Lovisa

Missa inte Tove Jansson 100 år i Lovisa!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
De som byggt upp utställningen på Almska Gården har gjort ett verkligt strongt jobb.
De som byggt upp utställningen på Almska Gården har gjort ett verkligt strongt jobb.

Om du ännu inte har sett utställningen som hyllar Tove Jansson i Lovisa ska du absolut gå och titta på den! Tove förknippas främst med Mumin men hon har gjort många andra fina illustrationer.

Utställningen är öppen på Almska Gården till och med 7 september.

En av de många fina bilder som illustrerar Tove Janssons liv.
En av de många fina bilder som illustrerar Tove Janssons liv.

Då jag jämför Tove Jansson-utställningen i Borgå konstfabrik med den som finns i Lovisa kan jag inte säga annat än att utställningen här på hemmaplan slår Borgås med hästlängder.

I Lovisa finns gamla tidningar framme, sådana som Tove illustrerat. Här finns skämtteckningar av henne, gamla fotografier både i svartvitt och färg samt en massa Muminprylar. Dessutom också några oljemålningar från privat ägo som Tove skapat.

Tove Jansson med Tuulikki Pietilä.
Tove Jansson med Tuulikki Pietilä.
Det här konstverket skulle jag gärna ha hemma. Men känns som att jag just nu inte har råd med det.
Det här konstverket skulle jag gärna ha hemma. Men känns som att jag just nu inte har råd med det.

I nedre våningen finns Ville Anderssons vackra tavlor. Missa inte heller dem.

Ett par dagar tillbringar jag ännu på stugan med kära släktingar. I går fick vi en verklig naturupplevelse då igelkotten kom fram till våra fötter där vi satt blickstilla vid trädgårdsbordet. Den stannade länge under bordet och stolarna. Helt underbart! Och så har vi ju fasan, hackspett och ekorrar som vi också får beundra.

 

Lovisabilder – stadens museum

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Skulle hämta FasterAster från busstationen och hade plötsligt en timme ledig tid. Orken för sorteringen hemma tog slut efter några idoga timmar och då satte jag mig i bilen istället och körde runt.

Först åt jag en glass med smak av citronlakrits vid torget. Sedan styrde jag bilens front mot stadens museum.

Det ligger bara ett stenkast från mitt nya hem, så parken jag visar här kan jag ha picknick i om jag vill.
Utöver museiparken finns Kapellparken ännu närmare mitt hem.

Museiparken.
Museiparken.

Börjar med att visa parken bakom Kommendantshuset som är Lovisa museum. Är du intresserad av historia, läs mer om huset HÄR.
Visst är parken fin med sina ståtliga träd, jag fick ju med bara en del av dem på bilden.

Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.
Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.
En skylt som berättar lite historia.
En skylt som berättar lite historia.
Fin, gammal trappa.
Fin, gammal trappa.

Trappan finns på husets södra kortsida. Fin stenläggning tycker jag och bra att trappstegen inte snyggats till eller förnyats nämnvärt.

Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.
Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.

Nej, det går fortfarande inte en dag att jag inte skulle tänka på det som hände i maj. Första maj kommer för alltid att påminna mig om dagen då jag fick veta vad som pågått en längre tid bakom min rygg. Ytterligare några veckor senare beslöt sig min man för att lämna mig och samma dag börja ett nytt liv med en annan människa.

Som sagt, jag tänker på det där varje dag. Men jag märker också att andra tankar får plats i min hjärna. Och att jag fortfarande har kvar förmågan att skriva.

Så jag fortsätter skriva om mina känslor, men jag pratar också gärna om dem, så du som eventuellt tvekat och inte vågat ta kontakt då du ser mig – ta mod till dig bara. Jag är ofarlig 🙂 Och börjar jag gråta är det inte så farligt det heller. Dessutom har jag inte glömt hur man gör då man skrattar.

Kongolesiska rytmer

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Dans- och musikpaviljongen på Skeppsbron i Lovisa.
Dans- och musikpaviljongen på Skeppsbron i Lovisa i går kväll.

I väntan på gruppen Mouva Musica som spelade kongolesisk rumba på Fredsforumet som arrangeras under helgen.

Träffade en kollega som jobbar på samma bolag som jag men i en annan stad. Fick en varm kram och en givande diskussion om min livssituation. Men självklart pratade vi mycket om våra jobb också 🙂

Det var fart och fläkt över gruppen så därför blev bilden suddig :-)
Det var fart och fläkt över gruppen så därför blev bilden suddig 🙂

Rytmiskt medryckande toner bjöd Mouva Musica på och dansgolvet var fullt av människor som gungade eller hoppade i takt till musiken.

Skimrande grenar.
Skimrande grenar.

De flesta som kommer med cykel till området parkerar dem under pilträden intill paviljongen. Lövverket skimrade vackert i gatlyktans sken men att fånga det på bild med mobiltelefonens kamera var svårt.

I dag fortsätter jag packa och försöker få klart så mycket jag kan. I morgon går första flyttlasset. Det känns både overkligt och spännande men också ganska skönt.

Senare under veckan får jag hjälp av en vän att packa upp en del av lådorna. De kostar ju varje dag så jag ska försöka få dem tömda så fort det går, men allt kan inte placeras ut i bostaden på grund av den pågående renoveringen.

 

Bilder från sista sommartravet

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer
En svalkande dryck och programbladet.
En svalkande dryck och programbladet.

Sommarens sista trav arrangerades i Lovisa i dag. Jag har alltid förr gillat att gå på traven men de fyra tidigare som arrangerats sedan slutet av maj till mitten av juli har jag inte orkat besöka. Skilsmässan har tagit hårt på mig och i början handlade helt enkelt om att den fysiska orken inte fanns, sedan fanns inte den psykiska. Att möta folks blickar, att kanske tvingas förklara en massa – det orkade jag inte med.

Men som ni vet, för ett par veckor sedan började jag åter röra på mig och nu är jag inte längre rädd för att kanske möta personer jag inte så gärna vill se. Jag går på evenemang med vänner jag kan lita på, vänner som stöder mig vad än sker.

Jahapp, här far kusarna i tredje starten i väg.
Jahapp, här far kusarna i tredje starten i väg.

Jag spelade på vinnare i tre olika starter men hade varken tur eller skicklighet nog. Så jag förlorade alla mina slantar men jag brukar tänka att de understöder i alla fall den lokala hingstföreningen.

Jag på trav. Foto: Ann-Louise.
Jag på trav. Foto: Ann-Louise.
Det fina med travbanan i Lovisa är att du kommer så nära allt. Även de hästar som väntar på sina lopp eller som bara annars går i hagarna.
Det fina med travbanan i Lovisa är att du kommer så nära allt. Även de hästar som väntar på sina lopp eller som bara annars går i hagarna.
Det råder en fin stämning på traven i Lovisa. Som sagt även "bakom kulisserna".
Det råder en fin stämning på traven i Lovisa. Som sagt även ”bakom kulisserna”.

 

Morgondopp

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Fanns ingen som kunde plåta mig då jag simmade så den här bilden får visa att jag kommit upp från doppet.
Fanns ingen som kunde plåta mig då jag simmade så den här bilden får visa att jag kommit upp från doppet.

Badade för första gången den här sommaren. Juni månad var ju så extremt kall att knappt någon simmade då. Och när det sedan blev varmt hade vi rätt mycket jobb i kiosken. Men i morse klockan åtta kastade jag vinterpälsen som om ni ser något som flyter ute på viken kan det vara den 🙂

Visst har vi en otroligt vacker vik, badstrand och brygga i Lovisa!
Visst har vi en otroligt vacker vik, badstrand och brygga i Lovisa!
Och en vacker sandstrand, som var tom ännu tidigt i morse men som säkert fylls under dagen. Väderleksprognoserna lovar superfint väder för en vecka framöver.
Och en vacker sandstrand, som var tom ännu tidigt i morse men som säkert fylls under dagen. Väderleksprognoserna lovar superfint väder för en vecka framöver.

Efter badet satt jag en stund på kioskens terrass och värmde mig i solen. Osökt kom tankarna på sommaren innan. Då jag inte hade en aning om att sommaren 2014 skulle bli den hittills tyngsta i mitt liv. På kioskens altan har min man och jag ätit otaliga tidiga frukostar innan vi öppnat kiosken. Genom åren har vi till och med övernattat i den några gånger, för att det kändes som ett litet äventyr.

Den här sommaren blir den sista i kiosken, åtminstone för min del. Det känns vemodigt. Men jag försöker tänka att nya dörrar öppnas för mig. Nästa sommar kan jag göra något helt annat.

Skuggorna av två vänner som sitter på en bänk på vallen vid Lovisavikens strand.
Skuggorna av två vänner som sitter på en bänk på vallen vid Lovisavikens strand.

I går firades Small Ships Race i Lovisa. Massor av folk var i rörelse. Jag hade kameran med mig men kom inte för mig att ta några bilder!

Väninnan och jag träffade många bekanta och jag fick en del spontana kramar av människor som känner till det som hänt. Och ganska många sa att de följer min blogg och att de tycker om den fastän de inte hör till personerna som skriver kommentarer.

Svårt var det att se mannen jag älskat sjutton år hålla om en annan människa. Någon gång gjorde ju också han och jag sådär, smekte varandras ryggar och pussades förälskat.

Men… sådant är livet. Vi vet aldrig vad det för med sig och mitt liv går vidare, en timme i taget.

Kramar till er alla ❤

Lovisabilder, fina parkbänkar

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Hanna Olá har gjorde bänken med myrorna. Ants in your pants. Sätter man sig på den kanske det nog lite börjar klia i baken :-)
Hanna Olá har gjorde bänken med myrorna. Ants in your pants. Sätter man sig på den kanske det nog lite börjar klia i baken 🙂

Olika konstnärer i Lovisa har fått måla parkbänkar och de finns den här sommaren i Strandparken. Titta och njut av bilderna ni som inte kan se dem på ort och ställe!

Kati Forss-Lounamaas färgsprakande dam verkar ha det skönt på bänken.
Kati Forss-Lounamaas färgsprakande dam verkar ha det skönt på bänken.
Hittade inte konstnärens namn på alla bänkar.
Hittade inte konstnärens namn på alla bänkar.
Marja-Leena Tuunanens bänk hyllar drottningstaden Lovisa.
Marja-Leena Tuunanens bänk hyllar drottningstaden Lovisa.
Inte så illa att sitta på en massa hundraeurossedlar!
Inte så illa att sitta på en massa hundraeurossedlar!

 

En sådan fin kväll!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Träffade några väninnor igår kväll och det var första gången på tio veckor som jag skrattade så tårarna rann och magen krampade. Vi har ibland en säregen humor 🙂

Klart att vi också talade om allvarliga saker. Och i den stunden då Outi, som annars bor i Sverige, och jag skulle skiljas för kvällen blev det känslosamt. Hon har liknande erfarenheter som jag i sitt bagage.

Det faktum att jag känner funktionshindrade personer får mig också att stanna upp för korta stunder. De problem och bekymmer en människa har, som i mitt fall nu sorgen kring skilsmässan, de ska inte föraktas eller bagatelliseras.

Men då jag ser mina vänner tänker jag att de har fått kämpa hela livet. Jag har en av mitt livs tuffaste kamper just nu – men jag kan ändå resa mig ur min stol utan större problem och gå dit jag vill.

Nu bjuder jag på en blandat kompott av bilder. Håll till godo!

Här samlades vi för kvällen och det var här det befriande skrattet kom.
Här samlades vi för kvällen och det var här det befriande skrattet kom.
Outis föräldrar bor i samma stad som jag. De har en helt underbar trädgård med massor av välskötta rabatter och det här härliga växthuset.
Outis föräldrar bor i samma stad som jag. De har en helt underbar trädgård med massor av välskötta rabatter och det här härliga växthuset.
I trädgården finns många olika slags blickfång, den här stolen är ett.
I trädgården finns många olika slags blickfång, den här stolen är ett.

Sedan blir det några allmänna bilder från trakten där jag rör mig dagligen och en bild av ett förskräckligt sår! I går arrangerades forntidsmarknad i stan och där fanns personer som kunde maskera. Ville man ha ett blått öga fick man det, ville man få ett kulhål nånstans på kroppen ordnade det sig också 🙂

Det här borde kanske plåstras om?
Det här borde kanske plåstras om?
Då jag tar mig ner mot sommarstället eller mot stranden och kiosken kan jag välja olika vägar genom skogen. Det här är en av dem.
Då jag tar mig ner mot sommarstället eller mot stranden och kiosken kan jag välja olika vägar genom skogen. Det här är en av dem.
Nästan alla vägar från skogen leder ner till Kretsgången. Här leder vägen norrut, in mot stan om man vill se det så.
Nästan alla vägar från skogen leder ner till Kretsgången. Här leder vägen norrut, in mot stan om man vill se det så.
Från Kretsgången kan man gena genom boulognerskogen. Den här stigen leder mot tennisplanerna och badstranden.
Från Kretsgången kan man gena genom boulognerskogen. Den här stigen leder mot tennisplanerna och badstranden.
... och då man kommer ut från boulognerskogen öppnar sig den här vyn. Casinoparken med tennisplaner och där borta skymtar kiosken och stranden.
… och då man kommer ut från boulognerskogen öppnar sig den här vyn. Casinoparken med tennisplaner och där borta skymtar kiosken och stranden.

 

Tänk, jag VÅGADE!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.

Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.

En färggrann bänk med texter.
En färggrann bänk med texter.

I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.

En annan bänk med ödlor och rumpavtryck :-)
En annan bänk med ödlor och rumpavtryck 🙂
Elise är ute och spatserar.
Se vad jag kan, säger Elise som fyller ett år i morgon.

Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.

På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
Bevismaterial.
Bevismaterial.

Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂

Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.
Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.

Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.

Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.

Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.

 

Kök, sovrum och älvor

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Här ska det hända saker i inredningen, senast i september.
Här ska det hända saker i inredningen, senast i september.

Lovade visa hur köket och sovrummet ser ut i trean jag hyr från och med nästa månad. Inflyttningsklar är den först i september, men jag får börja föra grejer dit i augusti.
Tänkte först att jag skulle visa bilder från de två återstående rummen först då jag inrett dem. Men sedan tänkte jag – va fan… låt gå, det är så här rummen ser ut NU och jag har ju fått höra att många uppskattar min brutala öppenhet här på bloggen 🙂

Gardinen i fönstret ska inte hänga kvar. Nya fönster sätts in inom kort och där finns infällda persienner. Så få se om jag behöver nåt tygstycke alls där på sidorna 🙂

Ska inredas helt på nytt.
Ska inredas helt på nytt.

De här möblerna är inte heller mina, så ni får helt tänka bort dem då ni ser sovrummet. Det kan ju egentligen vara kul att visa bilder ”före” och ”efter”.

Jag vet inte om här ska finnas så mycket mer än en dubbelsäng. Den ska stå mitt på golvet, inte ens ha kortsidan mot en vägg. Den lösningen har alltid varit min dröm.

Jag älskar golven i sovrummet, arbetsrummet och i vardagsrummet (som jag gärna kallar salen). Att det ligger en plastmatta i köket må väl vara hänt, det kanske trots allt är praktiskt. Bilder jag visade tidigare från bostaden hittar ni HÄR.

Rosornas charm och fina smål älvor i Lovisa.
Rosornas charm och fina smål älvor i Lovisa.

Hann inte själv gå runt på stan så mycket och ta bilder av evenemanget Rosornas charm i går. Men här får ni se dem ändå, älvorna i Schillmarksparken och prinsessan i bakgrunden.

Fina fönster, del 25

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Tror att huset är från 1700-talet eller ännu äldre. Det ligger vid Alexandersgatan och fönstren sitter på en mindre byggnad på gamla apotekets gård.
Tror att huset är från 1700-talet eller ännu äldre. Det ligger vid Alexandersgatan och fönstren sitter på en mindre byggnad på gamla apotekets gård.

Är ni fler än jag som tycker att många fönster är fantasilösa i dag? Många nybyggen har dessutom förvånansvärt små fönster. Jag gillar stora glasytor som släpper in mycket ljus.
De här fönstren är i och för sig inte så väldigt stora, men ungefär ett par meter höga. Och de fyllde säkert sin funktion för det här huset på den tiden byggnaden uppfördes.

Andra otroligt vackra fönster, trappor och dörrar hittar du på min bloggväns sajt. Gör gärna ett besök hos Gerd!

Del 24 i min serie med fina fönster hittar du HÄR, och därifrån bakåt till de övriga.

Och sedan en ganska fin nyhet! I går låg min blogg på nionde plats på listan ”Blogs of the Day” som presenterar statistik över WordPressbloggar skrivna på svenska. I dag morse var jag på tolfte plats, men listan lever hela tiden och den hittar HÄR.
Han som tipsade mig om hur jag ligger till på listan bloggar HÄR.