Juli har börjat bra, vädermässigt. I och för sig hårda stormvindar från och till, men solen har visat sig alla dagar. SOL är också temat hos Åke som är lokförare i utmaningen Hoppa på tåget. Bland kommentarerna hos honom hittar du länkar till andra bloggare som är med och det är kul att se hur var och en tolkar temat.
Här står jag på terrassen utanför min dörr. Jag har precis hämtat posten och ett moln skymde solen för en stund. Tycker det blev dramatiskt och vackert.
Sol över terrassen och gården.
Satt och väntade utanför massörens dörr igår. Tänkte att jag ska ta ett foto av denna vackra vägg. Solen lyser ju in här och jag ser plötsligt att jag hade tur för Åkes tema då det faktiskt också finns en SOL på konstverket 😀
Solen skapar också skuggor och det är ofta väldigt vackert på gamla kyrkogården där jag var i tisdags.
En del av den här dagen ska ägnas åt vänners bloggar, men jag ska också försöka komma ut på en cykeltur. Få se vad jag hittar på. Har inga planer och är troligen ensam hela dagen.
Jag vet inte om skylten har möglat. Jag tror att det mer handlar om smuts av sand, snö, väder och vind genom åren.
Hur länge mögelhuset av de gamla böckerna stått här i parken intill Mariegatan och Karlskronabulevarden vet jag inte heller, men jag har ett minne av att jag skulle ha fotograferat det redan 2019.
Huset har alltså byggts av en del av de böcker som kasserades då biblioteket i stan drabbades av inneluftsproblem med påföljande mögelskador.
Byggnaden är liten som en lekstuga och ingen bor här, ej heller finns det leksaker eller möbler där inne. Barn brukar glutta in genom fönstret och under sommaren är det här huset ett av de mest fotograferade i stan. Det påstår jag nu efter att jag själv har flyttat in i grannhuset och ser Mögelbokhuset från mina fönster.
Skyltsöndag uppfanns genom tiderna av en bloggare som kallade sig Pumita. De senaste tio åren fram till ungefär slutet av februari i år höll BP med Konst eller Konstigt i trådarna. Hos henne kan du fortfarande läsa allt möjligt intressant.
Före detta Pernå kyrkoby skola. Har besökt den många gånger som journalist och skrivit artiklar om skolans verksamhet och olika evenemang där. Nyhetsrubriker blev det också då skolan lades ner och när huset senare togs över av Agricola-Sällskapet. Bakom länken finns mera info om föreningen, om Mikael Agricola, museet, Pernå osv.
Jag hade hittills inte besökt huset efter att det tagits över av föreningen, men igår var det dags att titta in där under ett evenemang. Den som ville kunde också köpa en våffla och det var egentligen våfflorna som lockade mest om jag ska vara riktigt ärlig 🙂
En frasig våffla med hallonsylt och grädde är det ju svårt att tacka nej till.
På en av väggarna i den gamla skolsalen finns ett fint konstverk som Elina Mieskolainen gjort tillsammans med en barngrupp. Den bilden hade kunnat gå in på Glad Måndag, men nu får den istället gör vår tisdag glad.
Hos Klimakteriehäxan handlar Varför/Därför om presenter och jag modifierar frågorna så att jag kan svara på dem.
Varförär en positiv upplevelse som överraskar mottagaren en svårslagen present? Därför att det alltid är roligt att ge och i synnerhet att kunna överraska någon med en positiv upplevelse.
Varför står det alltid ”en god middag” på min önskelista? Därför att mat i trevligt sällskap också ger givande pratstunder. Då jag bor ensam gör jag mycket sällan mat hemma, och någon gång då och då är det därför trevligt att äta ute tillsammans med andra.
Varför vill jag inte ha presenter som kräver lagringsplats? Därför att jag har allt jag behöver (svarar således precis som Klimakteriehäxan). Hemma ska var sak ha sin plats och ju tommare ytorna blir, desto bättre (men inte alltid lätt). Jag uppskattar att få och ge gåvor som kan användas, typ levande ljus, vin, något ätbart, osv.
Varför blir jag ändå glad över ett hårt paket som uppenbart innehåller en bok när jag redan har så många jag inte hunnit läsa? Därför att böcker behövs, de är allmänbildande, för ut oss på äventyr. Många av de böcker jag har läst ger jag bort eller säljer. Några enstaka sparar jag.
Varförhar jag ingenting emot att bli lite firad när jag har födelsedag? Därför att vi alltid ska fira då det finns minsta lilla anledning. Och har jag överlevt ett år, fått ett år till i mitt liv, då får det gärna firas. Med eller utan presenter. Samvaron viktigast.
Är det här också ett nytt väderfenomen? Det har varit grått och blött, tack – hellre det dock än kyla och mycket snö.
Plus en grad i dag och igår mitt på dagen blev det rejäl tjocka, alltså sådan dimma som gör att jag inte ser träden på åsen som ligger ett par hundra meter bort.
De här konstverken piggade ändå färgmässigt upp igår då jag besökte Kompanjonskapshuset Hörnan. Ett gäng som kallar sig Utopiaklubi har en liten utställning kring aktivism och andra saker de anser vara aktuella och viktiga. Det handlar om att göra saker tillsammans, våga vara sig själv och här finns tanken om att alla ska få vara med om att planera det nya bibliotek som staden behöver.
Det var dock helt andra saker jag var där för att skriva om, men utställningen är ändå sevärd 🙂
Så jag lyckades ta lite nya bilder igår. Också av vår kyrka som snart är helt inplastad eftersom det görs takrenovering där. Väggarnas tegel ses också över.
På Facebook har vi de senaste veckorna fått se bilder av kyrkan från olika vinklar, tagna på nätter, kvällar, dagar, morgnar. Många har börjat kalla det här Lovisas första skyskrapa, för på avstånd ser tornet ut som sådan.
I dag vanliga rutiner som hör torsdagen till, med att hjälpa mamma. På kvällen elda. Det behövs fortfarande fastän jag inte längre gör det precis alla dagar.
Spegel spegel på väggen där! Nåt i den stilen hette den här tavlan. Den finns inte längre kvar i Galleri Theodor, idag öppnas en ny utställning där. Men jag tyckte den här var färgglad och fin!
Länken till andra som är med i den här måndagsutmaningen har jag inte presenterat på länge. Här hittas den!
Jag försöker hålla liv i alla de kategorier jag satt igång här på bloggen. Vissa har inte fått inlägg på länge, men den här, ”Hur galet som helst”, har ändå levt ett hyfsat liv och nu ser jag att vi har jubileum i dag! Inlägg nummer 100 i den serien.
Konstverket finns utanför entrén till Borgå sjukhus. Jag vet inte alls vad det föreställer, så jag beslöt mig för att googla. Och då hittade jag en förklaring hos bloggkompisen Ordodlaren! Bra att hon tog bilden på sommaren. Visst kommer konstverket på något sätt mer till sin rätt i grönskan.
Med det här inlägget kan jag också vara med i utmaningen Hoppa på tåget, som idag har temat SNÖ. Hurra!!!
I dag åker vi med innebandysupportrarna till Lahtis för att möta Pelicans. Det är inte så lång väg dit, bara knappt åtta mil. Matchen börjar redan klockan 13 på dagen så jag får ledig tid även hemma ikväll. Kanske jag hinner skriva ett inlägg till då och framförallt, läsa alla bloggvänners senaste inlägg.
Barbro och jag träffades på restaurang Kapellets terrass i dag för att ta ett glas mousserat och jag åt en smörgås med skagenröra. Plötsligt kom jag ihåg att det var precis på dagen fem år sedan jag blev egenföretagare! Så det var ju något att skåla för.
Datumet den 17:e finns också alltid kvar i minnet för Barbro. Hennes man, och min käre kollega, gick bort efter en lång tids sjukdom den 17 oktober. Men som vi sa. Livet går vidare. Ibland gråter man då allt känns alldeles för tungt. Men vi har också skrattat mycket för det finns ju en massa minnen och anekdoter från vårt gemensamma förflutna som aldrig dör.
I dag skrattade vi mycket åt den moderna konst vi såg i Kapellparken 😂 Jag vet att många inte ens skulle kalla allt det här konst, men vi tyckte det var roligt att göra våra tolkningar av verken.
Den första bilden visar ett slags skulptur, ett vattenfall och det känns verkligen som ett riktigt konstverk, gjort av Tero Maksimainen.
Det här konstverket heter Kumiverkkopuu (Träd med nätgummi), och det roade oss mycket.Sedan hade vi en ”krokodil på rymmen”. Klart att det finns krokodiler i Kapellparkens damm! Barbro höll på att misstag trampa ihjäl krokodilens små barn 😱😂Tror att det här verket hette Pyhä konna, en helig sköldpadda. Men det finska ordet konna betyder också bov.En labyrint av stenar. Namnet på konstverket minns jag inte längre.
Det här konstverket vet jag inte om jag med bästa vilja i världen kan kalla vackert? 😀
Kanske jag skulle fråga Karl Fredrik på Österlen vad han anser 😀 Han brukar skapa överdådiga kreationer, men det brukar nog också vara vackrare än den här som finns i ett litet köpcenter i Borgå.
Det blev att ta till en arkivbild. Det regnar och stormar ute i dag. Telefonens väderapp visar +11 grader.
Egentligen skulle det vara intressant att bege sig ut och låta vinden riva i håret, men får jag ett träd i huvet är det inte lika kul 😀 Dessutom behöver jag vara hemma några timmar till, tills morgondagens tidning är klar.
Vi har ett nytt ljuskonstverk i Lovisa. ”Mångkunniga konstnären Alexander Reichstein har tidigare visat sina arbeten på flera orter i Europa. Nu fick Lovisa chansen när andra städer ändrade sina planer i sista stund.”, skriver Nina Björkman-Nystén i Nya Östis som kommer ut den 10 december.
Mestadels har jag hört och läst exalterade och fina, berömmande kommentarer om det här konstverket. Några enstaka säger att de svävande människorna, gjorda av böjd ståltråd, ser kusliga ut. Som om de vore döda personer som flyger bort från kyrkan.
Jag tycker konstverket är väldigt fint!
Själv var jag inte den enda i dag som fotograferade de blå figurerna. Sedan de kom upp inför självständighetsdagen i söndags har jag sett otaliga bilder på dem, speciellt i sociala medier.
Jag har köpt den här tavlan av konstnären Markus Forss. Bland annat för att hjälpa honom stödja två familjer i Nepal, som en tid varit hans andra hem. Nu är konstnären i Finland, men han visar sina verk bland annat via Facebook.
Jag fick också ett vackert handskrivet brev av konstnären som tack.
När jag såg den här tavlan, som jag ska försöka få inramad inom en överskådlig framtid, tänkte jag att det här borde göras till ett pussel! Så färgsprakande och detaljrikt är konstverket. Fullt av liv och positivt kaos 😀
Bilden hade nog platsat i Glad måndag också men ville inte vänta så länge med att visa den.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 