Kuriren

Första gången! Dröjde 63 år…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… innan jag fick en av mina bilder på en pärm i en veckotidning. Bättre sent än aldrig 🙂

Den här gången fick jag skriva ett längre reportage om min vän Ann-Britt som numera också är känd på Instagram som Kirppismummo. Hon har där över 40 000 följare och att upprätthålla kontot, publicera reels och inlägg, svara på kommentarer och göra samarbeten med sponsorer har nu blivit nästan som ett heltidsjobb för henne.

Men hon orkar alltid vara positiv och glad, en egenskap hon säger att hon ärvt av sin far. Lika mycket som hon själv talar orkar hon lyssna och stötta andra ❤

Digitala lösnummer för Kuriren hittas på den här sajten.

Och Kurirens pärmbild får bli mitt bidrag till dagens Färgssprakande november. Där har LillaSyster faktiskt en burrata på ett av fotona i dag. Jag åt en sådan i somras och den var speciell men god.

Jag vill ju också marknadsföra Lovisanejdens egen tidning, Nya Östis. Lösnummer av den hittas här.

Jag har texter i nästan alla nummer av tidningen och skulle kunna visa nånting varje vecka, och slå på trumman för den lokala tidningen, som jag tycker är otroligt värdefull.

Men jag tvekar ibland eftersom jag inte vet hur mycket mina bloggvänner vill se av det jag skrivit, och det där med att lyfta fram sina egna texter känns lite som skryt… Men den tanken borde jag kanske bara släppa… Jag får ju göra hur jag vill på min blogg och den som inte vill läsa, eller som tycker att jag lyfter min och olika tidningarnas svansar… kan ju låta bli att läsa, om inläggen irriterar.

Mässan var min DESTINATION

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Fem en fredag hann jag förstås inte med igår då jag var hela dagen på bokmässan i Helsingfors. Men Elisamatildas tema är DESTINATION, okänd eller känd, och det går alltid bra att delta i hennes utmaning också lördag och söndag.

Trevligt att läsa att hon har ett litet höstlov nu och spenderar det i Helsingfors 🙂

En viktigt destination, eller utställningsplats, på bokmässan är varje år den där tidskrifterna presenteras. I Svenskfinland ges en hel massa tidskrifter ut. En del kommer bara två gånger per år, andra kan ha tolv nummer eller fler.

Jag passade på att träffa Rosita från Kuriren. Det är henne jag har mest kontakt med då jag har frilansuppdrag för den här tidningen. Den här tidningen har jag en prenumeration på, men jag plockade på mig gratis provexemplar av några andra tidskrifter också.

Avdelningen med antikviteter och samlarobjekt var enorm, här syns bara en bråkdel. Entusiasterna gav sig tid att botanisera bland hyllor och lådor sprängfyllda med böcker, tidningar, seriemagasin, lp-skivor och allt möjligt annat. Ett sådant jobb att bygga upp allt det här, tänkte vi med syrran.

Jag kom förstås hem med ett pussel med van Haasteren motiv. Tjugofem procent rabatt och ett pussel som innehåller en plansch. Jag valde motivet med julgranen som syns till vänster.

Jag har en gång testat Wasgij?-pusslen men gillade inte utmaningen. Du pusslar nämligen inte motivet du ser på kartongen, i stället måste du använda din fantasi och skapa en annan bild. Lärde mig nyss att wasgij kommer från ordet jigsaw, och det säger vad det hela handlar om. Bakvänt liksom.

Böcker, böcker, böcker och här börjar det vara trängsel när det är eftermiddag.

Mera människor och böcker.

Det var också mat- och vinmässa i den enorma hallen och det här var ev av de häftigaste, tuffaste, snyggaste utställningsplatserna. Lagom dämpad belysning runtom, massor av ballonger i orange färg, stilrent. Lite Halloween-stämning 🙂

Snart är det jul och många passade på att köpa små gåvor redan nu, och förstås fylla på lagret av vykort med julmotiv.

Hela bokmässans program hittas här. Den pågår ännu i dag och imorgon.

Blev kvar med några bilder som jag visar senare, och lite av sådant som jag själv köpte. För det blev faktiskt ingen bok i år heller 😀 Jag har olästa böcker hemma och sedan om jag vill köpa Sophia Janssons ”Tre öar” gör jag det från bokhandeln i Lovisa. Lite support-your-local ska också gälla, alla pengar ska inte gå ut från Lovisa.

Och ja! Ska inte glömma att svara på Elisas frågor!

Vilken var den senaste platsen utanför din stad du reste till?
Helsingfors, bokmässan, igår fredagen den 24 oktober.

Var kommer du åka härnäst?
Vanda, idag lördag 25 oktober, på innebandymatch.

Vad behöver du en paus från?
Om det vore möjligt, så pausar jag gärna från gråväder och regn.

Om någon frågade vart du är på väg – vad skulle du svara utan att tänka?
Snart till mamma en sväng, hon behöver hjälp med ett par saker.

Hur flyr du vardagen?
Jag flyr den egentligen inte medvetet, men jag nollar ofta hjärnan med datorspel och läser gärna vänners bloggar.

Vart tog John Blund vägen?

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Kände mig ovanligt trött i går kväll och började inbilla mig att jag har någon bacill på gång. Lade mig redan 20.30, vilket är väldigt ovanligt, men det händer.

Nåja, sedan vaknade jag 1.30 och kunde somna om först vid halv sex. John Blund var totalt försvunnen.

Jag hade inga oroliga tankar, inget illamående fanns kvar. Men jag kunde bara inte sova. Så jag låg där med olika tankar som snurrade i huvet. Någon säger att man ska stiga upp och börja göra saker, så jag funderade om jag skulle gå till köket och börja på pusslet jag tog fram igår.

Pusslet köptes våren 2023 då vi besökte Gränna på Nya Östis läsarresa. Först fick mamma fixa pusslet, sedan kom det till mig. Nu har det väntat över ett år i ett skåp här i Äppelviken.

Men nej, jag steg inte upp. Jag låg kvar och tänkte att jag vilar i alla fall, och sedan sov jag från halv sex till nio, så det blev totalt sju timmar ändå, vilket torde räcka.

Idag ska vi vidare med ärendet ”nytt id-kort åt mamma”, och så ska vi veckohandla (åter torsdag? helt otroligt…) och dosera hennes mediciner. När jag sedan äntligen kommer hem mot tidig kväll ska jag elda. Och pusslets sorteringslådor finns på plats. Så jag tar troligen itu med det ❤

Och så marknadsför jag åter veckotidningen Kuriren. Nummer 13 är ute och där skriver jag om Lasse Petas som bott hela sitt liv på Trädgårdsgatan i Lovisa. Lösnummer finns i våra största dagligvaruaffärer och digitalt via Kurirens webbplats.

I Nya Östis har jag idag bland annat skrivit en längre intervju om långtidsarbetslösa och problematiken kring det. Var på seniorfest förra veckan och den finns med i dagens NÖ, liksom också en kort grej under vinjetten ”Tre frågor” som handlar om hur vi kan spara på värmekostnaderna. För att kunna läsa artiklarna i sin helhet på webben bör man dock vara prenumerant.

Frilansarens vardag, den går upp och den går ner

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Inte så ofta jag på senaste tid visat vad jag skrivit för olika tidningar. Men här kommer ett par artiklar från Nya Östis och ett reportage jag skrivit för Kuriren. Via länkarna kan du köpa digitala lösnummer.

Jag skulle inte vara helt ärlig om jag sade att frilansarens jobb är lätt.
Det ger olika friheter – javisst. Jag hinner göra även lite annat nuförtiden, hjälpa mamma och träffa vänner. Det hann jag ganska sällan då jag hade mitt företag och var i chefsposition.

Eller tja, jag hann ibland, men att privatlivet krävde minutschema och att jag ofta var trött, ledde till beslutet att kasta mig ut i det okända drygt två år innan jag får full pension.

Nu återstår ett och ett halvt år till pensionen och besparingarna krymper. Jag jagar nya uppdrag. Ibland är jag orolig, ska jag klara mig? Jag är ju ensam kring alla utgifter sedan snart tolv år tillbaka.
I mina bästa stunder tänker jag ”allt ordnar sig på något sätt” 🙏

Ganska sent igår kväll kapade grannen och jag grenar som vuxit sig för breda och vilda i två träd som ligger in till vår terrass. Det var 17 grader varmt, helt underbart!

Och därförinnan kollade vi då Finland besegrade Georgien i basket-EM, vilket betyder att Susijengi (Vargflocken) är bland de fyra bästa och spelar om medalj!

Vi har många fina finlandssvenska tidningar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… och jag skrev redan i ett tidigare inlägg att vi ska värna om dem. Likaväl som vi ska värna om våra lokala företagare, handla där vi bor om det är möjligt. Vi ska också stödja våra jordbrukare och de som har djurgårdar i den mån vi kan.

Den finlandssvenska veckotidningen Kurirens tionde nummer kom ut i dag, och där finns mycket att läsa om människor som bor i Svenskfinland och om annat som är aktuellt.

Köp ett lösnummer eller ett digitalt nummer, eller teckna en prenumeration.

Den här tidningen har Familj och fritid som tema. Jag har intervjuat Annette och hennes söner, en familj som gör mycket tillsammans.

Jag skriver då och då till Kuriren, och det känns roligt att få göra längre reportage. Jag behöver som frilansare också flera ben att stå på.

Nya Östis står även mitt hjärta nära. Så har du inte den tidningen, köp ett digitalt lösnummer, eller köp ett i någon av butikerna som säljer den. Eller, teckna en prenumeration! Det är viktigt att vi värnar om de tidningar och tidskrifter vi har i Svenskfinland. Hur viktiga de verkligen är kanske vi känner först sedan då de inte längre finns.

Det var ett nyhetsinslag nyligen om de finlandssvenska tidningarnas framtid. Enligt en undersökning tror många att papperstidningen så småningom försvinner och det digitala tar över.

Hur trist är inte det? Och ännu tristare då det blir ”samma innehåll” överallt, likriktade artiklar.
Det skulle vara viktigt att var och en tidning hade sitt unika grepp och inte sneglade för mycket på andra. Läsare och lyssnare och tittare vill ju inte höra och se samma sak flera gånger.

Det är ok om vi då och då i till exempel de större dagstidningarna, nu ägda av Bonnier News, får läsa artiklar från och om Sverige. Men vi vill också läsa om det som händer i Svenskfinland, och i Lovisa vill vi läsa om det som händer i Lovisanejden, och gärna sånt som vi inte läst eller hört via andra medier.

Olika former av kreativitet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Igår kom nummer åtta av Kuriren ut. Kuriren är finlandssvenskarnas veckotidning. Där har jag skrivit ett reportage om Tove Janssons sommarparadis, Pellinge och Klovharun. Jag gjorde det redan i april och då ventilerades många minnen med trevliga personer som hade träffat Tove då hon besökte Pellinge.

Gunnel Englund som var min ciceron under reportageresan (hon i blå jacka på en av bilderna), var bara barn då hon träffade Tove.

Jag brukar uppmuntra mina bekanta att prenumerera på Kuriren, eller åtminstone då och då köpa lösnummer. Alla finlandssvenska tidskrifter, och tidningar med Nya Östis inberäknad, är viktiga. Prenumeranter, lösnummerköpare och annonsörer behövs.

Får tidningarna inte sin ekonomi att gå ihop kan de inte fortsätta utkomma. Och läggs en tidning ner är det mycket sällsynt att just den föds på nytt. Något annat kan komma istället, men det gäller för oss som tycker om att läsa att värna om de skrifter vi har.

Vi ska också värna om små inhemska företag. Här fick jag ett personligt tack av Henna på företaget Taitava. De säljer pysseltillbehör och jag beställde de här färgerna via nätet. ”Tack för att du stödjer ett finskt småföretag. Varje beställningen gynnar en finsk arbetsplats. Hoppas vår produkt skänker dig mycket glädje!” kan man läsa i följebrevet.

Sedan när vi med grannen har målat några stenar ska jag ta foton av dem.
6 x 18 ml färg, 18 ml lack, pensel, står det på asken.

Glad måndag, del 2!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Finlandssvenskarnas veckotidning heter Kuriren. Den kommer inte ut lika ofta som de svenska, alltså inte en gång i veckan, men mera info om tidningen finns här.

Jag har nu som frilansjournalist skrivit mitt första reportage för tidningen, och har efter det här åtminstone två på gång.

Det är en trevlig motvikt till jobbet för andra tidningar. Nya Östis står mig förstås extra nära hjärtat eftersom den föddes då mitt käraste hjärtebarn, tidningen Östra Nyland, slaktades 2015 av KSF Media som istället skapade tidningen Östnyland. Den i sin tur finns inte mer med det namnet. Tidningen heter numera Borgåbladet, som också lades ner 2015, men som nu får leva vidare tack vare namnbytet som skedde ifjol.

Det blev en lite längre parentes om NÖ och ÖN, men som sagt, trevligt att skriva även för andra ibland. Reportagens längd är ofta generöst tilltagna, det finns plats för 8000 tecken eller mer och många bilder.

Solen föll in i min bostad den här dagen och jag låter det synas på bilderna 🙂

Att jobba för en veckotidning, eller för ett slags magasin, betyder att man har längre deadline. Planeringen av artiklar som ska gå ut maj eller under sommaren sker redan nu.

Det går inte att köpa digitala lösnummer från Lehtiluukku av den här tidningen. Men den som inte vill ha en papperstidning hemburen kan teckna en digital prenumeration.

Lev dina drömmar

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Något jag velat göra länge är att åka Hurtigruten.
Den enastående natur som de norska fjordarna bjuder på vill jag se åtminstone en gång i livet.
Av olika anledningar har resan inte blivit av. Med ex-maken reste vi till en massa andra ställen. Bland annat har vi sett rätt mycket av den grekiska övärlden och dessutom olika städer runt om i Europa.

Men Hurtigruten passade inte in i vårt schema, bland annat för att vi hade kiosken sexton somrar tillsammans.
Då jag fyllde 50 fanns den på listan som ett drömalternativ, men den gången blev det Nice i Frankrike i stället.

MS Polarys, lånade bilden från www.alleskreuzfahrt.at.
MS Polarys, lånade bilden från http://www.alleskreuzfahrt.at.

Att pussla ihop resan med Hurtigruten själv, med allt vad det innebär från punkt A till B och hem igen visade sig bli en dyr historia. Över 4000 euro kom jag fram till 2012 då jag försökte. Så det fick bli en av Kurirens gruppresor i stället.
Jag hittade en annons i tidningen i går. Ringde researrangören i dag och tvekade inte en sekund då damen i telefonen frågade om jag bokar.

En avgörande orsak till att jag bestämde mig så fort var att jag fick ett dödsbud i går. En människa jag känt tjugo år och som var yngre än jag hade gått bort bruten av en sjukdom.

Varför spara pengarna på banken? Okay, en del kan vara bra att ha… men om det här är en av mina drömmar (Kenya, Transibiriska järnvägen och Miami i USA är andra)… så varför inte slå till?

Förra sommaren orkade jag ingenting. Många försökte pigga upp mig med att säga ”åk iväg på en resa, släpp loss”. Men jag skulle inte ha klarat av det. Inte kunnat njuta av upplevelserna.

Nu känner jag att jag åter lever.
Men vem vet hur länge jag får vandra här på jorden?
Jag vill inte sitta och vänta på det här tills jag blir pensionär.
Jag åker Hurtigruten Bergen – Kirkenes under en vecka i augusti.