jobb

Vacker vägg, del 112

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ett minne från ridskolan i Jerez i Andalusien dit förra läsarresan gick.
Planerna kring följande läsarresa har börjat, men de som vill med får ge sig till tåls ännu ett par, tre veckor innan den annonseras ut.

Annars kan jag säga att jag är nöjd med systemet där jag har separat arbetstelefon och då jag börjat hålla fast vid att jobba endast vissa tider om vardagar och någon enstaka timme på veckosluten.

I dag hälsade jag på ett par ”gamla” kollegor på eftermiddagen och försköt därför en del av jobbet till kvällen. Känns bra att kunna styra jobbet själv, och jag tycker att jag har blivit bättre på att både prioritera och delegera.

Lite dålig har jag varit på att ta bilder i min vardag i Lovisa.
Bra därför att ha arkivbilder att ta till.
Ska försöka skärpa mig i morgon 😀

 

Disciplinen håller!

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Har också i dag jobbat på fasta tider, stängt av arbetstelefonen och slutat kolla mejl efter klockan 17. Jag fick det viktigaste gjort mellan 8.30 och 17, och det ska ju räcka 🙂

Jag hann också med vistelse utomhus 45 minuter och fick ett steg klart för att snart kunna börja använda telefonsvarare. Begriper inte varför det där med röstbrevlåda kopplad till smarttelefon ska vara så svårt att inte en tekniskt bevandrad (dit jag räknar mig själv) klarar sig med direktiv från operatörernas webbsidor…

Den här bilden togs i går. I dag har vi haft klarblå himmel och sol. Ganska mycket dripp och dropp, men våren lär ändå ta tid på sig. Vi får säkert stå ut med vinter en dryg månad ännu på dessa breddgrader.

Nu ska jag sätta mig ner vid pusslet!

Stenläggningen nästan klar

~ Carita Liljendahl ~ 39 kommentarer

En månad har det tagit att få bryggan och stenläggningen nästan klar. Svettigt värre 😀 Några hus har jag byggt här och där, en fyr och ett par båtar är också nästan klara. men mycket återstår. Bland annat att skapa himmel och hav 😀

Ett utomordentligt sätt att koppla bort jobb och andra ”måsten”. Den här dagen har jag varit extra känslig och blivit ledsen ett par gånger.
Att vara en high sensitive person har sina sidor. Men det har också sina fördelar om man lär sig hantera HSP på rätt sätt.

Det var ett tag sedan jag grät, men i kväll föll några trötta ledsna tårar.
Jag tränger inte tillbaka dem, förnekar inget, försöker bli bättre på att förstå mig själv varje dag.

Fler vinterbilder

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Restaurang Kapellet och Kapellparken i vinterskrud, minus tio grader och sol. Vackert, tycker jag, fastän jag längtar till våren och sommaren.

Varje dag går jag förbi det här lilla trädet med snötäckta grenar som står invid ett av våningshusen på min väg från hemmet till affären. Varför har jag inte fotograferat det förr? 😀

Dagen började med textrespons till en prao-elev. Hon jobbade på distans såsom nästan alla andra på Nya Östis gör. Bra gick det och jag gav henne gott omdöme, och en text av henne finns i nästa tidning.

På kvällen nepalesisk mat, som jag fått smak på, tillsammans med två väninnor. I morgon har jag tänkt sova länge och hålla ledigt från det redaktionella. På söndag väntar åter både översättningar och sportreferat.

Men jag är tacksam. Fortfarande. För att jag får styra mitt jobb själv. Och för att jag haft och har många inspirerande uppdrag.

Ytterligare Tor-rekvisita

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag har redan en blågul halsduk som min mamma stickat, en blågul mössa som en annan supporter stickat, en supporterflagga och nu då även denna handduk. Spelarna i laget har också sådana prydligt radade på sina stolar vid sargen. Jag vill ju inte vara sämre 😀

En handduk att torka svetten på vid det krävande pusslet är ju bra att ha, eller hur? 😀

Fyra timmar vid datorn får räcka på en söndag. Skrev om gårdagens match, det blev tyvärr förlust i förlängningen. Men vi kvitterade till 4–4 sju sekunder före fulltid och fick således med oss en poäng.

Ett par översättningsarbeten slutfördes också i dag.
Nu ska jag ge några timmar åt pusslet som jag i går avancerade rätt bra med.

Läget på lucia-afton

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Jobbade nästan tolv timmar i går. Skrev ut fullmäktigeartiklarna i dag och hade ett möte, men efter det har jag inte gjort så mycket annat än pusslat och sett på tv.

Tar sovmorgon i morgon, har massage på eftermiddagen – skönt!
En del små jobb på veckoslutet, men julkortspyssel ska det också bli.

Just nu är det mörkt nästan hela dagen, nästan ingen snö, ganska halt på sina ställen – inte undra på att orken tryter.

Det kallas demokrati, det ÄR demokrati!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

När jag sitter på fullmäktigemöten på jobb för lokaltidningen kan jag ibland drabbas av inte så positiva tankar. Jag har redan jobbat sedan nio i morse, också med en massa kommunala beslut… och nu sitter jag på ett utdraget fullmäktigemöte där den ena ledamoten efter den andra ber om att få säga sitt.

Tänk om jag somnar och slår hakan i bordet eller huvet i kameraobjektivet…

Jag undrar om de direktsända mötena gör att ledamöterna upplever att de är i TV och att vissa anföranden i talarstolen därför är extra pompösa och långa.

Men så tvingar jag mig tänka om. Vi lever i en demokrati. Jag ska vara tacksam för att vi FÅR säga vad vi tycker. Jag skäms lite där jag har suttit och tänkt bara på mig själv och funderat när JAG ska få gå hem efter en lång dag.

Nej, jag har ännu inte somnat under ett enda möte. Men här sitter jag längst bak i salen och studerar människors ryggar.

Under en förhandlingspaus går jag hem. Skriver en webbartikel eftersom papperstidningen kommer ut först om en vecka.

Jag beundrar granen på torget och vår lilla gran hemma på gården. Och påminner mig själv om att jag ska vara glad för att jag har ett jobb och för att vi lever i ett land där fred och demokrati tillsvidare råder.

Lovisa torg med sin gran.
Min hemgård har också en liten fin gran i år ❤

Nu är jag åter kreativ!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
När jag såg den här ängeln på Skeppsbrons julmarknad visste jag att hon ville flytta hem till mig. Nu hänger hon på dörren till min lägenhet. Har hon inte en bra min? 😀 Här bor jag! Har du inget uppmuntrande att säga, kom inte och stör. Eller typ… jag har överseende och förlåter allt, hur mycket skit ni än slänger på mig.

Tack vare stöd av några nära vänner samt av nära och kära, är jag åter på banan efter det skäll jag råkade ut för nyligen.

Jag känner att kreativiteten återvänder. Jag har många idéer för min blogg och har planerat flera kommande inlägg.

Jag fick också ny ork i jobbet efter en svacka på ett och ett halv dygn. Under några mörka stunder tänkte jag att vad är meningen med att ta en massa skit då man gör sitt bästa hela tiden… men vännerna fick mig som sagt på banan igen.

Och även ni som kommenterar på min blogg – varmt tack för ert engagemang ❤ Många av er känner inte mig personligen, vet inget om mitt förflutna. Ni låter er inte färgas av, och nås inte av rykten.

Ni som följt min blogg länge torde ha en ganska riktig bild av mig eftersom jag skrivit här om både medgångar och motgångar, vardaglig glädje och sorg.

Lovisaviken. En båt har tagit sig ut från Skeppsbron efter att inre viken frusit till.
Skeppsbrons julmarknad var välbesökt.

Jag är måhända överambitiös men jag har så många julbilder nu att jag senare i dag ska fortsätta med serien ”Nedräkning till jul” som jag hade i fjol.

Inte mycket kvar…

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… men ganska svårt! Gillar ändå utmaningen. Har sorterat alla bitar enligt form, det är ett sätt som funkar för mig att se var de kan passa in då färger eller motiv inte längre säger så mycket.

Följande pussel väntar redan 🙂 Men då det här blir klart får det ligga på sin plats några dagar.

Tiden rusar. Tänk, snart är november slut. Efter jul och nyår blir det ljusare, vi går mot en ny vår!

Den här tiden är många  drabbade av influensa,  vilket drabbar små arbetsgemenskaper hårt. Jag ska försöka ta det lugnare några dagar, har ekologisk frissa på lördag, ska bli spännande med ljusfärgning 🙂
Nej, vi färgar inte juleljus till julen, men mitt hår ska få en ny nyans.

Nästa veckoslut öppnar De traditionella julhemmen i Lovisa. Där hoppas jag finna stunder av lugn och ro.

Somt rasar ner, annat hopar sig

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag känner mig lite som Gibraltar nu. Allt hopar sig över mig som regnmolnen över toppen där.

Började i morse med nyheten om att finska skolans innertak rasat in. Byggnaden verkar vara ett veritabelt fuskbygge, den är inte mer än tre år gammal, har redan fuktproblem och nu kom taket ner.

Man kan dra till sig allt möjligt från regnmoln till arbetsuppgifter.

Sedan har det rullat på hela dagen vid datorn. Korta pauser för matlagning, men det var mörkt då jag började jobba och mörkt när jag kanske slutar vid 19-tiden. Man vet att man lever 😀

Frågan är kanske hur länge man lever då arbetstakten är hård. Då tid att återhämta sig inte syns på den närmaste kalendersidan.
Att skriva eller säga högt att man känner sig otillräcklig kan slå helt fel. Skvaller om att ”hon inte mår bra” kan börja sprida sig.

Om ni hör sådant behöver ni inte tro på det 🙂 Jag älskar det jobb jag har i dag, det säger jag ofta och till många. Dessutom skäms jag inte längre för att lyfta fram saker jag ser som problem, eller sådant som  jag vet att jag är bra på.

Ändå finns det ju alltid saker jag kan bli bättre på.
Det är att prioritera, delegera och i vissa fall att bara strunta i grejer då resurserna tar slut.