keramik

Värmeböljan fortsätter, fläkten får jobba

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det blir lite blandade bilder från dagarna som gått. Jag sitter vid datorn mellan 11 och 15 i dag i mitt vikariat och jobbar med utgivning av texter, textproduktion, översättningar med mera. Det är mycket varmt ute redan nu strax efter klockan 10, men med tanke på all blåst och regn och kyla vi haft tackar jag nu och tar emot. Fläkten har uppfunnits och den får jobba nu.

Tycker att det här blev lite roligt. Då jag besökte Galleri Theodor med Ann-Britt i lördags var där också ett par andra besökare, och dem fick jag fångade i spegeln som finns på den ena tavlan. Hur galet som helst-kategorin fick här ett bidrag 🙂

En del av blommorna i min odlingslott. Mycket har jag inte behövt vattna i sommar. Även om det var mycket varmt igår så kom det en regnskur på kvällen och då är det bara grödorna i växthuset som behöver vatten. Solrosorna har kommit upp här ute, men de får sina fina blommor först senare.

De blå blommorna, minns inte vad de heter, får först rosa knoppar som sedan blir lila/blå. Det är en blomma som håller oerhört länge i vas inomhus. Vallmon i bakgrunden trivs bäst där den är, stor och ståtlig 🙂

Visdomsord jag gillar – lita på processen!

De här två sista bilderna är också från Galleri Theodor där Selja Anonen och Jennika Eskola ställer ut keramikverk.

Glad måndag! 07-10-2024

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

En keramikprydnad på väggen till Pitkänpöydäntalo (Långa bordets hus) på Mariegatan. Fotograferat under Lovisa Historiska Hus.
Solrosor och konstverk gör oss glada 🙂

Om jag orkar ikväll ska jag återkomma och berätta mer om vad som hände då jag blev sjuk under resan. Hosta och snuva har jag nu efter det och tröttheten sitter i, men det är inte konstigt efter strapatserna för en knapp vecka sedan.

Bra därför att jag inte behöver jobba just nu. Har sovit mer än klockvarvet runt. Knaggligt på grund av hosta och behov av att snyta mig, men jag har somnat om.

LHH, Pitkänpöydäntalo, del 1

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Lördag är min lediga dag, hittills vanligen den enda då jag ger tid enbart åt mig själv. Ser fram emot att få flera sådana dagar i framtiden, ungefär efter den sjätte oktober 🙂

Jag har kvar en hel del bilder från evenemanget Lovisa Historiska Hus och ska börja portionera ut dem.
Här kommer del ett från Pitkänpöydäntalo (fritt översatt Det långa bordets hus).

Bakom huset löper Mariegatan, som också är min adress i dagens läge. När man kommer in på tomten öppnar sig en stor och lummig gård som sträcker sig ända ner till Strandvägen, och därifrån har familjen utsikt över Strandparken och Lovisaviken.

Ett växthus och en gårdsbod, där keramik och andra produkter finns till salu och där värdinnan i huset ibland visar hur hon jobbar.

Några av Kaisa Korpelas härliga keramikarbeten. Blommorna kan fungera som prydnader i sig men också som stöd för klättrande växter. Var och en kommer säkert på användningsmöjligheter själv 🙂

En bild från verandan. Det fanns solrosor i väldigt många av LHH-husen, det var ju högsäsong för dem då sista helgen i augusti.

Utsikt från husets terrass och trappa mot gården och Strandvägens park. När jag ser allt det lummiga är jag så glad för att många öppnar sina hem under LHH och att vår stad är lummig och kan visa sina bästa sidor åt alla tusentals besökare. Vi hade ju tur med vädret i år också.

Lite blandade bilder

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det är + 19 grader redan nu på förmiddagen. Hård blåst utlovas men det stör inte mig för det betyder att jag får den svalka jag vill ha.

I måndags vågade jag flytta ut tomatplantorna på balkongen. Efter omplantering i större krukor har nya plantor kommit upp, så de är fler än på fotot. Sedan jag tog den här bilden har de förstås vuxit också. Händer mycket på några dagar i sol och värme ☀🌱

Om några timmar ska jag ha bedömningsmöte för en prao-elev. Vi har sådana ibland på Nya Östis fastän det innebär vissa utmaningar då vi inte har en fysisk redaktion.

Korpar i keramik på Galleri Theodor, av Pirjo Laaksonlaita. Utställningen öppen till och med söndagen den 19 maj.

För en vecka sedan, torsdagen den 9 maj, såg det ut så här vid Skeppsbron i Lovisa. Inte ännu så många båtar vid bryggorna, men i dag är de betydligt fler skulle jag tro.

I dag ska jag också till polisstationen för att ge fingeravtryck till pass och id-kort. Sedan fortsätter jag röja bland papper och annat här hemma. Det är inte klokt hur det samlas sånt på hög, fastän jag tycker att jag röjer hela tiden. Papper från 2021 som får mig att inse hur fort tiden går. Vissa avtal sparar jag, för jag litar inte på att allt sparas i molnen och inte ens på yttre hårdskivor osv. Till hundra procent kan man inte försäkra sig om att ha allt kvar där man vill ha det, men försöka duger.

Dagens citat från boken ”Du klarar allt”.
”Det finns alltid ett realistiskt sätt att förverkliga en dröm på. Det finns ingen dröm som inte kan uppfyllas” (Barbara Sher)

Kwum – betyder dröm på koreanska

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Karin Widnäs berättar varför hon ville skapa detta museum.

I Fiskars Village finns ett museum med keramik, och där arrangeras också utställningar. De byts ut efterhand. Här kan du läsa mer om Karin Widnäs museum Kwum.

En fundersam flicka vid trappan som leder upp till andra våningen.

Hon är bekymrad för att keramikkonsten, det vill säga det riktiga sättet att framställa keramik, håller på att dö ut. Alla möjliga kortkurser arrangeras i keramik och bra så, men efter att ha tagit del av en sådan kan man inte nödvändigtvis kalla sig keramiker.

I  trappan som syns i bakgrunden finns keramikplattor med namnen på alla dem som gett donationer som möjliggjort förverkligandet av museet.

Utifrån sett är Kwum inte direkt en vacker byggnad, om du frågar vad jag tycker. Den bilden förstördes dock i min kamera. Men då man väl kommer in i huset är det öppna och luftiga ytor som gäller. Trä och glas, stora fönster som låter ljuset sila in från närliggande skogsområde.

En av de ambullerande konstnärerna, vars utställning tar slut efter oktober om jag minns rätt, är den japanske keramikern Yoo Kyung Ok som bland annat gjort konstverken på bilden här under.

Glad måndag! 27-07-2020

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Oj oj så tiden går fort! Sista måndagen i månaden.
Ibland drömmer jag om att hoppa av ekorrhjulet, bo i en enkel stuga, helst nära havet. Men jag får inte riktigt ihop det, hur kan man leva utan pengar? Utan telefon och dator? Mat kan man odla, fiskelycka kan man ha…

Jag tror att många från och till har den här drömmen. Men att gå från ord till handling är sedan något helt annat. Man blir ju inte yngre och spänstigare med åren. Att bo enkelt, hugga ved, odla osv. kräver krafter.

Konstverk i keramik hemma hos en väninna.

En väska tillverkad av bildäck!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Jag försöker vara miljövänlig. Lyckas ibland bättre, ibland sämre – och det är mänskligt må jag säga. Huvudsaken att man försöker och tänker till lite.

Jag har en axelremsväska som jag köpte för tre, fyra år sedan i Stockholm. Märket är Björn Borg och den kostade bara 300 kronor, på rea vill jag minnas. Hur miljömedvetet tänket var bakom den reflekterade jag inte över då.

På hantverkarmässan i Tammerfors hittade jag en väska som tillverkats av återanvända bildäck, närmast innerslangen tror jag. Alla väskor såg olika ut och bar spår av forna användare 🙂

Återanvänt däck, säkerhetsbälte och kamrem.

Axelremmen är tillverkad av ett gammalt bilbälte och ”låset” av en kamrem. Jag blev överförtjust då jag såg väskan direkt när vi kom in på mässan. Men jag köpte den först fyra timmar senare – efter att ha övervägt saken noga – strax innan vi skulle åka hem.

Den gamla väskan var verkligen sliten, en god vän, en trotjänare… men vissa prylar kommer till sitt livs ände och då ger jag mig rätt att ersätta dem med något nytt (eller återanvänt, som i detta fall) 🙂

Det är företaget Asmi från Kuopio som sedan sex år tillbaka tillverkar prylar av bland annat återanvända däck men även annat som blivit över från skrotade bilar.

Köpte också ett fat av keramik som man kan skära livsmedel på, eller använda som underlag för macka eller någon liten maträtt, eller som en bricka för levande ljus.

Här hittade jag det vackra fatet, svart förstås. Mycket annat hade också matchat hemma hos mig, men jag försöker låta bli att köpa sådant jag inte behöver, eller ännu värre, aldrig använder.

Glad måndag! 03-09-2018

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Keramikblommor i konstnären Kaisa Korpelas växthus under Lovisa Historiska Hus.

Att måndagen blir glad för var och en av oss är inte självklart.
Men måndagen är ändå den dagen som många suckar extra mycket över.
En ny arbetsvecka börjar, och för den vanliga knegaren dröjer det några dagar innan fredagen och stundande ledig helg kommer.

Men för alla är det inte så. En del är pensionärer, andra företagare. Någon har oregelbundna arbetstider, kanske med ledig måndag i dag? Och så finns det människor som går arbetslösa.

Genom att vara med i den här serien i bloggosfären kan vem som helst sprida glädje på måndagar ❤

 

Låt mig inte gå in i en blomsteraffär

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… för då kommer jag ut med något grönt i handen.

En sådan här liten planta köpte jag i samband med att jag skrev en artikel om en ny affär som ska öppna i vår stad. Då den gröna växten planteras om kan muggen användas till något annat.

I går var jag på pressinfo för en keramikutställning. Ett fat hade jag gärna köpt, syns inte på bilden, men de var alla i privat ägo och bara utlånade. Av plattorna på bordet får man köpa en del styckevis, de kunde användas som glasunderlägg. Här lyckades jag ändå hålla plånboken i kassen.

Mycket jobb har jag haft efter att semestern slutade. Lite dramatik i vardagen också, men återkommer till det senare då läget klarnat.

Vänner ger krafter

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I går var jag ute på mat och dryck på restaurang Ölvin med min vän Dimi.

Väninnans portion, toast med getost.

Att få prata om allt mellan himmel och jord, utan att behöva känna sig konstig på nåt sätt, det känns otroligt värdefullt. Lätta sina hjärtan och utbyta åsikter kan man ju inte göra ensamma via spegeln 🙂

En liten keramikskål som Dimi själv tillverkat fick jag som gåva. Jag hade varken födelsedag eller någon annan bemärkelsedag, hon är bara omtänksam ❤

Efter fyra år av olika former av förföljelser och trakasserier, vilka dessvärre inte ännu slutat helt, känns det ändå skönt att vissa cirklar börjar sluta sig.

Jag tror dels på karma, dels på att sanningar kommer fram, även om det kan dröja rätt länge ibland. Tiden arbetar för sig själv, att ha tålamod är ett måste, och den förmågan har jag mer eller mindre tvingats utveckla under de senaste åren.

Det finns alldeles säkert sann kärlek nånstans där ute, även för mig.

Ett bokmärke med mitt namn på bulgariska.