Lovisa

Fina fönster, del 165

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

När det i dag talas så mycket om att vi inte ska vistas ute bland människor, eller i stora folksamlingar, om vi inte måste – har jag ju det bra med mitt ibland tämligen isolerade jobb.

I går var jag på ett café på en utställning. Konfronterades förstås med pengar och ett antal personer, men nån risk måste man ju ta.

Ett fönster i restaurang Kapellet i Lovisa.

I dag jobbar jag bara hemifrån. Då passar det bra med en arkivbild på bloggen.

Ska om en dryg vecka på en kryssning till Sverige. Kryssningsfartyg är ju sånt som många säger att man borde undvika. Men än har vi inte avbokat. Jag är just nu mer orolig för alla stormar vi haft och troligen kommer att tvingas stå ut med även framöver.

Coronaviruset i sig är inget att skoja så mycket om, men stormar förstör också människors glädje att umgås och röra på sig, att resa och se världen.

Gamla toalettskyltar

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Eller målningar på dörrar till toaletter.

De här bilderna tog jag för några veckor sedan då jag var inne i gamla biblioteket, Societetshuset, som renoveras bland annat till festlokal.

Jag tror att de här bilderna har restaurerats, tagits till vara från dörrar som fanns i huset då det förr i tiden var vårt societetshus.

Bilderna hade kunnat platsa i Skyltsöndag, men jag har en del andra på lager där.

Fredag med vänner

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Vanya.

Trevligt med besök av vänner och vänners vänner 🙂
Min väninna Pia har två hundar och Vanya är en av dem.
De kom på besök i dag och hjälpte mig fixa en låda i köket som hade gått sönder. Samtidigt fick jag brandvarnaren på plats igen. Jag hade ensam fått ner den, men inte utan stök…

Utsökt god inre filé.

Har sällan, för att inte säga aldrig, ätit en så god inre filé i rödvinssås som jag åt i kväll på Locale i Lovisa.

Väninnan AB och jag valde samma rätter och vi var bägge överväldigade av smakerna ❤

Efterrätten… en chokladmousse– kanske inte ser så smaklig ut på bild, men den var otroligt lättsmält och god.

Färgerna blev inte helt rätt på bilden.

Fototour, gamla kyrkogården

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det är trevligt att få skjuts ibland då jag inte har egen bil. Har en väninna som brukar se till att jag får storhandla ibland och så här vintertid kan komma iväg till affärerna som ligger utanför centrum.

Vi har tänkt att vi då och då också ska göra små utfärder i och omkring Lovisa, dels för att hon som inte är uppvuxen i Lovisa ska lära sig känna olika platser, dels för att det är kul för mig att få foton till bloggen från andra platser än från Lovisa centrum 😀

Ibland känner jag att jag inte vet allt om min hemstads historia. Också på gamla kyrkogården finns hjältegravar.

Här finns också så mycket annat spännande. Riktigt gamla gravstenar, gjutjärnskors, gravplatser med staket – en del mer förfallna än andra, men på något sätt så vackra ändå.

Det brukar arrangeras rundturer på denna kyrkogård. Guider berättar då om historiska personer som ligger begravda här.

Kaffe och kaka-jobbdag

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Vissa arbetsdagar tillbringar jag så här. I en fin festsal under en stor kristallkrona på rådhuset 🙂 Det är den som blänker i det välpolerade bordet.

Staden utser en gång per år Årets arbetstagare, och delar ut förtjänsttecken eller en årsgåva till dem som varit i kommunal tjänst 20, 30 eller 40 år.
Trevliga tillställningar!

Och i går kom jag sent på kvällen, då jag redan hade lagt mig, ihåg att jag inte uppdaterat något här om ljumsken / benet.
Jag har inte ont mer! I alla fall inte mycket. Då och då känner jag av att något inte är helt som det ska, men det kanske är åldersbonus? Nu kan jag i alla fall gå utan problem, behöver inte stödja mig mot möbler och väggar.

Jag fortsätter med gurkmejablandningen, zink- och D-vitamintillskott och även ingefära ibland.

Och härligt känns det för att det NÄSTAN är ljust ute ännu då klockan är 17.30! Våren ❤ Du är SÅ välkommen ❤

Inte lätt att be om hjälp

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer
Bästa avslutningen på dagen. Delade en pizza med väninnan AB på Locale.

Det är inte lätt att be om hjälp. Att medge svagheter, och att man är beroende av andra. Men precis så har det varit för mig de senaste veckorna under de dagar då jag inte klarat av att gå längre än 100–200 meter. Och att även inse att tiden för den sträckan kan kräva minst tjugo minuter.

Så i dag beslöt jag mig för att be om hjälp. Jag kunde inte rulla ner för backen med cykel till frissan fastän vägen dit bara är cirka 700 meter. Det hade snöat under natten och vägen kändes inte trygg.

Vännen Marina agerade taxi till frissan. Och inte nog med det. Hon hade två nybakade bullar, som ännu var varma i sitt paket, som uppmuntran till mig ❤

På förmiddagen hade vi ett bra styrelsemöte med Nya Östis. Att efter det få sitta två och en halv timme hos frissan var också guld värt. Där kan man ju verkligen prata av sig, och sedan känna sig fin då man går ut.

Min syster agerade kusk från frissan hem och som kronan på verket fick jag tillbringa ett par timmar med god mat på lokala Locale tillsammans med ytterligare en väninna.

Undersökningarna som har med det onda i benet / ljumsken att göra fortsätter. Men jag klarar mig. Jag kan ju sitta och ligga, jag kan sova bra. Det finns många som har det mycket värre – har jag sagt förr.

Parker och kvällsmat

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Ni vet, som bloggare tycker man ibland att man har fotograferat allt. Man har sagt allt, skrivit allt. Det finns sällan något revolutionerande att komma med 😀

Själv gillar jag vardagsbloggar. Där skribenter delar med sig av både litet och stort från vardagen. Glädje och sorg, ibland sjukdomar och död, men ofta helt vanliga små saker från vardagen som att solen tittat fram eller någon har upptäckt en liten blomma.

Vackra vyer, fula vyer, väder och vind, naturen i alla dess skepnader. Skyltar, bokmärken, glad-måndag-bilder, träd och djur, svartvita bilder, byggnader, portar, gränder, stränder…
Allt detta och mycket till är bloggarna vävda av.

En av många parker i Lovisa. Den här ligger mellan Degerbygatan och Mariegatan.

Jag beslöt mig för att ta bilder utan att känna någon press. Fotografera där jag går, enligt mottot ”gräv där du står” 😀

Det har varit en bra dag. Saker som jag grubblat över verkar lösa sig. Det gäller att alltid försöka släppa sådant man inte ensam kan styra över. Då brukar lösningar komma till dig 🙂

Kvällen avrundas med nachos toppade med köttfärs, salsa och creme fraiche, riven ost.

Har redan hunnit nalla från plåten 😀

 

Grävjobb

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Här är det grävjobb på Drottninggatan som gäller då vattenledningar och avlopp förnyas.

… brukar man syssla med inom journalistiken, då resurser och kunskap finns. Vi gör så gott vi kan på den fronten då det gäller vår lilla tidning, men ofta räcker inte tiden och manskapet till. De flesta som jobbar för oss har ju andra jobb eller studerar.

Jag brukar tänka att det räcker till då man gör sitt bästa. Och det gör vi alla som jobbar för Nya Östis ❤

Bilden tog jag på väg till massören. Tycker att jag inte haft inspiration att fotografera så mycket, men det beror nog på att jag har haft lite svårt för att röra på mig.

I första hand var det den vanliga massagen för rygg och axlar som jag fick, men vi funderade också vad problemen jag har i ”benet” beror på. Egentligen finns den odefinierbara smärtan nu i ljumsken. Den kommer och går. Misstänker bursit. Undersökningarna fortsätter.

 

Fina fönster, del 164

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Julhemmet Kuukerpalli.

Den här bilden tog jag i början av december i Strömfors då vi besökte ett av de öppna julhemmen där. Det var inte mer vinter då än nu. Därför tycker jag att det passar att publicera bilden även nu. Gröna gräsmattor finns lite varstans.

I dag är jag på supporterresa då Tor spelar innebandy i Jyväskylä. Det här är ett förhandsinställt inlägg.
För att inte börja må illa på krokiga vägar i Finlands skogar 😀 … använder jag dessa åkband på handlederna. Banden har hittills alltid fyllt sin funktion.

 

Jag for till Hawaii

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… ni vet, värme ska hjälpa mot värk 🙂

Nå, på den här bilden är jag ännu på en bana i Sverige och puttar.

Men senare blev det lite andra vyer då vi valde att golfa på Hawaii.

Det onda i sätesmuskeln har inte helt gett med sig. Men med massören kom vi fram till att det måste vara en nerv som är i kläm eller också lider jag av bursit (slemsäcksinflammation). Har läkarbesök inbokat 30 januari i Lovisa. Om läget förvärras får jag söka mig akut till nån annan tidigare.

Eftersom jag har ont bara då och då. Riktigt förfärligt ont vissa stunder så att jag inte kan gå utan att halta, men andra stunder är det onda helt borta, och ibland gör det sig bara lite påmint… har jag för mig att det är en nerv som spökar.

Det gick ändå riktigt bra att golfa i dag. Och det var roligt. Vad ryggen säger åt ”swingträningarna” i morgon är en annan femma 😀

Min mentor Marina.

Uppmuntrad och påhejad blev jag av min vän Marina. Hon blev biten av golfflugan för några år sedan och spelar redan riktigt bra både inomhus och utomhus. Hon gav goda råd då det gällde slagteknik och vilka klubbor jag skulle använda i vilka lägen.

Chippern blev min bästa vän, alla slag med den lyckades till belåtenhet.

Det var en rolig eftermiddag. Spelat golf har jag gjort förr, utomhus och på datorn, men inte i en simulator. Så nu har jag åter gjort något jag inte gjort nånsin förr, hurraaa!