Att någon tänker på mig…

… värmer hjärtat och får mig att komma ihåg att jag ska fortsätta med den utmaning jag startade i somras. Vi ska skicka fler kort! Inte bara för att sysselsätta posten utan för att glädja våra medmänniskor.

Ett vackert kort med en hur liten hälsning som helst betyder mycket.

Tack Maj-Gret, du har ett stort hjärta!
Tack Maj-Gret, du har ett stort hjärta!

Att jag sommaren 2014 bestämde mig för att öppet berätta om mina känslor kring skilsmässan ledde till att jag fick många nya vänner och bekanta. Dels var det personer som spontant ville ge mig stöd, dels hörde många av sig som hade upplevt samma sak men som inte vågat, orkat eller av olika orsaker kunnat berätta sin livshistoria.

Alla gillar förstås inte att jag skriver om mina känslor. Somliga önskar att jag ska sluta nämna skilsmässan. Någon kanske tycker att jag ältar gamla saker.
Men skilsmässan kommer ju alltid att vara en del av mitt liv. Jag tänker inte skämmas för att jag råkat i den situationen.
De negativa tankarna kring den upptar ändå allt mindre tid nu jämfört med hur läget var för ett år sedan.

 

Sorgen måste få ta sin tid

I tre dagar har tårarna trillat. Inte så att jag skulle ha gråtit i timmar, nej – nu för tiden blir det en skvätt då och då.
Jag har försökt förstå varför jag gråter just nu. Fastän man alla gånger inte får svar på frågan ”varför” – vilket jag lärt mig i terapin under skilsmässoprocessen.

Men just nu tror jag att jag gråter för att jag inte längre är en del av Plagens kiosk. Å andra sidan är det rätt skönt att vara ledig hela sommaren.Nu kan jag verkligen göra precis vad jag vill.

Men platsen förknippas också med så många fina minnen och människomöten.
Sexton somrar. Varje midsommar firade vi med sill, nypotatis och köttbullar. För flera år sedan sov vi också över där, inte för att det var bekvämt utan för att det var spännande.
Den blev som en liten sommarstuga och vi pratade med kiosken, sa godmorgon då vi kom och hej, vi ses i morgon då vi gick.

Så jag inser nu att det är allt det här jag sörjer.
Det finns mycket att sörja då man mister en person. Till exempel att inte på samma sätt vara delaktig av hans barnbarns uppväxt.

Och all den här sorgen måste få ta sin tid. Det går inte att skynda förbi den, hoppa över den, knuffa den åt sidan eller försöka gräva sig en tunnel under den. Sorgen måste konfronteras.

Då jag talar om det här och sätter orden på pränt förstår jag bättre vad det handlar om. Jag får gensvar av människor som förstår och kanske nån sur kommentar av nån enstaka som tycker det kunde få vara nog om skilsmässopladdret nu. Till de människor som saknar all empati kan jag bara säga Sluta läsa min blogg – men om ni  ändå kommenterar här, räkna med att era kommentarer faktiskt publiceras 🙂

Mina ledsamma tårar blandades med glädjetårar i dag. Fick två kort på posten med hälsningar av fina vänner - tusen tack <3
Mina ledsamma tårar blandades med glädjetårar i dag. Fick två kort på posten med hälsningar av fina vänner – tusen tack ❤

I kväll eller i morgon ska jag skriva ett dejtinginlägg – inte för att jag varit så aktiv där, men det finns något jag inte förstår med anonymiteten där 🙂

Att packa gör ont

… i all synnerhet då jag hittar så många kort jag fått av min älskade.

Som det här, skrivet på förlovningsdagen 18.10.2002.

Puss på dig, vi ska alltid vara tillsammans!
Puss på dig, vi ska alltid vara tillsammans!

Det finns så mycket symbolik i det här. Vi pussades väldigt mycket. Och då vi skålade för något virade vi armarna runt varandras då vi tog den första klunken ur glaset.

(Hade här en bild av kortets baksida. En person hörde av sig och sa att det kan kränka någon person. Jag talade med en jurist som sa att ett kort som jag äger och fått för tolv år sedan knappast kränker någon. Men för att nu vara helt på säkra sidan visar jag bara ena sidan av kortet.)

Ofta skrev också jag kort med de ord som fanns bak på det här kortet. Tack för att du kom in i mitt liv, tack för att du finns.

Just i dag gör det outhärdligt ont att läsa ”vi ska alltid vara tillsammans”…
Grät inte i går, men i dag gör jag det.
Och det finns många kort kvar att sortera.

 

Bland det vackraste jag fått

Så otroligt vackert in i minsta detalj.
Så otroligt vackert in i minsta detalj.
Jag är lättrörd och de här raderna fick mina tårar att strömma.
Jag är lättrörd och de här raderna fick mina tårar att strömma.

Har en nära vän som är väldigt duktig på allt möjligt som kräver tålamod och fingerfärdighet. Hon är en av de mest kreativa jag mött.

Då hon fick höra om sorgen som drabbat mig knåpade hon ihop det här vackra kortet. Dikten har jag läst flera gånger och den ger mig varje gång lite ny styrka.

Personen som gett mig kortet har också gett sitt tillstånd för att jag visar upp det här. Hon är en fin och empatisk människa och fastän jag redan tackat henne mycket vill jag tacka henne också här ❤

Påskpost

Alltid lika trevligt med kort som kommer med posten!
Alltid lika trevligt med kort som kommer med posten!

Riktig post i form av brev och kort som kommer in genom brevluckan är härligt att få. Lite bristvara tyvärr, mest får man ju hälsningar till olika helger, kanske till alla hjärtans dag och till sin födelsedag.

Försöker själv bli bättre på att sända kort också utan direkta anledningar, som en liten glad hälsning bara.

Från våra resor skickar vi alltid ett antal postkort. Ibland hinner vi själva hem före korten 🙂

Underbara kunder

Många underbara kunder har vi haft den här sommaren och under de fjorton säsonger vi haft hand om Plagens kiosk.
Så det är många personer vi lärt känna där, människor vi annars kanske aldrig skulle ha träffat.
Somliga har varit trogna besökare genom alla år. Marja-Leena, som ritat det här tackkortet åt oss, är en av dem.
Varje år kommer någon ny kund som blir stamgäst. Ibland försvinner någon och då undrar man förstås vad som har hänt. Det är alltså livets gilla gång man ser under somrarna i kiosken.
Tusen tack till alla som besökt oss, en gång eller många, den här sommaren!

Femtio år i två bilder

Nu har jag fyllt år och firats med besked, men än är det roliga inte slut. Nu tittar jag på alla foton från festen, sorterar kort och kollar presenter. Så bra att jag har semester, hur hade jag annars hunnit njuta av allt det här. Så småningom ska det bli tackkort också, men det dröjer ett tag att kolla 700 bilder 🙂 Stort tack till huvudfotograferna på festen, Benny och Christian!
När jag fått allt gjort som hör festen till står ”Adrian III” i turen.