Lovisa

Sårbart med svajigt nät

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Vi har liksom inget skyddsnät, då nätet (internet) pajar…
Externa hårdskivor i all ära, men de kan inte rädda allt.

Vi hade tidningen nästan klar, målsnöret var synligt på sista rakan.
Plötsligt försvann en mapp där alla sidor fanns…
Något slags uppdatering var på gång, även Messenger (som är vårt arbetsredskap på vi alla jobbar hemifrån) haltade.

Efter en kvart återvände mappen. Den berättade inte var den hade varit, men skrämselhicka gav den i alla fall mig.

Jag säger bara… utan att vilja vara en domedagsprofet… någon dag kraschar ”allt” och vad gör vi då?

Östra Tullgatan i Lovisa.

Några bilder från min vardag måste ni ju få. På skrivbordet vid datorn är det alltid så stökigt med en massa papper, föredragningslistor, anteckningsblock, telefon, pennor…

Här är jag på väg hem från affären. Försöker varje dag ta en paus och promenera lite. Och som vanligt… inte en människa i sikte! 😀

Fina små träd utanför huset där jag bor. Till vänster Östra Tullgatan, rakt fram Chiewitzgatan som är min adress. Men jag bor inte i det röda tegelhuset.

Solen sken nästan hela dagen i dag. Ett par grader minus. Snart är det november. Tiden rusar.

Mitt jobb är ju verkligen en livsstil. Inte undra på att jag inte träffar en partner.
Jag har tänkt på det där med att jobba hemma. Det är så fantastiskt skönt att få bestämma över sin tid. Disciplin behövs förstås, men det har jag.

Däremot har jag varit med om situationer där en annan människa sagt ”du kan ju ta hand om disken, städa, köra tvättmaskinen, hänga och sortera tvätten, handla och tillreda mat” osv. ”Du är ju ändå hemma, det går där på sidan om”…

Nej. Det går inte där på sidan om. Min bostad ser ibland ut som en rövarhåla med saker överallt, för att jag inte gjort något annat än jobbat. Då jag jobbar nio timmar hinner jag inte städa, laga mat, tvätta, sortera kläder.

Så den partner jag eventuellt någon dag träffar ska jag inte bo ihop med.
Han ska också förstå vad mitt jobb går ut på och vad det betyder för mig.
Känns inte särskilt sannolikt att den partnern finns…

BRÖÖÖÖÖL.

Som ett vardagsrum

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Det är dom här dagarna då jag inte hinner göra så mycket mer än sitta vid datorn och skriva ut intervjuer eller ge ut texter. Det blir inte så många foton från närmiljön. Där som jag var på jobb i går var det inte heller tillåtet att fota vad som helst. Företagshemligheter 🙂

Men jag träffar så många fina människor i mitt jobb. I dag gjorde jag en intervju på restaurang Locale om en kommande konsert. Att sitta där känns ungefär som att sitta hemma i ett vardagsrum, men lite festligare ändå.

Och det finns ingen som protesterar om jag tar ett glas vin till maten.
Potatisarna ser väldiga ut på bilden 😀

Kunde ha blivit stenläggare…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… eller något slag av gatuarbetare 🙂 För då jag pusslar brukar jag lyckas med de bitarna rätt fort.

Än har jag en lång väg att vandra innan pusslet är klart. Men det här är den absolut bästa avkopplingen och pusslet får mig bort från datorn 🙂

Jobbade från åtta till halv sex i dag. Besökte ett superintressant företag i Lovisa.

Boomeranger Boats gör affärer ute i stora världen. Deras ribbåtar är eftertraktade av försvarsmakten, polisen, gränsbevakningen och nyligen fick företaget en storbeställning från Australien.

Det ni! Export från lilla Lovisa ❤

Höstvyer i kära Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

I dag har vi haft en kurs i lokaljournalistik. Även om jag jobbat som journalist i 32 år och känner grunderna för jobbet mer än väl är en kurs alltid på sin plats. Dels handlar det om gemenskap inom redaktionen, dels även om att inse att alla nya medarbetare inte känner till alla termer som vi garvade journalister använder.

Vad är en ingress? Vad är ett scoop, en kioskvältare, en snackis?
Vad handlar det om då en tidning får igång ett drev? Vilka är mekanismerna bakom ett sådant? Vilka är journalistens rättigheter och skyldigheter? Hur skiljer vi falska nyheter från sanna? Hur skriver man en bra rubrik som lockar till läsning?
Och hundra andra saker utöver dessa.

I morgon visar jag åter bilder från Italien-resan. Idag blir det höstvyer från Lovisa ❤

Ett träd vid Sibeliusgatan i sin halvnakna höstskrud.
Snart Halloween! Prydnad utanför restaurangen Locale.

Än är en del björkar nästan helt gröna!

Fokus på bröstcancer

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Oktober är internationell bröstcancermånad med syftet att öka medvetenheten och kunskapen om bröstcancer, skriver bröstcancerföreningen Amazona Stockholm på sin webbsajt.

Också i Lovisa uppmärksammas månaden med bland annat föreläsningar, och ute på stan finns rosa rosetter och annan rekvisita.

Ett lokalt företag har donerat den här symbolen i trä.

Det är annars intressant med alla temadagar som finns. Jag kommer inte alltid i håg att kolla dem, men ser på den här sidan att man i dag firar bland annat:

Äggets dag
Äpplemustens Dag
Internationella flickdagen
Internationella komma-ut-dagen

Det finns rosa blommor och rosetter på många platser i staden. Folk har verkligen varit aktiva som lagt ut dem.

 

Är Lovisa byarnas och skolornas stad?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Den frågan har varit, och är fortfarande, aktuell då stadens ekonomi visar minus. Ska alla skolor få finnas kvar?

Många tycker att mer aktiv marknadsföring av Lovisa behövs. Speciellt i huvudstadsregionen, om vi vill få fler invånare. Många har ju börjat uppskatta lugn och ro allt mer, små städer, lantlig miljö, små byskolor där alla känner alla.

Det här är ett förtidsinställt inlägg, eftersom jag inte vet hur jag kommer att kunna blogga från resan.

Med den här skylten ville Lovisa för en tid sedan markera att staden är byarnas och byskolornas stad.

Fina fönster, del 162

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Man kunde nästan tro att de här fönstren är fotograferade i Italien. Men nej, de finns i Lovisa, i samma hus som Café Favorit, på Apoteksgårdens innergård.

I dag har vi ledig dag i Alassio på läsarresan. I morgon kväll kommer vi hemåt, via Nice i Frankrike.

Jag hoppas kunna bjuda på många fina bilder från resan. Fina fönster också, kanske dörrar, balkonger, portar, murar… vi får se!

Tack mina vänner för en härlig kväll!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

I går hade jag glädjen att få använda ett presentkort som jag hade fått av två vänner som gåva på min fest tidigare i somras, då jag firade mitt nya jobb.

Vi började med ett glas champagne hos mig. Tyvärr glömde jag föreviga väninnorna med Daniel Craig och övrigt James Bond-inspirerat. Vi hade så mycket att prata om 🙂

Sedan gick vi till Locale. Restaurangen ligger bara ett lite längre stenkast från mitt hem.
Locale bjuder på en miljö som är både hemtrevlig och elegant. Där har jag hittills aldrig blivit besviken. Maten är superb, vinet gott och den vänliga men samtidigt lagom diskreta betjäningen får också högt betyg.

Lövbiff a la Eero Laakso, en av klassikerna.

En helkvälls samvaro känns alltid lika värdefull. Vi kom överens om att det här måste ske lite oftare.

Chokladkaka med vitchokladsmousse, björnbär och hallon. I mitten en liten pannacotta med Lovisaäpple.

Kvällen avslutades med en drink på Degeri, den tämligen nya sportbaren.

Glad för allt möjligt i dag

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Jag är tacksam för att jag sover rätt bra, utan problem 8–10 timmar. Vaknar ibland och måste upp på toan mitt i natten men somnar för det mesta bra om.
Den här veckan har badrumsrenoveringarna fortsatt hos grannarna, så jag vaknar senast kring åtta då knackeli-knack och borrningar börjar höras. Men fenomenet är ju övergående.

I dag är jag glad för att solen visat sig nästan hela dagen, luften är hög och klar, himlen mestadels blå. Det kändes varmare än de åtta grader telefonen visade.

Det var så varmt där det var vindstilla att jag gärna hade suttit ute på Apoteksgården med en lunch. Men kön vid disken inne i cafeterian var lång. Jag hade tyvärr missat redaktionsmötet om jag hade väntat. Så det blev bara ett par bilder på gården.

Det är så lummigt och fint här och fortfarande mycket grönt.

Jag är glad för att våra redaktionsmöten är innehållsrika och bjuder på mycket diskussion om aktuella saker i Lovisa. Vi som samlas är i åldern 20–70+, och en del är aktiva i föreningar och i kommunalpolitiken så tentaklerna är ute åt många håll.

Ibland är det förstås lite svårt att skriva om känsliga saker. Du ska klara av att i närbutiken möta personer du skrivit om, personer som kanske ser på saker och ting annorlunda än du själv gör.

Ja, och så kändes det underbart att komma hem till en nystädad och väldoftande bostad. Unnar mig besök av städfirma varannan månad. Sedan tänker jag alltid ”nu ska jag inte grisa mer, jag ska torka damm och dammsuga oftare”. Ibland blir det av, ibland inte 😀
Men därför finns ju städföretag 😀