livet

Semesterdag 3, favorit i repris

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Under blomman och det salladstäcket vilar vårrullar.

Veganfavoriter i repris. Vårrullar och ”laxrullar” (av morot) på mörkt bröd, och säsongens fräscha bär.

Medan vi åt drog mörka moln över och förbi Lovisa men inte en droppe regn föll i staden, och inget åskmuller hördes heller.

I dag träffade jag också en person som tar över ett projekt som jag hade ett visst ansvar för hösten 2017. Hon var entusiastisk inför sin nya uppgift och jag väldigt lättad för att det finns någon som tar över.

Jag har varit engagerad i så mycket, och jag har glöd kvar för mycket. Men jag känner också att jag måste prioritera.
Livet är inte bara hårt arbete.

Träna balansen…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… får man då man cyklar.
Speciellt då cykelbanan inte var i användning här, och asfalten hade frästs bort innan ny lades på.

Här väntar jag alltså med min cykel och bakom mig har jag också några bilar.

Tacksam för att bilisterna bakom hade tålamod att vänta och inte körde om mig. Det syns nämligen inte här hur ojämn vägen är, med gropar, löst grus och kanter.

Totalt blev cykelturen sex kilometer lång.

Fick också ett kort på posten som påminner om det som är viktigt i livet ❤

Här kan det bli riktigt skönt

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I dag har vi haft sol nästan hela dagen. Mellan 7 och 15 grader, beroende på var man befunnit sig förstås. Säkert har någon haft +30 på en plats där det inte blåser 😀

Förmiddagen gick till tidningsförberedelser. Mitt på dagen en intervju som har med lokal turism att göra. Efter det layout – nästa veckas tidning börjar förberedas redan nu. Precis när jag skulle sluta jobba där vi 17-tiden ringde en väninna och frågade om jag vill gå på Happy Hour-skumpa och klart jag ville det.

Hemma vid 20-tiden och nu var det första gången jag fick en förnimmelse av vad min balkong kan erbjuda mig på sommaren och hösten.

Inte på långt och när klart här, men vem har bråttom?

Nu ser jag hur högt solen står vid 20-tiden, hur mycket den värmer och sådan skön kvällsvistelse jag kan få här. Så där riktigt olidligt varmt blir här aldrig och det gillar jag.

Många bra saker har inträffat i dag. Med rätt inställning till allt det som inträffar runtomkring en klarar man sig långt. Skjut ifrån dig allt negativt som du kan skjuta ifrån dig. Det du inte kan knuffa bort, tackla det, ta fajterna och konflikterna, lär dig något av dem och gå sedan vidare.

Då det stormar omkring oss är det svårt att se saker klart. Livet är som ett vattenglas med sand på dess botten. Ju mer man rör om och försöker få vattnet att lugna sig, desto grumligare blir det. Låt allt ta sin tid, låt vattnet lugna sig. Sanden dalar ner, vattnet blir klart.

Nedmontering

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Andra pusslet på 1000 bitar som jag monterar ner inom ett par månader.
Det kändes helt okay. Väninnan som lånade mig pusslet ska få det tillbaka.

Pussel är så symboliskt. På något sätt som själva livet.
Man letar efter de rätta bitarna. Suckar och stönar då man inte hittar dem genast. Ger upp – och hittar dem följande dag.
Det gäller alltså att ha tålamod. Vissa lösningar går inte att forcera fram.

Sedan kan man plocka isär allt. Det var ju bara ett pussel.
Också ett livspussel går att söndra. För någon gör det ont då alla bitar splittras. För någon annan är det en lättnad.
Det finns nästan alltid någon som tar sig an de lösa bitarna och bygger ihop pusslet igen.

Andra pusslet klart

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Om jag minns rätt började jag pussla den sjätte februari och i går kväll blev jag klar – tadaaa!

En bit var försvunnen. Men jag visste att jag i sorteringsskedet hade tappat en bit på min lurviga gråvita matta… jag letade och letade just den dagen, men hittade inte biten. Varje gång jag dammsög mattan var jag noga med att inte suga in en pusselbit 😀

I morse gick jag ner på knä vid soffan och tänkte att om biten finns någonstans är det här. Och ser man på! Där låg den och smålog åt mig.
Morgongymnastiken avklarad!
Och jag blev åter förvissad om att det ibland kan ta tid att hitta en viss bit, eller att lägga den på rätt led – lite såsom det är i livet.

Därför är det tålamod som gäller. Sov över saken en natt, och sedan brukar problemen lösas, pusselbitarna hittas!

Idéerna tar inte slut

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… då det gäller blogginlägg. Snarare är det så att jag inte hinner med allt som jag vill hinna med 😀

Därför blir det alla möjliga korta, ibland opersonliga och ostrukturerade skriverier. Kom nyss hem från Happy Hour i goda vänners lag. Två glas skumpa och diskussioner som handlade om LIVET, som också inkluderar DÖDEN, gjorde gott åt min hjärna som ibland går på högvarv.

Nästa terapeutiska projekt?

Av en kollega och vän fick jag detta pussel. Ser fram emot att få de där lugna stunderna på kvällarna då jag letar efter de rätta bitarna.

Väninnan däremot sa att hon gärna avstod från det för att inte få ett nervsammanbrott 😀
Så bra att vi alla är olika som människor ❤

Sinnesro, stunder för avkoppling – JULKLAPP

~ Carita Liljendahl ~ 49 kommentarer

… som jag behöver då och då, varje dag – tror jag att den här julklappen kommer att ge.
(insåg att Sanna också i år har bildutmaningar, härligt! … så jag satte den här in som årets första, ordet är JULKLAPP för vecka 1)

Någon kanske skulle tycka tvärtom, att personen tappar nerverna med pussel 😀
Mitt lugna och metodiska arbete inleddes i dag med att jag gjorde plats för pusslet på en glasskiva som jag vid behov kan flytta åt sidan om bordet behövs till andra ändamål. Snart ska jag sortera bitarna, så att de alla har rätt sida uppåt och att kantbitarna finns på separat plats. Ordning och reda 😀

När pusslet är klart ska det se ut så här!

Jag är för övrigt full av idéer, både vad gäller jobb men också blogginlägg. Därför kan det hända att jag vissa dagar lägger ut tre eller fyra. Men det kommer säkert tider då jag bara hinner med ett per dag, vilket under många års tid varit mitt mål.

En trevlig nyårshälsning fick jag från en vän i Sverige. De här orden kan jag ju också ha som motto 🙂

I min dagbok skrev jag i går bland annat:
2018 ❤ Jag ska bli starkare, känna och veta mitt värde, samtidigt som jag är ödmjuk mot livet. Jag ska öva ännu mer på att känna tacksamhet. Jag vill vara rättvis, och se till att jag inte utnyttjas för att jag i grund och botten vill alla väl.
Jag ska gå min egen väg såsom jag hittills gjort.
Jag ska ha ett bra liv, själv vara regissören i det. Lita på att allt ordnar sig.

Tankar under en lampa

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

I morse tog jag den här bilden då jag låg på rygg i min säng.

Ibland är det skönt och bra att bara ligga på rygg och tänka i lugn och ro.

Ett par dagar har jag tagit det ganska lugnt, eftersom jag vet att det blir en hel del jobb efter kvällens och morgondagens innebandymatcher. Under början av veckan har jag också olika saker inskrivna i kalendern. Allt från möten till reporteruppdrag.

För mig spelar det alltså ingen roll om det är lördag eller söndag, jag kan jobba ändå. Men om jag gör så, då tar jag ledigt mitt i veckan.

Och nu vill jag dela med mig av några klokord under lampan 🙂 Ur Patricia Tudor-Sandahls ”Din egen väg”.

Det verkar som om mångas ideal är att ”ha koll” på allt, vara oberoende, undvika beröring, hålla masken, öka sitt personliga välstånd och säkra sin position.
Det är ett mål som är svårt att leva upp till och som skapar djup osäkerhet och oro: oro att tappa kontrollen, släppa efter, inte räcka till, inte vara kunnig, snabb, duglig, rik eller vacker nog.
För rätt som det är händer det som vi inte tagit med i beräkningen, som vi varken kunnat förutse eller avvärja och som påminner oss om att världen fortfarande är bräcklig och människan skör.
Det som ”inte får hända” sker ändå, planer tillintetgörs och drömmar krossas.

Flera klokord från bok

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Egentligen är hela den där boken ”Din egen väg” som jag berättade om häromdagen fylld av visdomar, men jag kan ju inte knattra ner allt här 🙂

Vill ändå dela med mig av vissa meningar. I kapitlet ”Den stora utmaningen” finns frågor att besvara. Vissa känns lätta, andra lite svårare. Och då man ska ge fem svar på alla, för att kunna rangordna dem och jämföra listorna med varandra blir det väldigt intressant.

En julros utanför en blomsteraffär i staden får agera symbolbild för det här inlägget.

Frågorna gäller bland annat vad du ser fram emot då du vaknar på morgonen, vad väcker din entusiasm? Vad skulle du göra om du visste att du bara har ett år kvar att leva? Vad är du bra på, vad tycker du om att göra, vad behöver världen mest?

Det här var bara ett axplock bland frågorna. I grunden handlar allt om att ha ett kärleksfullt förhållande till sig själv. Stå ut med dina begränsningar, gläds åt de gåvor du har. Dölj inte dina sprickor, skäms inte för det du inte kan. Vi är alla kantstötta, men vi har ändå alla något att ge världen.