Det är sällan jag köper lonkero i glasflaska nuförtiden. Det finns en med styrkan 2,5 procent i plastflaska och så finns det metallburkar. Oftast köper jag dem.
Men den här flaskan var den enda som fanns i min ungdom och ibland måste man få bli lite nostalgisk.
Efter en lång arbetsdag blir det kvällspromenad runt ett par kvarter och sedan vila med pussel och tidningar och teve.
Postkortet ska jag endera dan sända till någon som inom Postcrossingen vill ha ett kort från min hemstad 🙂
Det är fint i vår gamla stadsdel och bra plogat och sandat var där också. Detsamma gäller inte alla gator och trottoarer men med tanke på hur mycket snö det kom på kort tid tycker jag vi har det riktigt bra i Lovisa. Gäller att vara glad över det som är bra och välja de vägar som är bäst farbara.
Stack ut på promenad redan vid 15-tiden. Hade då suttit sex timmar i ett sträck vid datorn. Köpte focaccia från Café Favorit, stans godaste vågar jag säga och fick med dem i en liten påse som det inte var något besvär att bära längs promenaden.
Totalt 3777 steg blev det, och promenaddag 144.
Efter promenaden tog jag en tur med bilen för att se att den startar och att den blev varm. Vi har minus sex grader nu och nätterna kan bli upp till 15-20 grader kalla 🥶
Nyaste farliga favoriterna i godisväg! Då jag promenerar varje dag äter och dricker jag också med gott samvete allt jag vill ha.
Då jag var barn i början av 1960-talet var det här vår underbara lekskola. Efter det har ju termerna för barnens dagvård ändrats otaliga gånger. Kallas visst småbarnspedagogik i dag, och vi talar om daghem, det finns förskoleverksamhet och allt möjligt annat.
Vi talade om att vi gick till ”leckis” – i Sverige talar man kanske ännu om lekis?
Många goda minnen har jag i alla fall från tiden i lekskolan ❤
Bilden tog jag under kvällspromenaden i söndags den 12 februari. Promenaderna har jag fortsatt med, precis alla dagar sedan den första oktober. Jag tänker själv… att jag orkat! Inte för att jag gått långt alla gånger, stegens antal har varierat mellan 2600 och 5000. Men jag började på hösten och det blev bara mörkare och kallare hela tiden.
Nu går vi mot ljusare tider och jag tror att mina promenader också blir längre. Om inte förr så i april.
Igår var det så attans halt av växlingarna i temperaturerna att jag gick och spände mig till och med med Ice bugsen 😱
Drygt 3000 steg blev det i dag. Mestadels går jag ju ensam. Det är inte alltid så upplyftande, jag försöker få vänner med mig. Men att mina tider alltid skulle passa för dem är ju inte så självklart.
Jag har för länge sedan kommit över tröskeln ”skulle inte orka, vädret är trist, det är för halt, för blåsigt, för kallt”.
Det finns inga ursäkter, inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Så jag kommer ut. Och tänker ofta ”så bra av mig att få det gjort, alla dagar”! Nu går vi dessutom mot ljusare och varmare tider.
Idag fantiserade jag om hur det kommer att kännas sedan om det är +30 i skuggan 😀 😎☀ Ska jag promenera tidigare morgnar då eller sena kvällar, då det eventuellt blivit så svalt att jag inte behöver krypa längs väggar och leta efter svalka.
Och ja, det här med särskrivning är inte så lätt…
Det här med skyltar på söndagar är en rolig utmaning som vem som helst kan delta i. Arvet efter bloggaren Pumita, som började med det här, förvaltas nu av allas vår bloggvän BP. Hos henne hittas länkar till andra bloggare som är med.
Taxistationen till vänster, i bakgrunden i mitten hälsocentralen, till höger busstationen där det även finns en grill i dag och där har också ett taxiföretag etablerat sig.
Kanske det här var lite så där ”i den blå timmen”, strax efter klockan 17 då det började skymma.
3867 steg blev det i dag. Känns superbra att komma ut, i dag firar jag dag 130 med promenader ”alla dagar i ett sträck” sedan den första oktober 2022.
Runebergsdagen firas i dag i Finland. Ska i något skede äta en Runebergstårta.
Men innan jag gör det ska det skyltas, för i dag är det Skyltsöndag, igen! Tiden går fort.
Fler skyltare finns hos bloggvännen BP som förvaltar denna roliga utmaning!
Ska någon gång komma över 100 000 i månaden, men med tanke på mörkret – som jag har svårt med – och all halka, snöfall, blåst och regn som januari bjudit på, är jag mer än nöjd med 92 982 steg. Poängen är att jag är ute, alla dagar!
Jag tror det blir både roliga och lättare att få ihop steg när det inte längre finns is och snö, och då dagarna blir längre med ljus och värme.
Det här inlägget skrevs igår, känns bäst så då jag har tajt schema på jobbet ännu onsdagen den första februari. Jag siktar på att avrunda den här dagen (1.2.2023) med en konstutställning, så jag kanske visar bilder därifrån senare!
Den 120:e dagen av promenader på raken i dag. Hurraaaa för mig 💪
Kändes också fint att få stöd av ett gäng väninnor, som inser att det här med att vara ute och gå ALLA dagar minst 20-30 minuter är det viktigaste. Viktigare än antalet steg.
Dessutom sade Marie Göranzon som gästade Carina Bergfeldts program i går att äldre personer inte alls ska gå 10 000 steg, det är för mycket. Den som kommer upp till 5000 per dag har gjort ett toppenjobb.
Totalt blev det 3875 steg för mig i dag.
Det här med proportioner på foton kan ibland vara svårt. Det här ser ut som en balja med skumpa 🤣 Avnjöts med paj och kaka på Kapellet med ett gäng väninnor i dag.
Sedan såg jag reprisen av Marko och Irma hos syrran. Jag har inte så modern teve att jag skulle kunna banda program. Lär inte köpa en sådan heller innan den gamla säger upp kontraktet. Det där med att banda program är inte riktigt min grej, för jag skulle ändå aldrig sedan senare hinna se dem. Men då vi var på innebandymatch i torsdags missade jag direktsändningen av Marko och Irma i Sveriges TV4, och därför var det bra att syrran bandade, för det är ett program jag ogärna missar 😍
I dag har det varit full fräs från nio på morgonen. Nästa tidning planeras, efter det börjar mejlen komma in från medarbetarna. Vem är redo att göra vad? Behöver någon extra hjälp eller känns allt klart inför uppdraget.
Teamsmöte med två kollegor, framtidsplanering även där.
Sedan intervju med luciaföljet 2022, den så kallade ljussläckningen går alltid in i januari och då får tjejerna berätta hur de upplevde sitt uppdrag.
Nu har jag en timme ledigt och sedan ska jag på innebandymatch i Kouvola. Ser fram emot att få ta det lugnt i bussen, bara sitta där i mörkret och låta tankarna flyga runt.
Mina dagliga steg har jag försökt samla genom att gå till intervjun och sedan till mataffären. Behöver 300 steg till men månne jag inte ska få ihop dem i Kouvola 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 