Bloggen fyller sju år!

En bordsdekoration på cafeterian Tuhannen Tuskan Kahvila.
Grattis bloggen med en bild av en bordsdekoration på cafeterian Tuhannen Tuskan Kahvila.

Hipp hipp hurraaa! Bloggen fyller sju år i daaaa!

Tack till alla som följer mig, som kommenterar och uppmuntrar i såväl med- som motgång ❤

Det känns så roligt att få respons på det jag skriver. Senast fick jag det i mataffären häromdan. Det var en kvinna som sa att hon hittat min blogg av en slump och när hon väl kom in på den kunde hon inte sluta läsa. Hon gillar också mina bilder, och klart att sådan respons gör mig glad 😀

Sedan finns det ju också några som inte gillar det jag skriver. Till exempel då jag berättade om känslorna kring skilsmässan (som ALLTID kommer att vara en del av mitt liv) eller då jag skrev att jag sade upp mig från mitt förra jobb för att jag inte längre gillade de arbetsuppgifter jag hade.

Men jag har ändå inte fått en enda sur eller elak kommentar på över ett år här. Kommer sådana låter jag dem självklart publiceras så länge de inte är rasistiska. Jag vill också att de som eventuellt har något bitskt att säga om mig skriver kommentarerna under eget namn, eller låter mig få veta vem de är via e-postadressen. Är jag öppen om allt här önskar jag att de som kommenterar också är det.

Nu ska jag fortsätta med… gissa vad?
Jo, packa upp och röja i pås- och lådhelvetet 🙂

Våga kommentera mera!

Sand, stenar och snäckor - fina semesterminnen.
Sand, stenar och snäckor – fina semesterminnen. Känns som om det är dags att resa nånstans snart. I fjol somras och höstas hade jag inte krafter att göra det. Men nu känner jag att jag kan åka vart jag vill, när som helst, till och med ensam om ingen reskamrat uppenbarar sig.

Diskuterade i dag på jobbet med min kollega Jan-Erik Andelin, som är en av opinionsbildarna på KSF Media, vad det kan bero på att folk i ganska liten utsträckning vågar kommentera på bloggar under eget namn.

I går hade jag 3 209 visningar på min blogg.
1 279 hade läst ”Yle beslöt att inte sända intervjun”, 483 hade läst ”Det här skulle programmet handla om” och resten hade läst alla möjliga andra inlägg.

14 hade lämnat kommentar på ”Yle beslöt…” och 14 på ”Det här skulle…”. Siffran 28 kommer sig av att jag svarar på alla kommentarer. Utöver det här fick jag många kommentarer på Facebook och via privata chatmeddelanden samt mejl.

Största delen av dem som kommenterar är mina goda och ofta frisinnade bloggvänner från Sverige. Var och en av dem finns på riktigt och man kan hitta deras bloggar genom att trycka på deras signaturer.

Några få modiga från min hemstad och från dess närregion har vågat yttra sig under eget namn – en stor applåd och varmt tack till dem ❤

Med min kollega kom vi fram till att det kanske är så att den som kommenterar känner att den tar ställning för eller emot. I detta fall om vem som hade rätt, Yle eller jag.
Man är rädd, speciellt om man bor i en liten stad, för att bli en del av en jobbig process.

Är det så här? Vad tycker du?

Själv borde jag kanske ändå bara vara glad att jag inte fick 3 209 kommentarer i går. Då hade jag inte hunnit svara på dem alla 🙂

Ps. Jag modererar min sajt för att inga elaka ord ska kunna yttras om sådana som inte kan försvara sig. Men i går behövde jag bara stryka ett enda ord från alla kommentarer som gavs, folk kan vara sakliga.

En ny, bättre dag?

Uppmuntran från en vän, ett paket Royal, salt choklad <3
Uppmuntran från en vän, ett paket Royal, salt choklad ❤

Har vaknat upp till en ny dag.
I går lästes min blogg 1361 gånger så visst kan man säga att livsöden intresserar folk. Alla kommenterar inte, så jag vet inte alls vad de anser. Det är risken jag får ta då jag nu öppnat mig om min sorg.
Å andra sidan fick jag massor av kommentarer och peppande tillrop på Facebook där jag länkar mina inlägg. Många kontaktade mig också privat där.

Vad jag fort lärde mig är att jag inte är ensam om min upplevelse. Människor jag aldrig hade kunnat tro att har varit i samma situation, lågt nere i ett träsk där självömkan och känslor av total tomhet och meningslöshet råder, hör av sig.

Frukostlektyr, midsommarläsning.
Frukostlektyr, midsommarläsning.

Försöker göra det bästa av den här dagen, vara snäll mot alla jag möter, mot dem som är snälla mot mig.
Annars tror jag att den överdrivet hänsynsfulla, tysta och snälla Carita ska ta en liten paus nu. Hon ska säga rakt ut vad hon tycker, också om obekväma saker, men helst på ett respektfullt sätt.

I dag ska jag
– äta frukost och njuta av prasslet från papperstidningarna
– göra några ärenden på stan
– åka till kiosken och jobba där så att maken får några lediga timmar (ja, vi har den tillsammans och jag hoppas jag för alltid kan vara hans bästa vän)

Följden av ETT enda dåligt bemötande

Bilden är ett foto av en bild jag hittade på nätet.
Bilden är ett foto av en bild jag hittade på nätet.

I går kväll fick min make, jag och våra tre gäster från Sverige ett väldigt arrogant bemötande på Restaurang Bella Lovisa. Resultatet blev att vi valde en annan restaurang där vi lyckligtvis fick ett trevligt mottagande. Också där var nästan fullsatt med gäster och alla fick vänta på maten, men det gör ju inget om de anställda är glada och vänliga.

Innan jag skrev det här inlägget sov jag över saken en natt, och jag har lugnat ner mig något, men dessvärre inte helt.

Det som gör saken lite tragisk är att jag alltid förr fått bra service och god mat här. Så det behövs bara ETT enda otrevligt bemötande för att jag ska känna att hit går jag inte en gång till 😦

Det fanns möjligheter att betygsätta restaurangen på nätet, att skriva en recension där. Men jag låter bli, för jag hoppas att det som hände i går var en engångsföreteelse. Kommer dock att sända det här blogginlägget åt restaurangens ägare. Hur ska de annars få veta att deras personal betett sig nonchalant mot oss?

Detta hände: Vi kommer in och får vänta ett tag vid kassan eftersom restaurangen glädjande nog är nästan fullsatt. Den äldre damen av två som var på jobb där gör sitt bästa för att tala svenska men säger att hon tyvärr inte har ett tillräckligt big bord för fem personer.

Vi säger att vi gott och väl kan sitta vid det lediga bord för fyra personer som vi ser att finns, om restaurangen kan ta in en extra stol till bordsändan.
Men nej, det ordnar sig inte.

Jag försöker gå till det så kallade kabinettet, rummet längst bak i restaurangen, för att se om där finns platser. Damen hindrar mig och säger på finska ”stopp stopp, dit kan du inte gå”. För mig själv undrar jag om där var ett hemligt möte på gång, pågick där något skumt?

För att göra en lång historia kort var det väldigt tydligt att restaurangen inte ville ha oss som gäster.

Värst är det väl att det känns som om orsaken var att vi talade svenska.
Hoppas jag har fel i mitt antagande.

I min frustration och besvikelse skrev jag i går kväll ett inlägg på Facebook om det som hade hänt. Där fick jag många kommentarer och en av den lät så här:

Det är bara i Finland man inte kan fixa plats åt kunderna på restaurangen. I Italien och Frankrike ordnar det sig alltid, om inte annat så sitter man halvvägs in i köket eller ute på gatan.

Uppdaterat kl. 12, 20.7.2013
Jag har också skrivit bra om den här restaurangen då vi fått god mat och bra service där. Läs här.

Och eftersom någon kan tycka ”vad vad nu det här att gnälla och skriva inlägg om” vill jag understryka att jag av hänsyn till restaurangen inte skrev allt som servitrisen sa, ej heller hurudan hennes uppsyn var.

Uppdaterat söndag 21.7.2013
Restaurangens ägare har svarat och beklagat att vi fått dåligt bemötande. Hon lovar ta upp ärendet med personalen så att sådant inte händer igen.
Vi får också kompensation i form av ett presentkort så vi kan gå dit och äta igen. Vilket vi kommer att göra med glädje senare i sommar!

Besöksrekord – tack alla läsare!

För en statistikälskare som jag är det härligt att dyka ner i sifferträsket som göms under den här bilden :-)
För en statistikälskare som jag är det härligt att dyka ner i sifferträsket som göms under den här bilden 🙂

Jag har en almanacka där jag för statistik över antalet besök jag dagligen har på min blogg. Det är ju något jag inte skulle behöva göra eftersom WordPress också bjuder på samma, och ännu mer detaljerad, statistik.
Men jag gillar att se hur antalet besök växer, varifrån mina läsare kommer, vilka sökord de använder för att hitta mig eller hur de snubblar in över något inlägg.

Till min stora glädje kan jag i dag konstatera att jag 2012 hade totalt 23 756 besök. Det är drygt åttatusen fler än 2011 då jag hade 15 760 besök.
Ett jättevarmt tack till alla som läst mig och hoppas ni vill återkomma också 2013!

De här läsarna har kommenterat mest på min blogg, men alla läsare är förstås lika mycket värda!
De här läsarna har kommenterat mest på min blogg, men alla läsare är förstås lika mycket värda!

De flesta som har en blogg vill gärna få kommentarer på inläggen. Jag hoppas att allt fler av mina läsare ska våga och vilja skriva en hälsning eller sin åsikt efter ett inlägg under 2013.
Till Ingrids, Babbis, Stoffisens, Susannes och Gunnardeckares bloggar hittar ni via min bloggroll. Där finns också länkar till andra bloggar jag ofta läser.

Jag har märkt att ju mer jag läser andras bloggar och lämnar kommentarer där, desto fler läsare får jag själv. En del av bloggarna har jag kontakt med också på Facebook, de har blivit som riktiga vänner fastän vi aldrig träffats.

Från hela 74 olika länder kommer mina läsare.
Från hela 74 olika länder kommer mina läsare.

Jag vet ju att jag inte alls är lika läst som de populäraste bloggarna i Finland, Sverige och ute i världen. De som har tiotusentals besök per dag. Men jag är nöjd så här – jag känner att jag hinner svara på alla kommentarer och att jag i stort sett vet vem som besöker mig.

För dig som är intresserad av siffror kommer här ett litet sammandrag på mitt bloggår 2012.

Totalt antal besök: 23 756 (2012) ………… 15 760 (2011)
Bästa månad: september  3 215  (2012) ………. februari 2 414 (2011)
Besökare i snitt per dag: 63 (2012) ……….. 45 (2011)
Mest besökare någonsin på en dag: 406 den 2 september 2012

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA – VÄLKOMNA ATT LÄSA MINA INLÄGG OCKSÅ 2013! Och som sagt, lämna gärna en liten kommentar då du väl är här 😀