ha fått er iglo att röra på sig…

Nej, jag kör aldrig med en rullande iglo, det vill säga en bil som är täckt med snö, särskilt högt lager på taket, och med endast en liten glugg att titta ut genom på vindrutan 🤣

Och när jag äntligen hade fått upp värmen i mig själv och bilen rullade jag in på mammas gård för att ge mat åt fåglarna, och då höll jag på att förfrysa fingrarna igen. Men, jag tinade upp!

Arbetsvy och regnskydd

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Länge sedan jag visat en arbetsvy! Oftast är ju vyn på jobbet densamma, det vill säga någon av mina tre datorer här hemma 😀

Det har varit härligt väder i dag. För jag tycker om då det kommer regnskurar som rensar gator och torg och luften, om det varit kvalmigt. Ett par gånger har det åskat i dag, men smällarna och bullret har inskränkt sig till några få. Efter regn kom också sol, och så ska det vara. Regnar det en vecka i sträck, är mulet och bara +10 grader… då blir jag lite knäckt.

Jag hann precis hit till Monumentsparken fem i ett. Hade en träff, en intervju här, klockan 13. Kunde stå i regnskydd under trädkronorna. Intervjun handlade i liten utsträckning om pågående kommunalval. Vår egentliga valdag är söndagen den 13 juni. Skulle ha varit den 18 april men sköts fram på grund av pandemin.

När man väntar sig soligt väder…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… och så öser regnet ner och det blåser upp till storm som på hösten.
Ja, då får man bara säga ”det är finländsk sommar det”.

Snabb test av kamerainställningar i regnet.

När jag tog mig till intervjun lyckades jag hålla paraplyet så att det inte vände sig ut och in. Men vattenmassorna forsade över fötterna och in i skorna…

Eftersom intervjun bokades förra veckan då det var soligt och varmt hade jag sett framför mig hur jag skulle fotografera killen som jag intervjuade. Det skulle finnas gott om tid att pröva sig fram, ta en massa olika bilder med teleobjektivet.

Men Moder Natur ville något annat. Det hade i och för sig nästan slutat regna då intervjun var över och fotograferingen skulle börja. Men det duggade fortfarande och droppade massor av vatten från träden 😀

Finsk sommar. Och ett intervjuobjekt som varit med om allehanda olika väder i sitt eget jobb på radio och tv. Så visst gick det bra ändå. Visar bilden sedan då artikeln har varit i tidningen.

I intervjuns tecken…

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… kan man äta och dricka gott 😀

Nachos med salsa och ost. Nam-nam!

Vinglaset kom inte med på bilden, men fördelen med det här jobbet är ju att jag inte har en arbetsgivare som säger att jag inte får ta alkohol då jag jobbar.

Arbetsgivaren Carita säger till arbetstagaren Carita att ta du bara ett glas eller två om du så vill, huvudsaken är att jobbet blir gjort!

Intervjun skrivs i morgon 😀

Full fräs hela dagen…

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

… så det får bli en arkivbild från inredningsaffären, eftersom jag inte kommit för mig att fotografera något annat under dagen. Ja, alltså jag tog bilder till en intervju, men dem kan jag inte sätta ut här 🙂

Symbolik? Vi kan alla vara stjärnor i våra egna liv 🙂

Dagen har varit full av möten och arbetsuppgifter. Morgondagen ser rätt likadan ut, men jobbet är givande. Gäller bara för mig själv att reglera, så att jag får in lite vila i schemat också.

Träffade i dag härliga människor som flyttat från andra sidan jordklotet till Finland. Det är inte alltid bättre i ett land där solen skiner och naturen är vacker, om människors liv försvåras av korruption och kriminalitet.

Resten av kvällen är det bara tv-soffan, tidningar och böcker som gäller.

 

God morgon!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

… sade jag till världen då jag tog den här bilden kring halv nio på morgonen.
Det är utsikten från mitt köksfönster.

Den där lilla gröna pricken tror jag är en ängel, för där fanns nog inget fordon med grön lampa på gården i bakgrunden.
Den där lilla gröna pricken tror jag är en liten ängel, för där fanns så vitt jag såg inget fordon med grön lampa på gården i bakgrunden.

Ni som känner mig vet att jag inte tycker om gardiner, så jag har inga sådana, inte ens en kappa, i köket. Persiennerna får vara nere på det här sättet, men inte slutna ens till natten.

Förmiddagen har börjat med ett litet översättningsjobb. Senare i dag ska jag föra kvitton, fakturor och andra viktiga papper till min bokförare. Sedan gör jag en artikel om en förening som ska jubilera och så är det redaktionsmöte.

Helsinki here I come

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Det är inte hit till Fiskehamnen jag ska i dag, men i Helsingfors byggs det massor just nu.
Det är inte hit till Fiskehamnen jag ska i dag, men i Helsingfors byggs det massor just nu.

Har en intervju i Helsingfors i dag. Alltid lika roligt att åka dit, fastän jag inte skulle vilja bo där.
Den här bilden tog jag i våras i Fiskehamnen där det sedan dess byggts mycket till. Överlag byggs det massor i vår huvudstad just nu.
Det talas mycket om att det är dåliga tider, men det oaktat finns det pengar att bygga. Och att man bygger både bostäder och affärscenter, kontor, nya vägar och hela faderullan måste ju betyda att framtidstro finns?

Så här fint blommar det…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… fortfarande i Tranbrunnsparken i Lovisa. Vi har haft +16 grader och sol i dag så man klagar inte. Det fina vädret lär fortsätta i morgon.

gronska

Ställvis har det varit så kallt om nätterna att de som åkt iväg tidigt med sina bilar tvingats skrapa is från rutorna.

I kväll jobbar jag hemma med en intervju med en östnylänning som bor utomlands. Sådant sköter man praktiskt via mejl.
Dessutom fortsätter jag i sakta mak sortera prylar. En del försöker jag få sålda via Facebook, böcker kanske går bäst på ett loppisbord.
Det enda jag behöver köpa till bostaden är en spegel till hallen och ett datorbord som ersätter den mycket provisoriska lösning jag i all hast gick in för då jag flyttade hit … för tre veckor sedan … TÄNK! Tre veckor har jag redan bott här 🙂

 

Äppelkaka och kvällens konstalster

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Tycker muggen med julmotiv var söt i sammanhanget.
Tycker muggen med julmotiv var söt i sammanhanget.

Gjorde en 70-års intervju i Lappträsk i dag och mannens hustru hade bakat en vidunderligt god äppelkaka. Grädden var ju som pricken på i:et. I mina hemtrakter kallar man det ibland snömos 🙂
Och som ni säkert ser så är bilden tagen med en bättre systemkamera.

Kvällens alster från konstkursen däremot är tagen med mobiltelefonens kamera och här syns kanske drygt hälften av hela alstret. Så det är inte en detaljstudie men inte heller en bild av hela tavlan.

Ja hän sanoo: Sulla on ihanat kiharat.
Ja hän sanoo: Sulla on ihanat kiharat.

Började i dag åter med en gråsvart botten. Sedan målade jag dit lite blått och grönt på måfå. Hade en idé om att måla en kropp, men insåg ganska fort att en sådan blir det inte.
Sedan tog jag med rött och gult, orange och brunt. En kvinnas hår och en antydning till ansikte började framträda. Nej, nej, nej tänkte jag… jag får inte till det där med ögon, näsa och mun…
Då vände hon på klacken. Håret började framträda. När en halv timme återstod av kursen började jag forma hans hår.
Det såg fruktansvärt naivt ut. Trodde faktiskt att det här skulle bli den första kurskvällen då jag inte fick något till stånd. Tycker inte heller tavlan är min bästa, men man måste ju få ha en del bottennapp också 🙂

Plötsligt var han bara där. Med slutna ögon. Han håller om mig och säger att jag har underbara lockar…
Är det så här konstterapi fungerar? Målar jag suggestopediskt så som någon vän här sa?
Jag fattar ingenting själv – inte mer än att det känns helt underbart att bara låta penseln löpa, färgerna blandas och vänta på vad som ska formas under två timmars tid.