Bilder från hemvägen, och en arg fågel

I nedre våningen finns Loviisan Sanomats redaktion till höger och bägge tidningarnas kundtjänst till vänster. Vår redaktion är i andra våningen.
I nedre våningen finns Loviisan Sanomats redaktion till höger och bägge tidningarnas kundtjänst till vänster. Vår redaktion är i andra våningen.

Här jobbar vi som gör tidningen Östra Nyland nu för tiden. Huset är inte lika gammalt och charmigt som det vi hyrde in oss i tidigare. Men vi trivs, det är nymålat och fräscht uppe under takåsen och luftkonditioneringen ska repareras innan sommarens värmebölja sätter in.

Lovisa kyrka, visst är den ståtlig och fin.
Lovisa kyrka, visst är den ståtlig och fin.

Då jag vänder ryggen åt arbetsplatsen och går ut genom porten mot Sibeliusgatan ser jag det här till vänster.
Tänkte att jag skulle visa vyer från min hemstad, bilder från det som är min vardag. Och i dag börjar jag med att visa några från vägen mellan jobbet och hemmet.

Gång- och cykelvägen längs Antbyvägen. Till vänster nya kyrkogården.
Gång- och cykelvägen längs Antbyvägen. Till vänster nya kyrkogården.

Fint väder var det då jag promenerade hem i dag. Vägen från jobbet hem är 2,3 – 2,6 km beroende på vilken rutt jag väljer. Än har vi rätt mycket snö, men det smälter undan med fart ska ni veta.

Södra åsen 1, här bor vi.
Södra åsen 1, här bor vi.

Sommarstället jag brukar skriva om finns bara ett stenkast härifrån. Till vänster om huset finns en P-plats och då man sneddar den, går ner för en stig genom skogen – så är man där 🙂

I Angry Bird-påskägget fanns den här figuren.
I Angry Bird-påskägget fanns den här figuren.

Innan jag gick på kettlebellträningar fick jag för mig att köpa ett påskägg, öppna det och äta halva 🙂 Jag skulle ju ändå träna bort kalorierna.
Egentligen ville jag köpa ett Muminägg, för vi hade testat också ett sådant på jobbet i vårt stora påskäggstest.
Men inga Muminägg fanns vare sig i K-Supermarket eller i Siwa Fredsby… kanske det berodde på ÖN:s superba test?

Den här figuren fick jag i alla fall i mitt ägg och jag är supernöjd för det en min favorit ÄNGRIBÖRD 😀

Bloggtorka

Östra Nylands ganska nya webbsajt.
Östra Nylands ganska nya webbsajt.

Den 11 februari förnyades tidningen Östra Nylands webbsajt som ni hittar här.
Har hittills bara hört lovord om den och hoppas förstås på fortsatt respons.

Har drabbats av bloggtorka – inte så att jag inte orkar eller vill skriva, men ni vet hur det är. Ibland kommer man inte på något vettigt eller roligt att skriva om.

Kom på att det kan bero på att jag jobbat ganska mycket sedan vintersemestern tog slut. En del av resultatet av kvällsjobbet från igår syns på bilden. Gruppen Eppu Normaalis trummis Aku Syrjä besökte Lovisaföretagarnas aftonskola och berättade om det framgångsrika evenemangsföretaget Akun Tehdas.

I dag jobbar jag 11-19. Det betyder att man tar över efter nyhetschefen 16.30 och sköter nyhetsdesken, läser korrektur på utskrivna tidningssidor osv.

Så om du har nyhetstips eller förslag på annat du vill läsa om i ÖN, meddela mig här eller skriv till carita.liljendahl@ksfmedia.fi 🙂

I de lugnaste vattnen…

Isnäs Starts klubbhus.
Isnäs Starts klubbhus.

I dag var jag i Isnäs, som ligger i Pernå, som är en stadsdel i Lovisa. Tokigt känns det ju att kalla de små byarna stadsdelar men sedan 2010 är de som förr var Pernå, Strömfors och Liljendal kommuner en del av Lovisa stad.

Hur som helst var jag där på jobb, på ett möte som gav information om senaste nytt på vatten- och avloppsfronten.

Hade maken med som sällskap på resan, totalt sju mil lång. När vi var på väg hem sa han ”det är ju faktiskt ganska mysigt här ute på landet”.

– Jodå, svarade jag. Tills vargen och björnen korsar gårdsplanen. Eller tills knarkkurirerna uppenbarar sig.

En varg har faktiskt rört sig i Pernå och vem vet när björnen dyker upp. Knarkkurirer fanns här också (dock inte i stugan på bilden), men det fallet uppdagades och rättegången är avklarad.

Hur var det nu man sa? Något om ”i de lugnaste vattnen”…
Usch. Jag gillar inte alls tanken på att idyller ruskas om och förstörs då brottslingar får för sig att göra skumma affärer mitt på ljusa dagen. Då som folk minst anar det och på platser där många tror att grova brott aldrig kan hända.

Hopp om längre hållbarhet

Hade velat ha lite läckrare stövlar med snörning framtill med hoppas de här håller hela våren.
Hade velat ha lite läckrare stövlar med snörning framtill med hoppas de här håller hela våren.

Ett par svarta stövlar med snörning som jag köpte i Eskilstuna i oktober höll bara två månader… de kostade i och för sig bara 300 SEK som är cirka 30 euro, så den ekonomiska förlusten var inte stor.

Men det känns så miljövidrigt att bara slänga stövlarna, vilket man ju blir tvungen till då klacken var helt mos.

Hoppas de här håller lite längre. Köpte dem via nätet, så att klaga och byta blir inte lätt den här gången heller, om de är oanvändbara efter två månader.

De två par stövlar jag köpt i lilla Lovisa under de senaste åren har varit kvalitetspar. Ett par har jag haft snart nio (9) år och det andra paret en vinter. Och det paret tror jag kommer hålla länge till.

Problemet i en liten stad är bara ibland att utbudet inte är så stort. Nästa inköp kanske jag gör hos Sko Uno i Stockholm eller i någon specialaffär i  Helsingfors där det finns riktigt snygga modeller i olika färger. För jag vill ha stövlar med högt skaft i en fräck färg, med snören och nitar och grejer! Men inga höga klackar, tack.

Kärnkraft och lite andra åsikter

Kärnkraftverket i Lovisa.
Kärnkraftverket i Lovisa.

Ja, här har de så kallade byttorna stått sedan 1977. Eller Lovisa 2 byggdes och tog i bruk lite senare. Jag har till och med varit inne i reaktorn en gång, klädd i skyddsdräkt. Man tog sig dit via en tryckkammare.

Men det var ett tag sedan. I dag arrangeras pressinformationerna för det mesta i en byggnad som ligger utanför det avspärrade området. Så det är ungefär så här nära man kommer utan att ha specialtillstånd.

På min arbetsblogg skojar och ironiserar jag också en del. Där frågade jag mig i dag om jag har tagit emot en muta då jag åt lunch efter pressträffen, bland annat med Fortums vd.
Pressinformationen handlade om fjolårets resultat och om kraftverkets framtid.

Man kan ju fråga sig om resenärerna hellre hade störtat?
Man kan ju fråga sig om resenärerna hellre hade störtat?

Och sedan över till något helt annat. I dag har jag två bestämda åsikter.

1) De finländska resenärer som tvingades till en mellanlandning i Ryssland då de kom hem från Thailand är sura och upprörda för att inte säga rasande. Ja, alla var väl inte arga, men tillräckligt många för att jag ska fråga mig hur de är funtade.
Planets pilot fattade beslutet om mellanlandning för att planet var i behov av reparation. Det borde väl alla ha varit glada för. Skulle de hellre ha störtat?

2) En av rånarna i Södertälje har avlidit efter att han under rånet fick en kula i huvudet från polisens vapen. Det var väldigt tråkigt att han dog och vem känner inte medlidande med offrets anhöriga? Rånaren hade dessutom bara en attrapp, ett leksaksvapen.
Men ska polisen fråga rånarna först ”har du ett leksaksvapen”. Och ska de, innan de tycker att de själva får skjuta i försvar, låta brottslingarna avfyra de första salvorna?
Ett rån är ett rån. Vilken utgång det än får eller om du bara bär en attrapp, så har du bestämt dig för att råna. Ta konsekvenserna då också och låt polisen sköta sitt jobb.

10 timmar i buss, två timmar på match

I morgon bär det av från Lovisa till Joensuu. 374 kilometer och uppskattningsvis 4 timmar 55 minuter på vägen. Med pauser blir resan sisådär sex timmar lång, i en riktning.

Jag älskar att åka buss så det blir inga problem. Och den här resan är ganska kort om vi jämför med vad som komma skall lördagen den 15 december då vi siktar på att åka och heja på Lovisa Tor i Uleåborg. Då kräver resan 10-12 timmar i en riktning.

Är man supporter så är man. Det är alltså innebandy i Finlands högsta serie vi talar om. Tor möter Josba på bortaplan. Start för supportrarna klockan 12.30 från Lovisa, match 18.30-20.30 i Joensuu, tillbaka i Lovisa cirka 02 på natten.

Försökte måla naglarna blågula men det var inte så lätt, så det blir nog att fixa om det där i morgon. Det är Tors färger men kan i vissa fall också stå för Heja Sverige 🙂
Och så ska jag faktiskt få två slingor av blått och gult i håret också. Det är löshår som sätts fast med en ring. Har jag sagt att jag fyllde femtio i somras?

Ministerträff och brödbak

I dag hade vi Alexander Stubb, Finlands Europa- och utrikeshandelsminister, på besök i Lovisa. Inför kommunalvalet åker han runt och peppar Samlingspartiets kandidater. Vi passade på och tog en bild i serien ”Minä ja julkkis” (Jag och kändisen).

Också andra än jag ville träffa ministern. Såväl hans partikamrater som reportrar och andra intresserade.

Så här ser vårt rådhus ut i dag. Klockstapeln renoveras. Huset påminner lite om hotell Negresco i Nizza, alltså som byggnadsbakelse.
Det var på Negresco som styrelseproffset Björn ”Nalle” Wahlroos firade sin 60-års dag nyligen. Men jag ska kanske inte orda så högt om hans lyxiga vanor då jag själv firade min 50-års dag på Hotel Westminster bara ett stenkast därifrån…

Efter att ha levt loppan på Franska rivieran och tillbringat två månader utan lön som författare måste jag ta skeden i vacker hand och baka mitt bröd själv.

Hushållsassistenten (som är en maskin och inte en människa) har stått i skåpet orörd mer än åtta år… så det var väl dags?

Invasion i småstaden

I dag inleddes evenemanget Lovisa Historiska Hus, som arrangeras för åttonde gången. Det är svårt att beskriva hur det ser ut och känns då det till en stad som har 17 000 invånare kommer minst 10 000 människor till.
Och då ska vi komma ihåg att mer än hälften av våra 17 000 invånare bor ute på glesbygden.
Stadens alla gator och flera öppna platser, sådana som sandfotbollsplaner, är fyllda av parkerade bilar. I den gamla stadsdelen och på torget är det smockfullt med folk.
Många har kommit för att besöka vanliga människors hem, 44 objekt visas i år, en del av dem ligger utanför stadskärnan.
Men många nöjer sig med att bara besöka marknaderna, samlarmässan eller utställningarna.

Jag beundrar verkligen folk som orkar hålla på med gamla hus. Som paret Karvonen som köpte lärarinnan Ester Berlins hus vid Saltbodtorg (bilderna ovan). Huset heter nu Vackerbacka, och kanske backen inte är så vacker just i dag då den svämmar över av gamla stockar och bräder. Men otroligt mycket har hänt på ett år.
Och bara det att det finns människor som värnar om gamla byggtraditioner. Som har ork att vänta tio år innan de kan flytta in i sitt härliga hus.

LHH gästades av Svenska folkpartiets ordförande, försvarsministern Calle Haglund, till vänster. Här intervjuas han av Östra Nylands frilansreporter Inge, som också bloggar här.
I Haglunds följe ses Tom Liljestrand, i mitten, och Roger Turku till höger.
Evenemanget LHH fortsätter söndagen den 26 augusti.

I Frankrike med Adrian

En av fördelarna med författarjobbet är att jag får resa, ofta helt gratis 🙂
Just  nu är jag i Le Lavandou i sydöstra Frankrike med Adrian. Inte helt ensam förstås eftersom hans mor och far bor där, och så har han också annat sällskap men vem det är kan jag inte avslöja.

Att maken och jag var i Nice för en dryg vecka sedan har inget med det här att göra. Jag hade varit där för mer än tjugo år sedan och då vi bokade 50-års resa åt mig i början av det här året råkade Nice vara det bästa alternativet.

Jag har aldrig varit i Le Lavandou på riktigt, men med hjälp av internet kan man uppleva den lilla staden precis så mycket som jag behöver för att kunna skriva om Adrians vistelse där. Om en författare inte går in på några detaljerade miljöbeskrivningar räcker det ofta med att man på ett ungefär vet hur där ser ut.

När Adrian är i Lovisa har jag inga problem med att beskriva miljön. Tvärtom måste jag akta mig för att inte bli FÖR detaljerad i den. Och då jag skriver om Helsingfors känner jag till de flesta platserna. Men författaren har ju också frihet att hitta på nya miljöer. Kanske läsare från Helsingfors inte skulle gilla helt nya stadsdelar eller platser de inte alls känner igen sig i. Men ibland hittar jag till exempel på nya krognamn, i synnerhet då jag i första boken skrev om prostitution som försiggick på sådana.

Födelsedag och båtutfärd – bilder!

Den här goda kakan bakade makens dotter åt sin far på hans födelsedag i går.

Av sin mor fick maken de här blommorna. Direkt från naturen med blåbär och allt.

Från Selma Lagerlöfs gård i Sverige lär man ha räddat den här sortens pelargon som kallas Mårbacka. Jag köpte ett exemplar för att glädja maken på hans dag.

Rosorna från bröllopsdagen 4 juli står sig än. Det samma gäller rosen som vi fick på rosenbröllopet under evenemanget Rosornas charm 7 juli.

Helsingfors 12 juli cirka 9.30. Kryssningen med 100 år gamla m/s J.L. Runeberg mot Pellinge och Kabböle med slutdestination Lovisa ska snart börja.

Så här vacker är vår finländska skärgård när den är som bäst. Mellan Helsingfors och Pellinge blåste det rätt mycket och var mulet men från Pellinge, via Kabböle till Lovisa var det här så superfint!

Vi anländer till Lovisa med m/s J.L. Runeberg. Farleden är smal och inte särdeles djup. Mer om problemen där har jag skrivit här.
Jag glömde liksom bort att jag har semester och är tjänstledig…