En bild kan säga mer än tusen ord.
En chokladstång kan man nog också äta upp själv 🙂
Svetten rinner, fläkten surrar. Nu har jag jobbat fyra timmar redaktionellt.
Ska ta en paus, eventuellt ta mig ut med nya kameran.
kärlek
Vänner ger krafter
I går var jag ute på mat och dryck på restaurang Ölvin med min vän Dimi.
Att få prata om allt mellan himmel och jord, utan att behöva känna sig konstig på nåt sätt, det känns otroligt värdefullt. Lätta sina hjärtan och utbyta åsikter kan man ju inte göra ensamma via spegeln 🙂
Efter fyra år av olika former av förföljelser och trakasserier, vilka dessvärre inte ännu slutat helt, känns det ändå skönt att vissa cirklar börjar sluta sig.
Jag tror dels på karma, dels på att sanningar kommer fram, även om det kan dröja rätt länge ibland. Tiden arbetar för sig själv, att ha tålamod är ett måste, och den förmågan har jag mer eller mindre tvingats utveckla under de senaste åren.
Det finns alldeles säkert sann kärlek nånstans där ute, även för mig.
Elbilar, trasmattor och regnbågsfolk
Ja, det har regnat massor i dag. Men rubriken syftar inte på det 🙂
Vi gick ner från +26 till +15, byiga vindar och regn.
Men det hindrade inte invigningen av Lovisa stads nya elbilar. Kort nämnt om dem på Nya Östis webb här.
Trasmattorna på Alexandersgatan har fräschats upp! Klart att de slits med åren, men nu är de nya och fina igen.
Jag stödjer och står upp bakom alla regnbågsfamiljer och HBTIQ-personer.
Respekterar också att andra kan ha andra åsikter om saken. Jag försöker inte omvända dem, säga att jag har rätt och de har fel.
Men det oaktat antyds det åt mig på sociala medier att jag borde tänka efter, lyssna på dem som förstår bättre… Är det lika med ”dem som inte tycker som jag, dem som tycker kärlek över alla gränser är fel”? Människor säger på fullt allvar att barn inte kan förstå något om homosexualitet.
Barn förstår mer än vi nånsin tror. För barn är många saker naturliga, som för vuxna känns onaturliga.
Har du skaffat ny karl redan?
Den frågan fick jag av en dam som ringde upp mig i går. Hennes ärende var ett helt annat, men i samband med att hon frågade hur jag mådde kom också frågan ”har du skaffat ny karl redan?”.
Nu tog jag faktiskt inte alls illa upp, men frågan väckte en del tankar inombords. Hur skaffar man en ny karl? Ordet ”skaffa” låter lite märkligt. Men många talar ju också om att skaffa barn. Som om det vore hur lätt som helst att göra det.
Man FÅR väl barn om så är meningen? Men en karl, honom får man ju inte bara så där. Och jag vill varken få eller skaffa vilken karl som helst.
Jag har det bra som jag har det. Vilket jag också svarade åt damen. ”Jag vet inte ens om jag vill ha nån ny karl”.
Visst hade jag kunnat förklara varför jag resonerar som jag gör, men jag vet inte om hon hade orkat lyssna. Vänskap, som kanske utmynnar i kärlek, skulle kännas bäst. Jag är inte längre aktivt med på någon dejtingsajt. De funkade bra då jag behövde få mod att träffa nya människor efter skilsmässan, men i dag ger de där sajterna mig inte längre något jag vill ha.
Så nej, jag har inte skaffat nån ny karl.
Men om någon trevlig sådan dyker upp, någon som är på samma våglängd som jag, kanske han kan bli en bra och ny vän.
Att fasta, städa, välja, reflektera
Jag brukar alla vardagar lyssna på programmet Andrum i radion. Den ger för det mesta fina visdomsord att tänka på längs dagen. I dag handlade det om fastetiden, som också kan innebära att vi tänker på allt onödigt vi omger oss med.
Vissa dagar känner jag ett märkligt illamående. Det är inte fysiskt och beror således inte på för mycket eller för lite mat och dryck, eller på förkylningen.
Jag har insett att jag påverkas av andras illamående på sociala medier och väljer därför nu aktivt bort den delen. Jag kunde gå ut ur till exempel Facebook om det inte var för journalistjobbet. Vi länkar våra nyheter bland annat där och får nyhetstips den vägen.
Men jag slutar med att läsa de negativa trådarna där allt från rasism till annat hat och illamående florerar.
I Andrum talade Christer Romberg också om alla onödiga prylar vi omger oss med. Jag har städat bort mycket sånt under snart fyra års tid och jag kommer dagligen att se över vilka saker jag behöver och vilka jag inte behöver. Detsamma gäller vänkretsen. I den mån det är möjligt vill jag helst umgås med människor som sprider kärlek och energi.
Skyltsöndag, den 4 mars 2018
I går lördag fylldes Lovisa torg av människor som vill tro på en bättre framtid, inte minst med tanke på flyktingpolitiken i vårt land. På plats fanns toppolitiker, allt från partiordföranden på riksnivå till stadsfullmäktiges ordförande. Solen sken, människor sjöng och höll tal. I samförstånd.
De som tycker att Finland bör fortsätta med sin hårda flyktingpolitik har uttalat sig bland annat via social media, ofta anonymt, men de fanns inte på plats på Lovisa torg.
Mycket medmänsklighet visades på torget i Lovisa i lördags.
Jag fortsätter vara otroligt stolt över att vara Lovisabo ❤
Och förresten jo… höll på att glömma… Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP!
Mycket kärlek i Lovisa i dag!
Demonstrationen om en rättvisare flyktingpolitik lockade hundratals deltagare till torget.
Här bland andra, min vän Dimi och hennes dotter.
Jag har sparat några av skyltarna till i morgon då det är Skyltsöndag 🙂
Men jag säger som stadsfullmäktiges ordförande Otto Andersson, under veckan som har gått har det känts extra fint att vara Lovisabo ❤ Budskapet om kärlek och fred har verkligen spridits över bred front. Utvisningen av den irakiska familjen har stoppats, åtminstone tillfälligt. Folk öppnar sina plånböcker för att hjälpa till, men framför allt öppnar så otroligt många sina hjärtan.
Lagar ska följas, men det måste finnas rättvisa. Framför allt måste förhören med flyktingar göras på rätt sätt. Tolkarna ska vara kunniga, inte bara några som försöker tjäna pengar på sina jobb, och som sänder i värsta fall använder Google Translate och struntar i hur det går för flyktingarna…
Din för alltid
Ett sådant fint program på SVT2, det blev direkt en ny favorit!
Jag har varit gift två gånger, och tror inte det blir en tredje gång – men kanske bäst att aldrig säga aldrig 😀
Första äktenskapet varade ett år, och jag kunde mycket väl för egen skull berätta varför allt havererade. Men av hänsyn till släkt och vänner till den ex-maken låter jag bli.
Det andra äktenskapet varade från 1998 till 2014. Sjutton år tillsammans, sexton som gifta. Men det var inte heller DET jag tänkte skriva om.
Det var bara tankar som blev ett sidospår.
Men det var så underbart att se människor som hållit ihop länge. Både i med- och i motgång. För livet har ju inte alla gånger varit lätt för de här paren heller.
”Din för alltid” – ett underbart program som bjuder på både skratt och tårar.
Tyckte det var så fint då Preben tröstade sin fru då hon ängslades inför hans död. ”Jag försvinner ingenstans, jag har ju lovat att stanna kvar”. Han talade om kroppen som bara är ett skal efter döden och om själen som flyger ut genom fönstret – det som är det eviga livet.
Den här dagen…
… blev plötsligt så brutalt annorlunda.
Den började med frukost, fortsatte med jobbförberedelser, sedan en intervju, affärsbesök, en kopp kaffe på Hörnan och trevliga diskussioner med vänner där, hem och skriva artikeln klar…
… och så slog jag på teven strax efter klockan 15 …
Det konstiga var att jag kände på mig att något hade hänt…
… men terrordåd i Stockholm! 😦 … nej!!!
Jag bodde där 1998, gick på Drottninggatan nästan varenda vardag, har vänner som bor i Stockholm och som jobbar i närheten av platsen där terrordådet skedde…
Finns inga ord att beskriva det jag känner nu… Följer med nyheterna i Sveriges TV4 hela kvällen och halva natten, antar jag…
Skrev en lokal nyhet, för att även vi från Lovisa berörs av det här.
Men det var svårt att väga orden …
Samtidigt som jag vet att ”alla” vet vad som hänt, folk tar bilder och videosnuttar. All slags information sprids som en löpeld. Att förstå vad som är sant och vad som är rykten är svårt.
Det går inte att vara tyst om det här, att tiga ihjäl terrordåden…
Jag tror på öppenhet, på diskussioner, och på det faktum att människor ofta öppnar sina hjärtan och blir mer eniga i kärlek än nånsin efter sådana här vansinnesdåd.
Men klart att främlingsfientlighet också frodas. Frön till skräckscenarier sås.
Vad kan man annat än att mana människor till lugn, mera kärlek ❤ och mera öppenhet – vi ska inte låta oss skrämmas.
Och kom ihåg, källkritiken.
Många änglar
… behövs för att vaka över oss.
Och änglar, de finns.
Känns skönt att tänka på dem nu när det är så oroligt i världen, så mycket ondska och hat 😦
Och olyckan som drabbade det ryska planet och den fantastiska kören…
Och flera artister som gått bort… senast George Michael…
Det känns ibland grymt att säga ”livet går vidare” – men det gör det, oavsett vad som händer.
Det vi kan göra är att vara snälla mot varandra. Le mot någon, ge en komplimang eller en kram, ring ett samtal till någon som är ensam. Sprid kärlek, kärlek och åter kärlek.
Om morgondagen kommer för min egen del ska jag jobba lite för tidningen Nya Östis. Men veckan fram till nyår borde i det stora hela vara rätt lugn och det är bara skönt. Tids nog blir det brådare tider igen.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 