jobb

Härliga vilda blommor!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Fick månadens papper till bokföringen och diverse andra ärenden skötta. Fint att ha vänner som ställer upp med skjuts, på cykel får man inte allt gjort på en dag och i +28 graders värme kan det till och med vara hälsovådligt att cykla långt 😀

Men klaga ska vi inte. Jag tänker på den mörka, kalla och långa vintern och är nu så glad att sommaren med sin grönska och sol och här.

Lupiner och liljekonvaljer.

Pia hade med sig blommor från Moder Naturs famn. Min älsklingsblomma liljekonvaljen doftar starkt, men härligt!

Två möten på raken. Tidningens läsarfest närmar sig, veckans redaktionsmöte var välbesökt och många bra idéer dök upp. Ännu återstår lite koordinerande jobb, frilanskontakter och annat innan jag kan koppla av med en sval dryck!

Fint väder…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… men jag har inte hunnit ut den här dagen. Det är dagen innan tidningen ska ut och dessutom är det fullmäktigemöte i kväll. En onsdag i månaden är det inte ovanligt att jag jobbar 10 timmar, försöker ha två timmar paus på eftermiddagen.

Väcktes av gatuarbetena klockan sju och det har varit ett ihållande surr och buller hela dagen. Ibland kan jag ha fönstret öppet men oftast inte på grund av stanken och bullret. Men men… det är ett övergående fenomen.

Som sagt, har inte hunnit ut i dag, bara gått ut på balkongen ett par gånger.
Lite frisk luft får jag då jag tar mig till fullmäktigemötet i kväll.

Vikarien kommer allt mer in i jobbet. Än återstår massor för henne att lära sig, men den här veckan har hon redan varit en stor tillgång.

Märker att jag inte har så mycket mer att skriva än … jobb, jobb, jobb. Tidningen vars framtid jag brinner för.

I morgon väcks jag med buller och bång…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Om inte alla tidningsdagar är hektiska så är åtminstone en av tre det, och den dagen var kanske i dag.
Texter, texter, texter. Mejl, telefonsamtal, möten.
Men jag känner att den här lokaltidningen har en viktig uppgift att fylla. Så jag hoppas att vi är många som ska orka länge till ❤

Jag satt i kyrkoparken en kort stund och försökte ta in våren. Soligt, lite blåsigt, ganska svalt. Kring +8 grader. Min hemstad är fin ❤

Var på ett jobb här på eftermiddagen.
På kvällen njöt jag på min balkong. Där var det +20 bakom glasrutorna och nejlikorna doftade så gott i sina krukor.

Delade hiss upp med en av killarna som gör badrumsrenoveringarna i dag. Han frågade om oljudet stört mig. ”Hmmm, jaa, tja…” han verkade så trevlig att jag inte kunde säga annat än att ”jag hade gärna sovit på lördagsmorgonen lite längre än till klockan åtta, men nej… jobba på ni bara… inte stör ni mig”…

Va fasiken? Varifrån kom den kommentaren?
I morgon lovade han väcka mig med buller och bång… Då ska dom borra och vi är utan vatten några timmar 😀

Härligaste av härliga tider nu!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Även om det är rätt kallt ute ännu i dag, så lyste solen från en mycket klarblå himmel. Trädet jag tog bild av finns på gården där jag bor.
Det är riktigt blågult! Hejar nog alltid annars på Sverige, men inte i dag då ni spelar i Euro Hockey Tour mot Finland 😀

Det har blivit en del jobb i dag. Bland annat sidplanering och lite textredigering.
Sover bättre om jag vet att allt inte är ogjort i morgon 🙂

Men jag ska också sitta på balkongen och läsa, jag ska pussla och pyssla här hemma.

Det räcker alltid med att göra sitt bästa. Jag hinner få ihop vissa saker och kläder till Röda Korsets insamling, jag hinner städa lite också. Men det som jag inte hinner med nu kan vänta till en annan gång 😀

Nu vänder allt – det är ja till livet!

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Då jag har datum- och sifferminne är det svårt att glömma årsdagar. Den 30 april och den första maj 2014 var förfärliga dagar i mitt liv. Då gick det upp för mig att mannen jag på den tiden älskade och såg som mitt allt hade en annan kvinna bakom min rygg.

Helt klart färgade det där under långa perioder mitt liv, men bit för bit har jag kommit bort från det. Jag har fått ett nytt härligt liv, ett utmanande jobb, nya vänner – jag trivs ensam i min hyreslägenhet. Kan inte ha det bättre!

Men de förbaskade datumen kommer jag ändå ihåg. Så det är bara att acceptera det. De här datumen finns i mitt liv, såsom också många andra bättre datum, utgör de milstolpar av olika slag.

I dag flög det något slag av fan-anamma i mig.
Hur mycket har jag inte fått kämpa? Hur mycket tvingas jag inte fortfarande kämpa för att människor ska se mitt rätta jag?

Jag tror att det trots allt finns rättvisa i världen och att det kommer en dag då jag inte längre behöver känna att jag har alla de där starka krafterna emot mig som en del personer för fem år sedan sa att skulle förgöra mig.

Det är bara att låta tiden jobba och att lita på att livet bär. Det finns en plats på jorden och en livsuppgift för mig. Förmodligen också en ny livskamrat.

Nu vänder allt. Efter fem år. Livet – här kommer jag ❤

 

Vacker vägg, del 117

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

De här väggarna finns hemma hos mig själv. Så fint då solen lyser in på kvällen ❤

Spetsgardinen bildar sitt mönster på en redan mönstrad tapet.

Det är fint väder ute men hela förmiddagen och halva eftermiddagen går vid datorn då torsdagens Nya Östis produceras och kommande tidningar planeras. Det blir många telefonsamtal, dels intervjuer, dels kontakter med frilansare, många mejl och Messenger-meddelanden.

Men snart ska jag ut i solen. Tillsammans med en kollega ska jag besöka andra, före detta kollegor, i Borgå och gratulera dem till deras nya utrymmen. Ska bli spännande att se hur dom har det på sin nya adress!

I intervjuns tecken…

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… kan man äta och dricka gott 😀

Nachos med salsa och ost. Nam-nam!

Vinglaset kom inte med på bilden, men fördelen med det här jobbet är ju att jag inte har en arbetsgivare som säger att jag inte får ta alkohol då jag jobbar.

Arbetsgivaren Carita säger till arbetstagaren Carita att ta du bara ett glas eller två om du så vill, huvudsaken är att jobbet blir gjort!

Intervjun skrivs i morgon 😀

Våren, våren! Vart försvann du?

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Våren visade sig bara på lördag och söndag här. I dag har vi endast +3 grader. Himlen är grå. Det kom lite snö natten mellan måndag och tisdag.

Skönt att få jobba inomhus. En liten översättning. Annars massor av texter som ska ut till torsdagens tidning. Planering av kommande tidningar, ett jobb som pågår vecka ut och vecka in.

I dag är det 41 år sedan min pappa gick bort. Vi ska föra blommor till hans grav. Här på bloggen hyllar jag hans minne med den här uppsättningen som jag fotograferade på vårmässan i lördags.

Det är också Mikael Agricola-dagen, finska språkets dag. Agricola verkade i Pernå, som i dag hör till Lovisa. Numera heter våra sammanslagna församlingar också Agricola svenska församling.

Våren och värmen, solen och alla blommor… kom tillbaka!

Riksdagsval på gång

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Förhandsvalet har börjat i Finlands riksdagsval. Egentliga valdagen är söndagen den 14 april. Jag får se när jag röstar, kanske vore bäst att göra det redan nu, men det känns lite festligare på den egentliga dagen.

Många planscher är rätt intetsägande och ställningarna är fula. Men det är tack och lov inte avgörande saker sist och slutligen 😀

Dagarna rusar som snälltåg, det har varit otroligt mycket att planera och stå i med för morgondagens tidning. Telefonerna (jag har två) har gått heta. Jag hoppas på en lugnare fredag och att resan till vårmässan i Helsingfors på lördag blir fin 🙂

Vacker vägg, del 115

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Fåglar som påminner om att nu är det vår.

Väggen hos en av frissorna i stan. Där jag senast varit och färgat håret på ekologisk väg.

Det går undan med våren nu, jag vet det. Fastän jag tillsvidare inte sett en enda krokus eller tussilago. Det var minusgrader i morse, det blåser rätt kallt. Men solen lyser från en blå himmel nu då klockan är 16.30 och temperaturen är +4.

Jag har otroligt mycket jobb just nu, med tidningen mest men också en liten översättning. Möten tre kvällar på raken. Allt har hopat sig. Det blir för mycket ibland och det är då som det känns lite trist… att missa allt som händer ute i naturen.

Dessvärre växer där inte pengar på träden där ute, pengar som jag kunde plocka för att klara av att betala hyra, skatter, el, försäkringar, mobiltelefon, dator, pensionen m.m.

Bra har jag ju det ändå, då jag är min egen herre/kvinna. Ingen betald semester, ingen betald sjukfrånvaro, men ett annat slag av frihet som är värd allt det slit jag ibland känner att jag har 😀