Det är lite dan för dan

… och jag tror att det var ungefär så här jag kände mig som barn inför julaftonen.
Så otroligt mycket har hänt i mitt liv de två senaste åren. Mycket har varit tungt, men jag lärt mig en hel del. Bland annat att ha tålamod och att det ibland är bättre att tiga än att spontant berätta om alla förväntningar och om allt kul som ska hända.
Tyvärr har det visat sig att det i många fall är bättre att berätta om det roliga först då jag hoppat ÖVER bäcken. Annars finns risken att jag plumsar i och att andra står vid sidan om och skrattar. Vad hade DU trott om dig själv? Att du kunde hoppa? Och dessutom klara dig torrskodd över? Hahahaa.

En bild från seglatsen då vi hade förtöjt en stund i en vik intill klipporna på Söderskär.
En bild från seglatsen då vi hade förtöjt en stund i en vik intill klipporna på Söderskär.

Jag har ända sedan jag var liten varit äventyrlig. Upplevt mig som udda, ofta valt att gå min egen väg. Jag har blivit mobbad i många olika sammanhang, men vem har väl inte det? Det är väl bara det att många väljer att tiga om de upplevelserna. Dels för att de är jobbiga, dels för att man bär på en fruktan om att allt blir värre om man berättar.

I dag tror jag ändå att det är dan före dan… 🙂

Bilder från seglatsen

Bockhamn vid Byön.
Bockhamn vid Byön.

Flera bilder från stället hittas här på Venelehtis sajt.

Fagerö, Sibbo.
Fagerö, Sibbo.
Klippor och strandstenar i motljus måndagskvällen den 6 juni på Fagerö i Sibbo.
Klippor och strandstenar i motljus måndagskvällen den 6 juni på Fagerö i Sibbo.
Restaurangen var tyvärr stängd på Fagerö just då som vi var där.
Restaurangen var tyvärr stängd på Fagerö just då som vi var där.
Moderna rackerier i all ära kändes det genuint att då och då kolla sjökort på papper.
Moderna rackerier i all ära kändes det genuint att då och då kolla sjökort på papper.
På väg hemåt över Kejvsalöfjärden.
På väg hemåt över Kejvsalöfjärden.

Seglatsen, del 3

Det var för övrigt väldigt skönt att vara i nyhetsskugga flera dagar. Klart att jag hade möjligheten att kolla dem via telefonen, men jag ville inte.
Då vi var på Benitas Café i Pellinge sträckte skepparen en dagstidning till mig. Det var med stor tvekan jag öppnade den, bläddrade bara fort 🙂

Sällan såg jag på klockan heller. Solen fanns ju där och visade på ett ungefär vilken tid på dygnet det var.

Klippor på Fagerö i Sibbo. Karga landskap som det här är något bland det bästa jag vet.
Klippor på Fagerö i Sibbo. Karga landskap som det här är något bland det bästa jag vet.
Utsikten från toaletten på Fagerö.
Utsikten från toaletten på Fagerö. Det var ingen rusning på ön då vi var där, vilket betydde att jag kunde sitta länge och njuta med dörren öppen 🙂
När vi lämnade Söderskär fyr blåste det bara måttligt. Ett par timmar senare bortåt 15 m/sek i byarna.
När vi lämnade Söderskär fyr blåste det bara måttligt. Ett par timmar senare bortåt 15 m/sek i byarna.

Det som också kändes fint under seglatsen var att vi ibland satt tysta länge. Aldrig kom tanken om att den andra var sur. Man måste inte gå på som en papegoja hela tiden.
Ofta fanns det så mycket att planera på morgonen, att tänka på under seglatsen, att vara koncentrerad kring … att de djupa samtalen föll sig mest naturliga till kvällen i sittbrunnen.